2005-10-16, 18:40
#1
20.5 mg 5-meo-dipt, tripprapport!
Detta var i feberuari 2005 första gången jag trippa på psykadelia överhuvud taget, det har blivit en del ggr efter det här
Klockan var ca halv 1, jag hade precis klivit av bussen vid korsvägen i göteborg. jag ringer "K" och säger att jag är framme han säger vart jag ska gå så han ska komma o möta mig. Han möter upp mig och vi vandrar hem till honom. Klockan är nu ca 1, vi bestämmer att vi ska ta det med en gång och sedan vadra ner till världskultur museét. Vi mäter upp i varsit glas, jag tar 20 mg och K tar 25 mg. Efter jag har svalt den äckliga vätskan och skjöt ner den med Apelsin-Mer tänker jag "jaha nu finns det ingen återvändo" bara att invänta effekt.
+15 minuter
Vi bestämmer oss för att gå vi tar med varsit äpple och tänker att det kan kanske vara gott sen, K tar även med sig en chokladkaka en sån där riktigt mörk med 70% cacao. Vi tar på oss ytterkläderna och börjar vandra, känner nån slags energi i kroppen och tänker att det måste vara jag som inbillar mig.
+25
Vi börjar närma oss museét och jag känner att blicken känns lite efter på nåt sätt, jag tar en cigarett innan vi går in. Chokladen smakar förövrigt skit känns som det är rent cacopulver man stoppat i i käften, går och försöker spotta ut det.
+30
Nu ska vi lämna in jackorna det kostar 12 kr, jag tar av mig jackan och tar upp min plånbok. Jag kollar ner på plånboken för jag ska ta upp en 20 lapp ur den och nu andas allt, min hand växer o krymper och jag tänker fan inte nu när jag ska betala och lämna in jackan. På nåt sätt lyckas jag lämna in jackan och få min nummerbricka.
+35
Nu ska vi gå in på en utställning jag kollar på K och ser att han går väldigt konstigt precis som om han inte hade några leder i kroppen, upptäcker att jag själv rör mig väldigt skumt och hela min kropp kittlar på nåt sätt. Jag är också väldigt skakig och darrig som om det gick nån slags skön ström genom kroppen. Så fort man ska stå stila så började jag darra i knäna och och sen i kroppen. Så jag försökte att röra på mig hela tiden så att inte människorna där skulle märka nåt skumt med mig.
+45
Vi går omkring och kollar på utställning som handlar om regnskogen och djungeln (mina tankebanor är nu väldigt skruvade, tyvär är ju detta så abstrakt att beskriva men ni som har tagit psykadelia vet nog ungefär hur man tänker) Det finns en liten hörna med mjuk matta på golvet där föräldrarna kan leka med sina barn så dom inte springer omkring överallt på museét. Just där hamnar vi, det kryper omkring barn vid mina fötter och jag undrar vad fan jag är. jag råkar sätta foten på mattan (vet dock inte än att det finns nån matta) och tänker jävlar vad marken blev mjuk ser då att jag står på en matta och se även en skyllt att man inte får ha skor i denna hörnan. Shit fan nu måste vi hitta ut härifrån, bort från barnen. På nåt sätt lyckas vi.
+1 timma
Vi går till en annan utställning som handlade om aids, det var projektorer som spelade upp skuggsilluetter på väggarna, måste nog säga att det var riktigt jävla ballt. Vi gick omkring och kollade där inne. Upptäckte att det var konstiga ljud i bakgrunden och det stog texter på väggaran som "fear" "panic" osv plus siluetterna på väggarna. Kände ett visst obehag och klastrofobisk kännsla började kallsvettas lite smått av alla intryck. jag ville ut från denna utställningen och gå till nästa. Så vi bestämde oss för att göra så.
