Filososiskt tankeexperiment; Finns det några rationella argument mot totalitarism?

Observera innan ni börjar svara, detta är inget annat än ett tankeexperiment och inte ett allvarligt förespråkande av totalitarism.

Låt oss säga att vi för tillfället klipper alla känslomässiga band till oss själva, våra familjer och våra övriga nära och kära. Låt oss dessutom säga att vi därmed enbart tänker utifrån de objektiva kunskaper (både logik och empiri är tillåtet) vi har om saker och ting. Finns det då något som gör det allmänt förkastade, så som totalitarism, fel. Visst man kan komma dragandes med tal om rättigheter, men hur många av dem är egentligen rena skapelser av förnuftet. Det finns flera tillfällen där en persons blotta existens kan vara farlig utan att något direkt våld eller hot om våld finns, till exempel när man handskas med ledarna till en besegrad makt i ett krig. Om man låter ledarna leva finns nämligen risken att de skapar nya oroligheter i sina hemområden som kan ge nytt krig. Alltså är inte mordtabut inte en objektiv och rationell sanning i alla lägen, så vad finns det då som säger att det är så fel med totalitarism om man bortser från den icke-rationella moralen?

Du vet aldrig när makten stiger någon åt huvudet, och då måste man kunna avsätta jäveln på något vis utan blodspilla. Och med totalitarism har jäveln säkerligen hunnit förskansa sig väl på sin maktposition och därför troligtvis skulle bli svår att bli av med, som sagt, utan blodspillan. Ett rationellt argument så gott som något.

På tal om det vad säger han till presidenten i videon? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21024880.ab

Det står i artikeln.

Totalitarism som du beskriver det, alltså att bryta alla band med familjen, vänner och anhöriga är fel rent känslomässigt, vårt natur är att vara ihop och vi vill hålla ihop biologiskt sett. Det kommer ta generationer att ändra detta faktumet och i sådant fall innebär det att vi går emot vårt natur, precis som alla som inte väljer att skaffa barn går emot naturen.

Jag ser inte hur man över huvud taget kan diskutera denna fråga utan att utgå från vilka värderingar som utgör normen för ett samhällsbygge.

Det är ungefär som att diskutera huruvida det finns några "rationella" argument mot rökning. Vetenskap kan användas för att konstatera att rökning har en negativ påverkan på vår hälsa. Däremot säger vetenskap ingenting om huruvida god hälsa är önskvärt eller inte. Det är en värderingsfråga. Och är vi t.ex. inte överens om att god hälsa är någonting eftersträvansvärt, kan vi heller inte diskutera ”rationella” argument mot rökning.

Vi måste utgå från vilket samhälle vi egentligen vill skapa, och hur individens välbefinnande ska prioriteras kontra staten/kollektivet/eliten. Är t.ex. individens välbefinnande av högsta prioritet, så länge som inte individen inkräktar på andra individers välbefinnande? Och vill vi skapa ett samhälle där varje individ ska få leva det liv som de själva vill leva, så länge som de inte skadar andra individer?

Om vi hypotetiskt skulle vara överens om att svaret är ja på dessa frågor, kan vi sedan föra en rationell/vetenskaplig diskussion huruvida ett totalitärt samhälle kan leverera dessa värden, i jämförelse med t.ex. ett demokratiskt socialliberalt samhälle, eller andra typer av samhällsbyggen. Och om ett totalitärt samhälle kan påvisas ha en mera negativ påverkan på de flesta individers välbefinnande i jämförelse med andra samhällsbyggen, kan man rationellt argumentera för att ett totalitärt samhälle inte är önskvärt.

Om vi inte är överens om vad som är normen för ett samhällsbygge, samt våra värderingar på hur vi ser på den individuella människans välbefinnande kontra staten/kollektivet/eliten, finns det egentligen ingen grund att kunna föra en rationell diskussion om huruvida totalitarism är önskvärd eller inte.