Min första resa på lsd

Tänkte jag skulle bidra med en lite rapport jag också då, detta utspelade sig iof för en 8 år sedan men det spelar ju mindre roll.

En god vän till mej ringer och undrar ifall jag vill komma över och lira lite tv-spel, jag tycker det låter som en lysande ide packar mina grejjer och tv-spelet och åker dit.
Väl hemma hos min vän så stöter jag på en bekant som undrar ifall jag vill köpa syra, lite spontant så tycker jag väl det är en ok grej. Köpter tio lappar för tusen kronor eftersom jag aldrig sysslat med syra tidigare har jag ingen aning om det är en bra deal eller inte.
Jag har innan detta tillfälle tagit extacy, rökt hash, tagit tjack i drogväg aldrig testat lsd eller svamp, jag måste också tillägga att jag har svårt för att "tappa kontrollen" bromsar gärna e-rus för att jag börjar tappa verkligheten.
Bara det är ju en grundförutsättning att det ska gå åt helvete när man käkar lsd.

Vilket fall som hellst jag och min gode vän tycker det är en god ide att käka lapparna ändå och spela lite tvspel. Vi delar på var sin lapp och sätter oss ner och börjar lira.

Efter en 30-40 minuter eller så börjar det kännas skumt, jag kan inte riktigt sätta fingret på det men någonting är defenitivt skevt i huvudet. Jag ser inga visuella hallucinationer eller hör förvrängda ljud men jag känner mej skev.
Efter ytterligare 20-30 minuter så börjar det flimmra i utsidan av mitt synfält, jag ser "skuggkatter" som inte finns där, tycker detta är väldigt lustigt och skrattar åt dessa min polare kallar mej pucko.
Tjugo till trettio minuter senare så märker jag att en tidning börjar bläddra av sig själv medans jag spelar tv-spel men det känns fullt normalt, har enorm skruvade tankar om världsaltet och alltings skapelse.
Försöker dricka lite vatten men det leder bara till illamående och mera grubbel på hur vatten igentligen känns inuti strupen.

Efter dessa betrakelser så slänger vi i oss en halv till var, min polare skruttar runt med en turban på huvudet gjord av en handuk samtidigt som han svingar en gardingstång omkring sig och svär ala Kapten Haddock mycket humoristiskt.
Då kommer min polare på snillerblixten, vi åker och hälsar på en annan god vän till oss båda. Det känns jävligt kymigt och jobbigt att gå utanför dörren men han tjatar och jag ger tillslut med mej så vi går.
Ute är det december, jag har för mej att det är dan före nyårsafton så det är kallt och snöigt, vi börjar varjefall vandra mot vår käre kamrat det är två kilometer ungifär. Medans vi går möter vi så klart andra människor och jag tycker att dom liknar äckliga feta människor och jag kommer till klarhet efter klarhet att alla som inte sysslar med droger har ju fan inte förstått någonting, jag känner mej äcklad i dessa "normala" människors närvaro vilket jag påpekar för ett antal damer och herrar vi passerar.
Min vän som går bredvid i snöstormen börjar nu mummla om att han skulle minsann haft sig ett gevär och ställt sig på ett tak som i Oberstorf 69 (nej jag och han vet fortfarande inte vad han menade) och pricka människor för poäng detta uttalande gör mej lite illa till mods.
Plötsligt inser jag att jag inte längre har några ben, jag känner dom inte och jag kan inte se dom längre, jag påpekar detta för min vän med desperation på rösten och han bara mumlar vidare om sitt prickskytte gevär och tvåhundra bonuspoäng jag är jävligt skraj.
Jag minns att jag blev rädd för hur skulle jag förklara för min flickvän att jag slarvat bort mina ben, det är ju ytters besynnerligt.
Efter en kvart eller så har jag släppt tanken och börjar studera naturen och snöflingorna väldigt inspirerande detta leder mej in på andra tankar om existens och alltings prakt, jag är nu redigt snurrig, går in och ut ur verkligheten och inser inte skillnaden längre.

Efter en gångmarch som kändes som två år kommer vi äntligen fram till vår polares lägenhet där vi tycker det skulle smaka gott med en kopp te, min polare brygger och jag softar i soffan tittandes på Seinfeld, jag förstår för första gången serien. Varför man har gjort den och vilka dolda budskap som finns inuti den, när jag ska förklara för mina vänner vilka inteligenta slutsatser jag kommit fram till så halkar liksom tanken bara undan, jag börjar fundera om det är så här det känns att vara schizofren sen funderar jag på om jag kanske alltid varit schizofren fast ingen velat säga det till mej pga snällhet. Mycket strulig i hjärnan nu, har totalt tappat fotfästet i verkligheten.

