NoTruces egna texter

Bra.

Tack. Vad mer specifikt gillade du?

Okej då. Jag fetmarkerar det jag gillade och understryker det jag gillade ännu mer.

Korrespondens

Svart kaffe och croissaint vid Atlantkusten. Mulet väder. Correio da Manhã på det lilla kafébordet. Förstår inte ett skit. Nätterna, mjuka, mjuka. Jag drar i mig av andras rök. Gin & tonic förstås, men med en twist av lime. Det kommer att regna. Väntar på brev till pensionatets postbox. Någon uppe i ett land i norr har skalat loss sina retinor med en tunn skalpell och klistrat fast dem på ett lyxigt brevpapper inköpt i den där butiken vi brukade gå till för att det inte fanns många av den sortens butiker kvar. Kanske också för att det inte fanns många som oss kvar.

Sov under hela flighten ner.

Veja agora. Veja o que eu vi. O que eu vi em você.

Och du sov när jag sköt igen dörren, mjukt mjukt, kanske låtsades du, men i så fall var det en tjänst, en nåd, ett tack, ett sista samförstånd.

Något för alla år.

De första varma dropparna exploderar över framsidans trycksvärta. Suddar ut orden. En svag doft av koppar. Det finns ett parasoll, men jag fäller inte ut det. Pensionatets föreståndarinna sover middag. Hon pratar knappt någon engelska, men senare ska jag fråga henne var jag hittar byns bästa kirurg och dessutom en läkare som inte är knusslig med att skriva ut det starkaste smärtstillande de har.

Belgaren vid bordet bredvid tänder en spinkig, sorglig ursäkt till cigarett och drar två snabba bloss. Hans portugisiska är betydligt bättre än min. Kanske kan jag be honom om hjälp. Snabbt snitt, gasbinda, ner i ett av de där tjocka bruna vadderade kuverten. Tillbaka med vändande post, tillbaka till dig.

Ouça agora. Ouça o que eu não poderia dizer antes. Isso é importante. Isto é para você, e apenas para você.

Você se lembra de quando o universo começou, quando estávamos sentados na primeira fila, vendo a noite dar à luz as primeiras estrelas?

Det minsta jag kan göra är att återgälda tjänsten.

katten sover, drömmer
om en tid när inga händer
strök den över
pälsen

när den sprang över
torra vida slätter
med Guds andedräkt

i nacken

Naken, som när du föddes

Kulan lämnar efter sig ett fuktigt spår av svettdroppar där den drar fram genom loppet.

Någon vrider om en kran och himlen öppnar sig. Du fäller upp paraplyet. Dropparna lämnar sotiga myntstora spår i tyget. Vi är inte ensamma här; torget är fullt av människor. En flicka i klänning viker papperstranor och ger till förbipasserande. På pappersarken har hon skrivit romerska siffror och ritat symboler med kolkrita. En äldre herre i svart kostym vecklar upp sin trana. LXIII och symbolen för omega. Han skakar på huvudet och slänger pappret i närmaste papperskorg. Du är så het, din hud dunkar under tröjan.

Kulan plöjer genom luft och glas, lämnar ett glittrande spår av skärvor på golvet.

Vi blir kvar under paraplyet, funderar på att köpa en påse rostade valnötter, funderar på att vada genom löven som sprakar i eldrött och brandgult. Flickan i klänningen lämnar en trana till en liten pojke i kortbyxor. Han kan inte vara mer än sex sju år gammal. Hennes hand skakar, men han tar tranan och vecklar upp den. II och en inverterad halvmåne. I regnet skimrar hans ansikte; regndropparna ett fuktigt nät över pannan. Tumören på hans frontallob vibrerar och drar sin vävnadssvepning om sig. Han går vidare. Vi är inte ensamma här. Jag har sett dig se på andra, jag har sett dig gå upp mitt i natten, hört dig gråta i badrummet, hört dig tala med människor som inte ska ta plats här, inte får ta plats här. Jag har suttit hemma när du varit ute, suttit med örat mot din dagbok, hört orden där inne krafsa, som om de ville ut.

Kulan drar över vatten och tomma fält.

När du ser på mig och säger att du är törstig stannar man upp runt om oss; regnet upphör. Någonstans borstar en servitör bort smulorna från en rödvitrandig duk och ställer fram två kristallglas. Jag ville skriva något, jag ville skriva ett sista ord. Jag ville skriva älskling men jag tror du förstår ändå. Du säger att du är törstig, och regnet faller igen, lämnar rykande kratrar i det beiga paraplyet. Flickan med tranorna ser på oss, ser på dig, lyfter kolkritan. Du är vacker, men jag känner inte dig. Ville se dig, se hela dig. I och ett halvslutet öga. Medan jag drar revolvern ur rockfickan ställer servitören fram en korg bröd på bordet.

Naken, som när du föddes.

(2005, något bearbetad)

Synopsis

en dag kommer Gud att
tröttna
på att alltid känna till
handligen
i den här Romanen

och lägga den åt sidan

(2008)

Fint. Trevligt. Vältänkt.

Tack för att du läste.

Tack för att du skrev.

1.
Jag skulle vilja vakna i en annan säng, under ett annat tak. Efter att jag gäspat klart skulle jag vandra ut i världen på jakt efter mig själv.

2.
Väl ute ur kuvertet vecklar brevet ut sig själv. Bokstäverna reser sig från pappret, huttrar och sträcker på sig. Origamimästaren ler.

3.
Hennes guldring var speciell. Magisk. När hon tog på sig den blev hon inte osynlig. Alla andra blev.

4.
Måndag: Fyra halvgenomskinliga blodpåsar levereras.
Tisdag: Han ringer. Säger åt mig att inte klanta mig.
Onsdag: Försöker blåsa liv i en överkörd pungråtta. Misslyckas.
Torsdag: Små slamsor av ett nimbusmoln driver omkring i vardagsrummet, skimrande rosa på undersidan. Vet inte varför.
Fredag: Blir påmind om stjärnan som gömmer sig bakom soffan. Mejl från Honom. Jag markerar det som oläst.
Lördag: De hasar runt i köket, nakna och aningslösa.
Söndag: Tar en tupplur. Sen lyfter jag luren, slår numret. Hans förstående fadersröst. Han säger: "Det spelar ingen roll. Du försökte."

5.
Det finns ett rum i det här palatset som huserar ett dunkande hjärta. Kejsaren sover, men silverkompassen i hans bröst roterar nervöst.

(2012)

1.
Gryning. Gud står på en kulle och blickar ut över Serengetis slätter. Den stigande solen sköljer världen röd. Han doppar ett finger i ljuset, stoppar det i munnen. Det smakar blodapelsin.

2.
En dag kommer döden och kurerar dig.

3.
En dröm: Torn faller och återbyggs, stjärnor släcks och återföds. Men nycklarna jag grävde ner som barn återstår, någonstans i din trädgård.

4.
Spader knekt stöter på ruter nio, vilket förargar hennes pojkvän klöver fyra. Kupering är att vänta.

5.
Det vita skalet på ägget jag kläcktes ur bar ett blekt blåmärke. Min sång må vara svag, men tonerna är åtminstone ärliga.

6.
som bär sitt hjärta i en ask av elfenben. Förtvivlan: Ett kreatur utan början eller slut. Dess skönhet är dödlig, dess viskningar fridfulla. Det är en kung

7.
Bra poesi måste, likt spyor, komma från magen.

8.
I den låsta skrivbordslådan: Kuvert (sprättat), tärningar, blyertspenna (med tuggmärken), metkrok, fotografi (suddigt), tänger, cigarett med läppstiftsfläckar, buntband.

(2012)