Närproducerat - konservativt eller progressivt?

närproducerade - eller lokalt producerade - varor får väl sägas fått en återfödelse åtminstone i Sverige under de senaste åren.
Det kanske till viss del är en konsekvens av en internationell proteströrelse mot globalism, men där ute i vida världen har närproducerat varit en mer levande närhistoria jämfört mot Sverige, där det började försvinna redan före andra världskriget. Den ökända "ostriksdaden" tex monopoliserade mejeriproduktionen redan under 20-talet, och alla andra motsvarigheter följde i dess spår. Med resultat som att de flesta varor blev centralt producerade av stora industrier. Olika ost, eller korvsorter etc såldes exakt likadana över hela landet, med ingen lokal prägel eller anknytning.

Men nu, under de senaste åren har det åter blivit trendigt med små lokala alternativ.

Så frågan är om det är progressivt eller konservativt.

Det finns en hel del, särskilt opinionsbildare, som anklagar denna våg för att "flörta med" både nationalistiska och konservativa strömningar.
samtidigt är få, eller inga, av de inblandade aktörerna vare sig ideologiskt motiverade. Om de kan sägas vara något så är det väl vanligtvis progressiva vänsterelement, med inspiration från "gröna vågen".

Själv ser jag denna trend som konservativ på flera sätt. Dels eftersom den följer de traditionella metoderna och arbetssätten, och dessutom eftersom själva verksamheten är hållbar, konserverande. Och det till skillnad från produktion på industriell skala som verkligen tänjer gränserna för det hållbara,och dessutom är beroende av - och en konsekvens av - teknikutvecklingen.

Dvs det progressiva borde vara de centraliserade storindustriella aktörerna, medan de konservativa de små, lokalt anknutna och präglade motsvarigheterna. Och det oavsett dess moderna historia.

Men vem är det egentligen som klagar på de närproducerande? Som anklagar det för att vara "konservativt" och "nationalitiskt" etc?
Som jag ser det är det väl framför allt nyliberala ideologer som ser en fiende i det hållbara, som istället vill se hela världen som öppen marknad där sådant som produktion ständigt flyttas runt beroende på var stört effektivitet och vinst kan hittas för stunden.

Paradoxalt nog, så finns det rätt mycket konservativt tankegods inom miljötänkandet; förvaltarskapstanken, lokalt självstyre, bevarandet av centrala värden. Intressant nog så gäller inom miljörörelsen så gott som enbart konservatism inom natur och miljö, och inte alls när det gäller människor och samhälle. För den värdekonservative finns inte denna motsättning. Då kan man vara både för att bevara monarkin utifrån en förvaltarskapstanke och gilla närproducerat både av ekologiska och närpolitiska skäl.

Det är intressant att miljörörelsen är så intellektuellt splittrad att man inte kan dra slutsatsen att om det är bra att bevara en fungerande naturmiljö, så är det sannolikt rätt klokt att bevara ett fungerande samhälle också.

Men nu så säger ju mig veterligt inte miljörörelsen något om det du menar.
Dvs jag misstänker att du egentligen menar något slags "bevara sverige svenskt.", eller hur?

För när det handlar om samhällskritik så är ju miljörörelsen och dess motsvarigheter ganska öppna med sin kritik mot det moderna samhället, och listar alla problem med det moderna samhällets påverkan på världen.
Men människor som kalla sig själv"konservativa" brukar ju i allmänhet försvara den moderna industrialiserade och centraliserade samhällsmänskligheten. Och paradoxalt nog kritisera de småskaliga alternativen, kalla dem ansvarslösa och flummigt orealistiska etc. De som kallar sig konservativa brukar ju gilla det storslagna i den moderna människans makt över naturen, och försvara vår rätt att göra vad vi vill - utan tanke på konsekvenserna.
Det om något är ju paradoxalt eftersom det inte finns något hållbart, långsiktigt, bevarande etc i de storskaliga rov-alternativen.