(Har ingen större tidsuppfattning nu, det hade gått ca)
+1:45
Vi går till nästa utställning som handlar om afrika och lite annat, har ingen större kol på vad det exakt handlar om är mer fasinerad över hur vackert allt är och hur jävla lycklig jag känner mig. Jag hör Bob Marley musik (shit kan det vara sant, har jag sån tur) ja dom visar nån slags dokumentär från en projektor om rasta-fari. Shit vi sätter oss och titar och det är fruktansvärt skönt. men tyvär kan ingen av oss sitta stilla riktigt så vi bestämmer oss för att utforska resten. Vi fastnar framför en tavla jag kollar på den och ser att den ändrar färg och rör sig sådär mysigt, den ser mjuk ut. Tyvär får man inte röra den men K har inte sett den skylten och tar på målningen än då jag pekar på skylten och skrattar han säger "skit samma jag var tvungen att att känna hur den kändes".
(Jag kan tillägga att jag hela tiden under museébesöket får små skrattanfall som jag inte har en aning vad dom kommer ifrån en sjukt skön känsla).
(Nu har jag ingen aning om hur lång tid det har gått men jag skulle gissa på)
+2:15
Vi bestämmer oss nu för att ta en fika. Vi står i kön och jag tänker satan hur fan ska jag klara beställa (kändes vid detta laget att alla visste hur sjukt borta man var). Jag hör ett konstigt ljud som om någon låter som en utvecklingstörd, jag får än en gång en liten skrattattack för jag tänker att shit vad min hjärna måste förvränga ljuden. Jag vänder mig om åt det hållet jag hörde ljudet av ren nyfikenhet och shit precis bakom mig står en utvecklingstörd kille med sina föräldrar och han låter som fan. Jag får panik och tänker att jag har precis gjort nåt som verkligen är tabu, jag har skrattat åt ett mongo!!! Jag vill bara lämna kön, men kanske är lika bra att stå kvar och låtsas som inget har hänt. Beställer en coca cola och en stor chokladmuffin, vi går och sätter oss och dricker och äter lite.
Jag försöker tugga min muffin men det är svårt för jag får en känsla av att den sväller i munnen, jag kollar på K och han ser ut att ha samma problem som mig. Drickan kan jag kanppt hålla i för "energin" i kroppen gör att jag skakar konstant. Vi sitter och pratar lite och dricker dricka. K ser ut som han börjar "flippa ut" jag frågar han "flippar du" han ser rädd ut och säger "flippar"? Ja säger jag, han ser rädd ut igen och undrar vad fan jag menar, han sitter och tar på sig och ser allmänt paniklagen ut (han sa senare att han inte visste att han visat sånna känslor) Men det är nu jag börjar bli rädd och tänker att det kanske inte alls är han som flipar utan jag som håller på att spåra ut. Får nån slags blackout men kommer ur den. Vi bestämmer oss för att röra på oss (allt rör hela tiden på sig) Vi går omkring och kollar på utställningarna i ca 1 timma till och ibland får man känslan av att man inte vill hålla inne på känslor utan bara lägga sig på golvet o njuta eller springa omkring som en dåre. Vi bestämmer oss för att gå, hämtar ut jackorna och sätter oss i entren och äter våra äpplen, det smakar fantastiskt.
Vi kommer hem till K och det känns underbar att få lägga sig ner och bara njuta, lyssna på musik kolla på saker och se hur allt rör sig. Vi analyserar allt från början till slut och det känns skönt att få prata om allt som har hänt och hur man upplevt saker och ting, vi är fortfarande trippade. Vi paratar om allt och ingenting om ni förstår, samtalen flyter in på olika saker hela tiden men det är bara skönt.
Vi bestämmer oss för att röka cannabis för att landa skönt. Vi tänder en bong pch cannabiseffekten smyger skönt på. Rökat gör att våra diskutioner blir en aning skruvade ett tag och man glömmer vad man pratat om osv.
Beger mig ner mot bussen, vandrar genom Göteborg ner mot terminalen och det känns underbart man lixom flyter fram på en underbar afterglow.
Detta var en helt underbar upplevelse, tyvär går det ju inte att beskriva dom mest underbara grejerna med psykadelia i en rapport, ni vet sånna känslor som inte går att sätta ord på utan som man helt enkelt är tvungen att uppleva själv för att förstå.
