Sverigedemokraternas krisområden, interna bråk hotar partiet lokalt

I en artikel i Expressen listas en rad platser där Sverigedemokraterna lokalt har stora problem med interna motsättningar och bråk. Bråk som får ledande personer att hoppa av och riskerar att hota partiets existens på lokal nivå.

Tidningen citerar ett internt dokument författat av tjänstemannen Bengt Malmberg:
Malmberg efterlyser större befogenheter för ombudsmän på olika nivåer att gå in och lösa upp konflikterna.

Diskussion: Hur hanterar SD sina inre konfikter? Är problemen så allvarliga som Malmberg skriver? Är lösningen större befogenheter för partiet att gripa in i lokala konflikter?

http://www.expressen.se/nyheter/poli...-interna-brak/

På ett sätt som får Josef Stalin att verka haschad batiktomte. Men det är skillnad på konflikten med SDU, som har kostat pengar för partiet - där var det bara tokjärnet med uteslutningar för hela slanten, t o m av personer som inte ens var medlemmar i SD - och de lågintensiva, på ett sätt lågprofilerade konflikterna inom lokalföreningar, för lokalföreningarna är en del av källan till de partistödspengar som partiledningen eftertraktar så omåttligt. Börjar SD centralt utesluta lokalparlamentariker, så tappar partiledningen i regel en del av sina älskade pengar.

Det är inte att partiledningen gillar de här konflikterna, men att det gör så ont i plånboken att lösa dem med personärenden. Partiledningen och dess flickvänner, kreatur, ja-sägare, bödelsdrängar och ex-fruar finns ju kvar och fortsätter kosta pengar. De pengarna måste ju tas någonstans ifrån - och det är bl a från lokalföreningarna genom beskattningen på 25% av partistödet som ska skickas uppåt till partiledningen och deras flickvänner, ex-fruar och annat.


Denna bedömare känner igen en del, uppfattar att en del annat av samma slag inte verkar vara uppmärksammat och finner annat vara nytt. Totalt sett representeras nog allvarlighetsgraden på rätt sätt.


Har det inte blivit så på fem år, trots att omfattningen och arten av konflikter består, så blir det nog inte så i fortsättningen heller. Partiledningen har tagit sig rätten att permanenta sina egna personliga maktställningar genom att de kan utesluta vem som helst, när som helst, utan skäl eller insyn utifrån, och utan demokratiskt ansvarsutkrävande. De kan för den delen i realiteten redan nu utöva den här rätten mot bråkande lokalmedlemmar också, det är bara det att det skulle bryta mot principen om största möjliga penningflöde till partiledningens medlemmar.

Finns det risk att partiledningen med tillhörande kostnadsdragande entourage av flickvänner, kreatur, ja-sägare, bödelsdrängar och ex-fruar röstas på bort på landsdagarna...så utesluter partiledningen helt enkelt alla landsdagarsombud som inte stöder partiledningen. Enkelt och effektivt - och lika demokratiskt som Sovjet 1934. Det bådar inte gott för en situation där SD har större samhällsinflytande än i dag. Ska en framtida Mattias Karlsson sätta alla sina kritiker i fängelse när han har makten också, efter att ha hållit ett kort möte med sin flickvän och Richard Jomshof om saken? Ska statsbudgeten in på hans och hans flickvänners och ex-fruars privata bankkonton?

Ingen vet - men en sak är säker, det sista Mattias Karlsson, hans biträde Jimmie Åkesson och resten av byket bryr sig om är hur det går för Sverige. Demokratin torkar de skorna på, och rättsstatsprinciper skulle de få slå upp i ett lexikon för att veta vad det är för någonting.

Det låter som ett rafflande scenario, men tror du verkligen att partiledningen är redo att gå så långt bara för att försöka säkerställa sin egen position? Jag tvivlar. Mot bakgrund av hur man brukar lösa konflikter så är det väl i och för sig inte omöjligt...

Tillståndet inom SD är knappast ägnat att förvåna. Erfarenhetsmässigt vet man att nya partier i allmänhet - och flygelpaqrtier i synnerhet - lätt drabbas av fraktionsstrider, svåra personmotsättningar och andra inre plågor. Till sådana partier söker sig många udda personer med egna problem och massor av fixa idéer. Så var det hos kristdemokraterna vid starten 1964. Så har det ofta varit hos vänsterpaqrtiet alltsedan starten 1917. (Vp innehar ett svårslaget rekord i antalet partisprängningar). Ny Demokrati likaså. Ian Wachtmeister beklagade sig offentligt för alla extrema stollar, som drogs till hans politiska kreationer. Nyvänsterns många revolutionssekter låg i ständiga "stencilkrig" med varandra.
Många av dem som säker sig till uppstickarpartier har helt oralistiska förväntningar på vad partiet kan åstadkomma och tror att nykomlingen på kort tid ska vända upp och ned på hela Sverige. När så inte sker, dvs den stora samhällsomvandlingen uteblir, kroknar de och hoppar av, vilket oftast är bäst för partiet. Eller också ödar de sin bittra energi åt fraktionsstrider och allsköns interna vendettor.
SD:s många motståndare kommer självklart att utnyttja SD:s inre motsättningar i god tid före nästa valrörelse. Görs detta på ett skickligt sätt kommer väljarnas intresse att dras bort från SD:s kärnfrågor och istället handla om partiets inre konflikter. Troligtvis har motståndarna vid det laget mer än lovligt god kontakt med upproriska kretsar inom SD.