Nu pratar jag alltså om konservatism å som konservatism vanligtvis brukar förstås. Så som svenska och amerikanska, brittiska högerkonservativa politiker vanligtvis brukar uttrycka sig.

De är inte intresserade av att bevara eller återskapa hållbara alternativ. Trots att dessa alternativ har en längre historia än det som dessa "konservativa" hyllar.

Småskaliga och lokalt förankrade, präglade alternativ har alltid varit en del av världens historia. De har överlevt under alla hundratals, tusentals år pga sitt långsiktiga perspektiv etc.


Sen så kan jag inte påstå att monarkin fyller någon särskild funktion i den form den har idag, eller har haft under väldigt väldigt lång tid.
Men jag är inte motståndare till monarki. Däremot tycker jag att de vi avlönar ska göra sitt job. Dvs de vägrar tex göra sina arbetsuppgifter (trots att de är ytterst få) när de inte låter sig bli krönta.

Förvaltarskapstanken är central för miljörörelsen när det gäller naturmiljön, men inte på något sätt när det gäller samhället, men det är korrekt att miljörörelsen undviker att uttrycka sig så. Det gör istället KD.


En betydande del i den konservativa kritiken är också riktad mot det moderna samhället och fr a dess avigsidor. Konservativa vill t ex ofta ha mer av lokalt självstyre och man accepterar betydande, men inte orimliga, skillnader mellan både landsdelar och individer/familjer.


Den europeiska konservatismen skiljer sig rätt mycket från den amerikanska. Men även den amerikanska har ett betydande mått av krav på lokalt/regionalt självstyre.


Det tror jag visst att man är. Just det småskaliga, inom rimliga gränder, är viktigt både principiellt och praktiskt, t ex för att minska samhällets sårbarhet. Där mer av självbärande enheter viktiga och att människor kan leva och försörja sig på landsbygden.


Även jag anser att kröningstraditionen skall återupptas, och inte enbart för att reta upp socialister och liberaler.

Gör de?

Själv ser jag trenden på liknande vis som du gör. Konservativ och omodern, var min första tanke.

Ovanstående vet jag inte stämmer. Snarare är det liberaler och socialister som brukar hylla det villkorslösa framåtskridandet, oavsett konsekvenser. Det går hand i hand med resonemanget att nationsgränserna skall suddas ut eftersom dagens teknik ändå har gjort det så enkelt att förflytta sig över klotet - en idé konservativa förkastar.

Liberaler beskriver sin förkärlek för det progressiva på ett tydligt sätt. Men det kan man inte direkt anklaga de som kallar sig konservativa för.
Och märk väl att jag med konservativa inte menar en handfull intellektuella konservativa ideologer, utan jag syftar som sagt på "resten." På de som bara kallar sig konservativa av gammal vana. Allt från Bushs "medkännande konservatism till Kd och allt däremellan.
Få, om någon, av dessa har någon konservativ agenda överhuvudtaget, utan de hyllar framför allt industrialismens rovkapitalistiska frihet. Att storföretagen minsann borde få lov att göra vad som helst och staten ska inte få lov att utöva påtryckningar etc på dessa.

Men en intellektuell konservatism ser som du påpekar fördelarna med det lokalt hållna. Dessa småskaliga projekten, verksamheterna, var de vanligaste organisationsformerna i alla tider före industrialismens triumf. Men de ovanstående som kallar sig konservativa verkar inte se något värde i det traditionella. Trots att de genom generationer av framgång visat sitt värde.

Därför blir det otroligt paradoxalt att vi idag har dels en konservatism som motarbetar det småskaliga, det lokala etc - och samtidigt en vänster som hyllar det, men som samtidigt betecknar sig som progressiv.

Jag tror att de konservativa helt enkelt inte riktigt förstår sig på det, och at det är därför de är så negativt inställda. Men naturligtvis även för att de sedan mer än undra år tillbaka varit fullständigt uppköpta av storindustrin.