Detta var i feberuari 2005 första gången jag trippa på psykadelia överhuvud taget, det har blivit en del ggr efter det här
Klockan var ca halv 1, jag hade precis klivit av bussen vid korsvägen i göteborg. jag ringer "K" och säger att jag är framme han säger vart jag ska gå så han ska komma o möta mig. Han möter upp mig och vi vandrar hem till honom. Klockan är nu ca 1, vi bestämmer att vi ska ta det med en gång och sedan vadra ner till världskultur museét. Vi mäter upp i varsit glas, jag tar 20 mg och K tar 25 mg. Efter jag har svalt den äckliga vätskan och skjöt ner den med Apelsin-Mer tänker jag "jaha nu finns det ingen återvändo" bara att invänta effekt.
+15 minuter
Vi bestämmer oss för att gå vi tar med varsit äpple och tänker att det kan kanske vara gott sen, K tar även med sig en chokladkaka en sån där riktigt mörk med 70% cacao. Vi tar på oss ytterkläderna och börjar vandra, känner nån slags energi i kroppen och tänker att det måste vara jag som inbillar mig.
+25
Vi börjar närma oss museét och jag känner att blicken känns lite efter på nåt sätt, jag tar en cigarett innan vi går in. Chokladen smakar förövrigt skit känns som det är rent cacopulver man stoppat i i käften, går och försöker spotta ut det.
+30
Nu ska vi lämna in jackorna det kostar 12 kr, jag tar av mig jackan och tar upp min plånbok. Jag kollar ner på plånboken för jag ska ta upp en 20 lapp ur den och nu andas allt, min hand växer o krymper och jag tänker fan inte nu när jag ska betala och lämna in jackan. På nåt sätt lyckas jag lämna in jackan och få min nummerbricka.
+35
Nu ska vi gå in på en utställning jag kollar på K och ser att han går väldigt konstigt precis som om han inte hade några leder i kroppen, upptäcker att jag själv rör mig väldigt skumt och hela min kropp kittlar på nåt sätt. Jag är också väldigt skakig och darrig som om det gick nån slags skön ström genom kroppen. Så fort man ska stå stila så började jag darra i knäna och och sen i kroppen. Så jag försökte att röra på mig hela tiden så att inte människorna där skulle märka nåt skumt med mig.
+45
Vi går omkring och kollar på utställning som handlar om regnskogen och djungeln (mina tankebanor är nu väldigt skruvade, tyvär är ju detta så abstrakt att beskriva men ni som har tagit psykadelia vet nog ungefär hur man tänker) Det finns en liten hörna med mjuk matta på golvet där föräldrarna kan leka med sina barn så dom inte springer omkring överallt på museét. Just där hamnar vi, det kryper omkring barn vid mina fötter och jag undrar vad fan jag är. jag råkar sätta foten på mattan (vet dock inte än att det finns nån matta) och tänker jävlar vad marken blev mjuk ser då att jag står på en matta och se även en skyllt att man inte får ha skor i denna hörnan. Shit fan nu måste vi hitta ut härifrån, bort från barnen. På nåt sätt lyckas vi.
+1 timma
Vi går till en annan utställning som handlade om aids, det var projektorer som spelade upp skuggsilluetter på väggarna, måste nog säga att det var riktigt jävla ballt. Vi gick omkring och kollade där inne. Upptäckte att det var konstiga ljud i bakgrunden och det stog texter på väggaran som "fear" "panic" osv plus siluetterna på väggarna. Kände ett visst obehag och klastrofobisk kännsla började kallsvettas lite smått av alla intryck. jag ville ut från denna utställningen och gå till nästa. Så vi bestämde oss för att göra så.
