Citat:
Ursprungligen postat av
börsvalp
Även de bästa tillverkarna av häst-droskor gick ju i putten, eller fick åtminstone kraftigt skära ner på verksamheten när massbilismen blev ett faktum.
Att investera i en stor kvällstidning i dagens läge är ju som att investera i ett bolag som tillverkade häst-droskor på 1930-talet, eller som att köpa aktier i Polaroid i mitten av 90-talet...
Det spelar ingen roll ifall man äger den bästa kvällstidningen när folk får sina nyheter från Facebook...
Det kan stämma. På lång sikt är inte AB någon vinstmaskin. Men Bonniers kanske ser att på kort sikt går det att mjölka ur en del vinst ur det hela.
Bonniers har förvisso gjort felsatsningar på sistone. Men då har det gällt nätverksamheter. Men AB ser jag i huvudsak en printaffär och print "kan" de ju. Man kan säga att detta är en verksamhet som befinner sig inom Bonniers kompetens- och komfortzon så ur den synvinkeln är denna affär logisk.
Eller så köper de AB för att få tillgång till kompetens för hur man ställer om en printblaska till mobil och nät och i så fall kanske det är ännu mer logiskt, kanske inte. Tråden (bl.a i form av nicket Pung) har ju utrett att AB:s omtalade mobil- och nätsuccé i mycket är "corporate bullshit," retorik som förgyller en verksamhet av idel abstraktioner. 2010-talets variant av IT-bubblan på 1990-talet.
- - -
För att ta till min favoritliknelse: restauranger. Om två gourmetrestauranger i en stad konkurrerar, så är det såklart inte dumt av restaurang A att köpa restaurang B. Verksamheterna print och restaurang är inte helt jämförbara men i stort sett. Och då, alltså: det lär ju inte bli så att folk slutar läsa/besöka AB bara för att den köps upp av Bonniers/Expressen. AB kommer att få behålla sin särart = det som attraherar läsare. Precis som om man vid modellen med två krogar inte går in och likriktar krog B till att likna krog A vid uppköpet. Man låter de två businessarna fortleva som förr i var sin nisch för att dra maximalt med kunder. Sedan kan man få lite samordningsvinster på gemensamma uppköp (som sprit) men alltså, de respektive köken med respektive köksmästare kvarstår, liksom salongsinredningen med allt vad det innebär (profil, egenart). Att däremot likrikta två tidigare separata restauranger till MacGourmet är vansinne.
Ur den synvinkeln är det orimligt att Bonniers skulle "städa upp" i AB:s skribentflora och ta bort de mest högprofilerade, som Swedin och Lindberg. Radikala må de vara men just det är ju det som benchmarkar en på åsiktsmarknaden.
Linderborg, Swedin och Lindberg är inte precis i takt med tiden men radikalitet säljer -- en radikalitet som kan formulera sig klatschigt. Utan att dela dessas åsikter anser jag att man måste kunna skriva och den egenskapen betalar sig än, iaf på kort sig i denna MSM-synvinkel.