Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2015-06-26, 23:06
  #13
Medlem
Captinheros avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tjugosex
Det beror på situationen. Det gäller att hamna rätt och det sker ju inte av en slump, man får söka sig till det som man tror att man tycker om. Gör man det, och sedan hittar en arbetsplats man trivs på, så blir man ju naturligt en "eldsjäl".

Jag är en eldsjäl på min arbetsplats idag, eftersom jag älskar jobbet och min arbetsplats, men under mina studier hade jag ett vanligt "kneg" som extrajobb. Där var jag definitivt en "latmask" eftersom jobbet var tråkigt och ostimulerande och cheferna bajsade på en genom att vara otrevliga och visa 0 uppskattning.

Eller om jag ska rätta mig själv; jag blev en latmask eftersom arbetsplatsen var en skithåla med allmänt buttra och sorgsna människor och dåliga chefer.

Så det handlar mycket om arbetsmiljön. Man behöver bra människor omkring sig och ett arbete man tycker är kul. På mitt extraknäck jag precis berättade om fanns det två typer av gnällspikar. Den ena sorten var främst människor som var 40+ och outbildade som inte längre kände att de kunde ta sig någon annanstans. Den andra sorten var unga och intelligenta som såg hur ovärdigt det är att jobba på ett sådant ställe och som visste att det bara är ett tillfälligt lidande medan man utbildar sig eller söker något annat.

Jag tror att en eldsjäl kan bli en latmask, men svårt att se en latmask bli en eldsjäl på samma arbetsplats. Har genomgått några chefbyten/kollegor/brukare. Tycker jag är en av de mest positiva och drivande. Svårt för folk som ständigt sker det negativa och skyller allt på cheferna. Även när situationen egentligen är helt okej. Sen tycker jag folks arbetsmoral och respekt för arbetet är dålig. Man kommer och går lite som man vill, mkt mobiler.

Inte fokus på rätt saker. Försöker umgås och utveckla med de jag jobbar för. Tyvärr så tycker många att städning och matlagning är mest viktigt. Sn kan de vi jobbar för aktivera sig själva eller sätta dem framför ipad/tv.
Förstår inte mentaliteten om man självmant är kvar ett x antal år om man har en sådan negativ syn på sin arbetsplats. Varför man är på ett yrke man inte brinner för. Eller försöker arbeta för att förbättra sin arbetssituation.
Citera
2015-06-26, 23:10
  #14
Medlem
Captinheros avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Betus
Eldsjälen och latmasken kan såklart hitta sin drivkraft från hur många världsbilder och idéer som helst. Vissa "Eldsjälar" är enligt mig inte riktiga eldsjälar då de, även fast de gör ett bra jobb, inte arbetar för själva arbetandets skull. Istället ser de sitt jobb som ett nödvändigt ont de bara måste klara av för att få det som de vill ha. Deras lystnad är så stark efter detta/dessa ting, att de anstränger sig till det yttersta. Denna ansträngning görs på ett genomtänkt sätt i det att de inte jobbar så mycket att de tär på deras psyke, och de kan därför undvika att ge ett otrevligt intryck eller att irritera sig på andra. Dessa människor är mycket produktiva arbetare och går ofta bra att jobba med, men brister det så smäller det

Riktiga eldsjälar brinner för osjälviska ideal (fast hur osjälviska de egentligen är går alltid att diskutera, även om jag tror att vissa verkligen är genuint osjälviska, men mycket sällsynta) eller så är de helt förankrade i sig själva och har funnit sin fullständiga acceptans, de finner alltid glädje i sin omgivning och ser alltid det fina i andra människor. De kan givetvis också hysa en stor beundran för sitt företag eller arbete. De kan tycka att de arbetar för något väldigt viktigt och att de gör en stor insats för helheten. Arbetar man för något man verkligen tror på blir man en mer positiv person och har samtidigt ofta roligt.