Vänstern, på sin sida, har svårt för att koppla ihop det så djupt traditionella och konservativa i det de förespråkar med tanke på hur stigmatiserande dessa beteckningar kommit att bli för vänstern, så därför vägrar de erkänna det. Och även vägrar att erkänna och se kopplingen mellan dessa traditionella principer och vårt moderna samhälle - här och nu.

De nyliberala däremot - de är ju som sgt öppna med sitt hat mot det lokala, det småskaliga eftersom det är ett direkt hot mot den globala marknad de vill skapa.

Men kanske vänstern och de konservativa kan se något gemensamt i detta? Borde de då inte också samtidigt se vilken naturlig fiende de båda har? Dvs fienden i nyliberalismen.
Men de konservativa verkar se en naturlig vän i nyliberalismen och de nyliberala istället. Iaf är deras vanligaste samarbetspartner Alltid de nyliberala.

Vänstern har lagt beslag på miljörörelsen och dess lokalt förankrade ideologi och strategi, och de konservativa borde som sagt se fördelarna i dessa metoder och värde. Men när får vi se de konservativa och vänstern i dessa frågor?

Din analys är riktig, och jag delar den till fullo.

Det är en genuint konservativ yttring, när allt fler bönder producerar för lokala marknader. Anledningen till att de flesta ser det som en progressiv yttring kan nog dels vara på grund av det faktumet att konservatismen i Sverige definieras av USAs republikaner och deras "tea party"-rörelse. På grund av det framställs alltså konservatismen i Sverige som mer "neocon", och alltså väldigt marknadsliberal. Och dels för att miljöpolitik är trendigt för tillfället. Således framställs det nygamla bondesverige som progressivt grön, helt felaktigt.
Eller ja, delvis felaktigt. En grönare omställning utesluter ju ingen konservatism.

De tidigare centraliseringarna av lantbrukarsverige var antagligen gjorda för att effektivisera handeln för produkterna inom riket. I och med globaliseringen har dessa bönder blivit av med sin inre marknad och allt flera slås ut på grund av en skev europeisk konkurrens, signerad EU.
Centraliseringarna var progressiva tills de förstörde för sig själva. Man skulle nog kunna hävda att denna del av globaliseringen, är den som tydligast visar att ett totalität progressivit samhälle är felaktigt, och att det är ett reaktionärt svar på detta som nu börjat återställa det.

Sen vet ju både du och jag att de som eventuellt anklagar detta för att vara en konservativ och/eller en nationalistisk yttring, är de som också oroar sig för att nämnda epitet är synonyma med krig och konflikter.
En nationalistisk och konservativ självförsörjande ekonomi, kräver en konservativ aura. Med det menar jag att eftersom konflikter lättare uppstår när länder inte delar ekonomiska förutsättningar, krävs det en konservativ hållning till etik och moral för att undvika detta.
Hur hälsosamt, både ekonomiskt och psykiskt, vore det inte att slippa oroa sig för hur Grekland ska klara sina återbetalningar, eller hur säkert USAs "sub-prime-huslån" var?

Jag skulle kunna hävda att globaliseringen och hopflätandet av ekonomier är ett förlängt yttryck utav ledarskapslättja och moralförfall i ett samhälle, där man i början tagit avstånd från att fatta svåra beslut.
Resultatet, efter denna förlängning, blir bevisligen västerlandets dekadens och liberalism, till allas vårt förtret.
Se bara på Tyskland-Rysslandsituationen för något år sedan. När EU skulle införa handelssanktioner mot Ryssland, tvekade Merkel och den tyska riksdagen i det längsta för att slippa. Eftersom Tyskland är till stora delar beroende av rysk naturgas. Man tvekade alltså över rätt och fel, på grund av risken för att förlora sitt goda leverne. (Liksom Sverige under andra världskriget, tyvärr).