Min polare kommer med te, jag dricker upp och han sitter och skrattar jag frågar varför.
"Du har just fått fyra trippar till min gode vän" svarar han.
Det är nu helvetet på jorden får en ny innebörd. Efter första paniken har lagt sig så lägger jag mej på sängen och tar på mej ett par hörlurar och lyssnar på lite musik som min polare har komponerat, jag flyter iväg och ser fraktaler överallt runt om mej när jag sluter ögonen. Det är jävligt mysigt, en känsla av harmoni och välbefinnande infinner sig, jag är ett med allting, jag kan höra en droppe på flera kilometers avstånd och jag kan förstå allting.
Sedan mitt i låten så börjar det mässa en röst "you are now drowning" om och om igen, detta blir ett antiklimax för jag dras liksom med i mantrat och känner allvarliga kvävningskänslor.
Efter detta är ganska mycket ett töcken, jag minns dock att jag förstod meningen med allt men så fort jag skulle säga det så slank det undan jag kommer också ihåg att jag trodde det var pga en konspiration. De som hade gjort lapparna hade lagt nått slags serum i drogen så att man inte skulle kunna förklara med ord vad som hände, jag får en snillerblixt och försöker skriva det på papper istället. Dagen efter när jag läser vad jag skrev står det typ "kladdkaka är bra för den är brun" "socker äpple lingon blir sprängmedel i guds huvud" och andra mycket mystiska saker.
Jag har också ett minne av att jag går ut på balkongen men när jag öppnar dörren så går hela världen i ultrarapid, jag känner varje nerv spännas och varje synaps i hjärnan skicka ut impulser om hur jag ska andas och öppna balkong dörren och ta ett steg osv. När jag kommer ut genom dörren så återgår tiden till normalt tempo igen.

Trippen höll i sig långt efter 24 timmar, dagen efter på nyårs afton åker jag på fest med min flickvän och gör slut med henne, gråter floder för jag är helt tömd på energi. Super mej asrak och beter mej som ett jävla svin, tror att jag kan läsa folks tankar, reflekterar inte över att det kan vara bakrus på syran utan tror jag fått en mindre psykos. Shanghaiar en taxi och åker hem och sover i nästan två dygn på raken.

Det jag skulle gjort annorlunda är att inte ta så mycket, ha bättre setting och inte absolut inte gå utanför dörren om jag inte måste. Sen skulle jag ha utvärderat trippen efter jag gått ner på den, inte druckit sprit eller tagit andra droger på minst en till två månader efteråt, man är ganska mentalt slut efter alla intryck man får under ruset.
Jag lärde mej dock mycket om mej själv under sjävla ruset, det var en långt mycket större inre resa än en yttre som jag hade trott först.

Hoppas det här var något att läsa för någon.

Edit: Märket på lapparna var "Fat cat" eller "Fritz the cat".

Alltid roligt att läsa om andras erfarenheter, tackar ödmjukast att du tog dig tid att skriva ihop det

Blir sjukt sugen på att testa syra

Verkar ganska vrickat... tror inte jag skulle klarat av det, så här spontant. Taskig kille som gav dig mer utan din vetskap

Jävla dum polare du hade tycker jag... Men då har du kanske lärt dej nåt om dosering och så vidare. Bra skrivet.

hahahaha fan vad rolig text tummen upp för dig Ladidia

Jättebra skrivet. Gjorde du slut med flickvännen för gott? Hade det legat nära till hands länge, eller var det något du kom fram till på grund av trippen?
Att överdosera någon med syra, speciellt om man inte tagit det förut, är en god anledning att säga upp bekantskapen med nämnda person. Jag har sett det hända några gånger och även om det inte har lett till några men, så har de lidit helvetets kval i typ ett 12 timmar, och varför vill man göra så mot en vän?

Nej hon var en otrogen flickvän så det hade legat och pyrt ett tag, det var som att jag såg klarare än förut dagen efter på syra.

Din kompis förtjänar en käftsmäll.
Inser du att det kunde gått riktigt illa och att du
kunde fått bestående skador av dom extra tripparna.

Jo det är sant, var väldigt nära att jag tappade fotfästet i verkligheten totalt.
Men jag gav igen i ett senare skede, mycket grundligt och ljuvligt.

Mycket bra rapport och trevlig läsning, men fyfan vilken idiot som ger en 4 trippar till. Fan för sånna människor!

Hur!? Älskar ljuva hämnder...