(Har ingen större tidsuppfattning nu, det hade gått ca)
+1:45
Vi går till nästa utställning som handlar om afrika och lite annat, har ingen större kol på vad det exakt handlar om är mer fasinerad över hur vackert allt är och hur jävla lycklig jag känner mig. Jag hör Bob Marley musik (shit kan det vara sant, har jag sån tur) ja dom visar nån slags dokumentär från en projektor om rasta-fari. Shit vi sätter oss och titar och det är fruktansvärt skönt. men tyvär kan ingen av oss sitta stilla riktigt så vi bestämmer oss för att utforska resten. Vi fastnar framför en tavla jag kollar på den och ser att den ändrar färg och rör sig sådär mysigt, den ser mjuk ut. Tyvär får man inte röra den men K har inte sett den skylten och tar på målningen än då jag pekar på skylten och skrattar han säger "skit samma jag var tvungen att att känna hur den kändes".
(Jag kan tillägga att jag hela tiden under museébesöket får små skrattanfall som jag inte har en aning vad dom kommer ifrån en sjukt skön känsla).
(Nu har jag ingen aning om hur lång tid det har gått men jag skulle gissa på)
+2:15
Vi bestämmer oss nu för att ta en fika. Vi står i kön och jag tänker satan hur fan ska jag klara beställa (kändes vid detta laget att alla visste hur sjukt borta man var). Jag hör ett konstigt ljud som om någon låter som en utvecklingstörd, jag får än en gång en liten skrattattack för jag tänker att shit vad min hjärna måste förvränga ljuden. Jag vänder mig om åt det hållet jag hörde ljudet av ren nyfikenhet och shit precis bakom mig står en utvecklingstörd kille med sina föräldrar och han låter som fan. Jag får panik och tänker att jag har precis gjort nåt som verkligen är tabu, jag har skrattat åt ett mongo!!! Jag vill bara lämna kön, men kanske är lika bra att stå kvar och låtsas som inget har hänt. Beställer en coca cola och en stor chokladmuffin, vi går och sätter oss och dricker och äter lite.
Jag försöker tugga min muffin men det är svårt för jag får en känsla av att den sväller i munnen, jag kollar på K och han ser ut att ha samma problem som mig. Drickan kan jag kanppt hålla i för "energin" i kroppen gör att jag skakar konstant. Vi sitter och pratar lite och dricker dricka. K ser ut som han börjar "flippa ut" jag frågar han "flippar du" han ser rädd ut och säger "flippar"? Ja säger jag, han ser rädd ut igen och undrar vad fan jag menar, han sitter och tar på sig och ser allmänt paniklagen ut (han sa senare att han inte visste att han visat sånna känslor) Men det är nu jag börjar bli rädd och tänker att det kanske inte alls är han som flipar utan jag som håller på att spåra ut. Får nån slags blackout men kommer ur den. Vi bestämmer oss för att röra på oss (allt rör hela tiden på sig) Vi går omkring och kollar på utställningarna i ca 1 timma till och ibland får man känslan av att man inte vill hålla inne på känslor utan bara lägga sig på golvet o njuta eller springa omkring som en dåre. Vi bestämmer oss för att gå, hämtar ut jackorna och sätter oss i entren och äter våra äpplen, det smakar fantastiskt.
Vi kommer hem till K och det känns underbar att få lägga sig ner och bara njuta, lyssna på musik kolla på saker och se hur allt rör sig. Vi analyserar allt från början till slut och det känns skönt att få prata om allt som har hänt och hur man upplevt saker och ting, vi är fortfarande trippade. Vi paratar om allt och ingenting om ni förstår, samtalen flyter in på olika saker hela tiden men det är bara skönt.
Vi bestämmer oss för att röka cannabis för att landa skönt. Vi tänder en bong pch cannabiseffekten smyger skönt på. Rökat gör att våra diskutioner blir en aning skruvade ett tag och man glömmer vad man pratat om osv.
Beger mig ner mot bussen, vandrar genom Göteborg ner mot terminalen och det känns underbart man lixom flyter fram på en underbar afterglow.
Detta var en helt underbar upplevelse, tyvär går det ju inte att beskriva dom mest underbara grejerna med psykadelia i en rapport, ni vet sånna känslor som inte går att sätta ord på utan som man helt enkelt är tvungen att uppleva själv för att förstå.
en aning förvirrande! haha