Latmasken styrs mer av sina djuriska drifter och är ofta självisk om än inte alltid. Han kan också ha fixa idéer och vara insnöad på något inskränkt perspektiv av hur saker bör vara och det är därmed större risk att han finner sig missanpassad i det rådande arbetet eller anser att det har ett felaktigt mål. Den latmask som mest vill ligga och sova eller klämma i sig hamburgare och suga i sig läsk behöver inte vilja andra något illa egentligen, men deras tillvaro präglas av en sorts tanklöshet. De ifrågasätter sällan sig själva, men andra personer har det ofta mycket att anmärka på. Då de sällan eller aldrig sätter sig ner och begrundar tillvaron får de en mycket sämre kontroll över sina drifter, detta gör att de hamnar i obalans och i högre utsträckning än andra känner sig griniga.

Jag ligger mitt emellan latmasken och eldsjälen, men har lyckligtvis börjat luta lite mer åt den senare den senaste tiden tror jag. Att jobba är något jag både hatar och älskar. Jag får min energi genom fantasi och i det att jag i viss mån är medveten om mina tankar och kan styra min uppmärksamhet bort från dem. Älskar att vara ett med nuet. Jag tror dock att motivation även kommer av testosteron i viss grad. Mina egenskaper skulle jag beskriva som både positiva och negativa. Jag är uthållig vad gäller "tråkiga" arbetsuppgifter. När jag verkligen fokuserar på arbetsuppgifterna och glömmer tiden finns inget annat än det jag gör, och jag kan omöjligt känna någon negativitet då. Hyfsat social, produktiv och trevlig kan jag med gott samvete tillföra min personlighet. Jag misstänker dock att jag inte är särskilt bra på att ta kritik. Ibland är det inte något problem, men flertalet gånger gör det mig riktigt förbannad då jag inte brukar anse att den är berättigad. Kanske har jag en låg förståelse för att andra kan uppfatta saker annorlunda än mig. Egentligen misstänker jag att svenskar överlag kan ha väldigt svårt att ta kritik, men är inte helt säker på det.

När jag känner mig gnällig beror det på att jag, på något sätt, som jag ser det, inte tagit hand om min kropp som jag borde. Sund kost, motion + mindfulness = Rikt liv.

Jag tror alltså att både latmaskar och eldsjälar styrs av idéer, ideal och världsbilder. De styrs också av djuriska drifter, men eldsjälarna drivs även ibland av något som går bortom idéer och begär. Man skulle kunna kalla det för lycka, kärlek, Gud eller fullständig acceptans av tillvaron.

Blev det dubbelpost:/

Håller inte med dig, jag ser ej som mitt jobb som ett onödigt ont. Älskar att gå till jobbet, jobbet är vad som ger min liv en stor mening. Utan ett givande arbete så skulle jag nog ta livet av mig. ( inte för att jag planerat att leva länge) Eller ja kanske du har rätt med 2 olika typer av eldsjälar. Identifierar mig med den senare.

Intressanta tankar du har, kan hålla med dig, vad du anser om latmasken. Aldrig nöjd ständigt klagandes och ständigt bitter. de verkar aldrig kunna se sina brister och kör sitt eget race utan att ägna sig en tanka om andra.
Citera
2015-06-27, 07:09
  #15
Medlem
Gameplayers avatar
Jag är både latmask och eldsjäl. Var ibland väldigt slö på jobbet och ville bara sitta och spela datorspel. Ibland så fick jag dock projekt jag verkligen brann för. Så jag kan vara en "eldsjäl" på ett jobb, men enbart om det är en arbetsuppgift jag verkligen brinner för. Har även haft urtrista fabriksjobb, och hade jag varit en eldsjäl där hade jag ansett mig vara komplett galen. Så visst kan jag gå in mycket för verkligt stimulerande arbetsuppgifter och projekt. När det gäller tråkig och repetitiv skit är jag dock en extrem latmask...
Citera
2015-06-28, 07:26
  #16
Medlem
MLEs avatar
Jag ser mig inte som någon "eldsjäl " men om jag ändå ska utföra ett arbete så vill jag göra det så bra som möjligt för min egen tillfredsställelses skull. Rimligtvis så sammanfaller det med arbetsgivarens intresse. Jag jobbar för att försörja mig i första hand och i andra hand för min personliga tillfredställelse. Och jag har utbildat mig för att kunna försörja mig, och när jag då säger på arbetsförmedlingen att jag vill ha jobb inom det jag har utbildat mig till och har erfarenhet av, då säger hon, ja, du "brinner " för det. Nej för fan, sa jag, inte brinner jag för det, det är för att försörja mig!

