Citat:
Ursprungligen postat av
Aroc
Sanningen är så simpel. Den har ju alltid vart här. Du möter alltet precis som floden möter havet. Du är en våg på havet, men allt är vatten.
Det överaktiva nätverk av neuroner du tror att du är, marscheras in i gudomligheten. Om du vill se gud, så vet detta. Vet att du måste försvinna. Gud är aldrig något annat. Gud är ingenting och allting. Gud är före koncepten. Före den första tanken - "Jag", som föder "Dem". Det hela är mycket subtilt men skrattretande simpelt.
<3
Allt som jag nu skriver vilar bortom språkets och tankens domän.
Javisst, sanningen är simpel. Det finns inget som kunde vara mer simpelt, för vad kan väl vara mer lätt, enkelt och rent än källan allt mynnar ut ur? Dilemmat - eller det knepiga - ligger i att nysta ut den väv av illusioner som omger kärnan till all förnimmelse.
Jag kan se att det inte finns något "Jag" och inte något "Du"; att det inte finns något "Vi" och inget "Dem"; inget "Liv" och ingen "Död"; ingen som är i kontroll och inga aktörer som står på scenen. Det finns inget subjekt och inga objekt och inte heller några förhållanden eller relationer mellan "ting", som även de saknar reell existens. Det finns ingen värld och ingen existens bortom Självet. Essensen i hela tillvaron - i allt utan diskriminering - är det eviga, universella Varandet. Essensen av en varböld är densamma som essensen av klart vatten och det ses tydligt för den som fostrat ögon att se och känna det Formlösa i Formen med.
Samtidigt är Öppenheten - den klara blå himlen - molntäckt och Självet - det Absoluta - dolt av egot, jag-tanken och det Relativa; det förgängliga, döende och föränderliga. Den enklaste av sanningar kan vara svår att hitta, har man famlat djupt in i illusionens skogar och snår.