Även om man nu utesluter de tomtar som skapar förvirring i Borås, Tomelilla,Laholm m fl orter så är det inte säkert att de som ersätter dem är av bättre virke.
Om man inte får ett inflöde av f d politiker från andra partier med tidigare erfarenhet och organisationsförmåga så kan det dröja generationer innan man får styr på verksamheten. Tomtarna skrämmer bort de eventuellt seriösa personer som trots skamstämpeln söker sig till partiet lokalt, det blir en nedåtgående spiral.

Allt tyder på att SD - på höjden av sin kometliknande bana - samtidigt är inne i en svår intern konflikt, som kommer att bli långvarig. Kommer konflikten att ge sig tillkänna under politikerveckan i Visby? Vilka möjligheter har övriga partier att aktualisera partiets inre problem i visby?
Kommer man att diskret ta över delar av oppositionen inom SD till Visby, och få dem att ställa SD-ledningen till svars?
En partikonflikt inför öppen ridå kan antagligen bryta SD:s sensationella framgångar på opinionsfronten efter valet i fjol.

Det är förbannat viktigt att göra sig av med tomtarna...hoppas innerligen partipiskan kommer att vina hårt. När partiet normaliseras blir det lättare att rekrytera vettigt folk.
Som jag ser det finns det inget självändamål att SD ska ställa upp i alla kommuner. Det är bättre att inte vara representerad än att representeras av tomtar/nötter. Partiet måste på nåt sätt vara tydlig i organisationen nedåt med vilka som får uttala sig i partiets namn och vilka som måste hålla truten stängd.

Det ska inte vara några problem. Partiledning/styrelse är ganska eniga. Och förhoppningsvis har "tomtar" och nötter lärt sig att inte utmana partiledningen.

De har redan börjat, de uteslöt Christian Westling som var vald till landsdagarsombud. Officiellt för "järnrören" från 2010, i praktiken för att de visste var han stod i interndemokratifrågan inför höstens landsdagar.

Det blir fler uteslutningar av medlemmarnas valda landsdagarsombud - eller "tomtar" och "nötter" som partiledningens felprogrammerade bot "ujhs" brukar kalla dem.

Mattias Karlssons inneboende ondska har ännu inte fått full giftverkan i partiapparaten, och han har inte retat upp tillräckligt många ännu. Likt den onde trollkarlen Saruman kommer han att spela god länge än - tills hans förräderi och ondska blir uppenbara för alla.

I Mumindalen nu i veckan blir det definitivt inte.

Detta är nödvändigt i alla partier. T o m miljöpartiet har nu stramat upp partiet för att kunna funka i regeringsställning! I synnerhet har partistyrelsen numera sista ordet i känsliga ärenden.
http://nyheteridag.se/det-ska-bli-la...-miljopartiet/

Kanske det slår mot interndemokrtin, men ett parti måste kunna fungera, inte lamslås av inre stridigheter. Vi kommer ihåg miljöpartiet på 80- och 90-talen.

Varför tvivla? För Sd-ledningen så är just deras politikerlöner den enda trygghet de har att falla tillbaka på. Vissa av dem (Jimmie Åkesson t.ex.) har obefintlig arbetslivserfarenhet och de flesta av dem skulle i vilket fall som helst kunna se sig om i månen efter ett vanligt jobb då arbetsgivare inte är sugna på att anställa hatade, avdankade politiker som bara skapar dålig stämning på jobbet. Jag säger inte att det är rätt (rätt vore om SD-ledningen fick en chans att tjäna Sverige genom att plocka bajs på trottoarer) men så är det.
Jag har ofta kontakt med Sd-are på lokal nivå och det största hindret för mig är att SvP har lagt ner så just nu finns det inte någon känd organisation att värva dem till.
Ett stort inflöde av folkpartister, är det verkligen den vägen Sd bör gå? Dessa lär ju vara opportunister som likt råttor springer från ett sjunkande skepp till ett skepp med bättre framtidsutsikter (i form av möjligheter att parasitera på skattebetalarna).

Det finns redan tillräckligt med liberala kappvändare och pekuniära småborgare som fifflar med pengar, ett nationellt parti med självrespekt borde se dessa som infiltratörer och inte som några som kan "styra verksamheten".