En chef kan inte påverka mig till att bli en latmask eftersom jag har ett eget behov av att göra saker så bra som möjligt.
Citera
2015-06-28, 07:35
  #17
Medlem
MLEs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Magban
Jag tror att mycket beror på tidigare erfarenheter, latmasken kanske har lärst sig att det inte lönar sig att ligga i eller att han inte får några repressalier för att han inte ger 100%. Eldsjälen har kanske motsatta erfarenheter?

Personligen hatar jag att arbeta (värderar min fritid högt) och ser det som ett nödvändigt ont, därför är jag engagerad i det mesta på jobbet och sliter hårt för att saker och ting ska effektiviseras. Kanske låter motsägelsefullt, men om jag nu vill se min lön öka och jobba mindre krävs en effektivitetshöjning, som jag anser kan bestå i bättre planering, nya arbetsredskap och annat förutom den reella arbetsinsatsen.

Tyvärr så tror jag att den målsättningen står i motsatt förhållande till målsättningen hos en stor maktfaktor på arbetsmarknaden nämligen facket. Dom vill ha många anställda som jobbar så länge som möjligt, med så lite att göra som möjligt.
Citera
2015-06-29, 20:52
  #18
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HerrWarum
Ja just det, att bry sig gör hela skillnaden. Kallas visst generativa kraften inom något ämne. Jag vet inte varför vissa bryr sig och andra inte. Jag tror det har att göra med inre själsliga mekanismer. Varför kan man helt plötsligt erfara en existentiell ångest? Alltså i den där tyske H:s mening, ultimat meningslöshet i tillvaron. Sedan försvinner det en dag och man är på det igen. Av och på.

Om jag får gissa handlar det delvis om kontraktion, expansion, och att bli tagen på sängen. Vi möts av det okända och kan bli avslöjade i förmågan av det. Vi kan expandera förmåga eller kontrahera. Man är en växande andlig varelse. Jag tror att man måste ha tur i att ha rätt respons gentemot varje utmaning. Annars bleknar det, glöms sakta, och helt plötsligt drivs man av det, anhedoni. Man har en kontraktion, och kan inte se horisonten eller planera rutten dit. Men klarar man utmaningen får man ett rus. Man vet att man kan möta upp med det okända, man vet att arbetet ger produkt och rus. Man har känt hur skönt det var att växa. Då får man flow och arbetar hårt. Men stannade ens flow upp någonstans - kanske för att matteboken blev för svår, de okända talen begrepp man inte - då fick man ingen belöning och ingen motivation. Man blev en slarver, en slacker.

Är det Heidegger du tänker på? Den där plötsliga ångesten från ingenstans tycks komma när man inte är i harmoni med sig själv och inte hittar kärleken och lyckan, man har helt enkelt mediterat/begrundat/suttit för lite. Begrundar man självet för lite glömmer man också bort det för stunden och börjar handla i bundenhet. Inte som "eldsjälen" som gör sakerna för sin egen skull, fast förankrad i det formlösa, obeskrivbara brahman/högre medvetandet. Jag tycker att det verkar bli lättare att se det fina i tillvaron och i andra, samt att inte tillskriva händelser och tankar betydelser de inte har om jag ger mer tid åt det större medvetande som betraktar allting i ett oberört tillstånd. Det fungerar troligen bara för vissa dock.

Är man i harmoni med sig själv utstrålar man också det utåt, och många kommer gilla att ha med en att göra (inte alla ). I och med detta når man lättare "framgång". Det känns som att jag åter och åter igen kommer fram till att det absolut viktigaste för mitt välmående och vägen till "eldsjäls-krigaren" är att jag sitter/mediterar.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback