Förstår allt eller absolut inget alls?

Är man verkligen en hycklare pga. det dock? Jag säger inte att många av oss inte är det jag bara menar om det är anledningen?

Det gör inget. Vi ska alla dö snart ändå.
Du träffar huvudet på spiken här i.a.f., det är en sak som jag verkligen håller med om. Du får en kaka.

Det finns ingenting jag hatar mer med människor än faktumet att alla på ett pretantiöst sätt, innerst inne, tror att de är intelligenta. Det ger mig en äcklig avsmak. Personer tror att de är intelligenta, ibland kan de ljuga om detta för att verka hederliga -- men innerst inne tror alla att de är intelligenta.

Jag säger detta absolut inte med en attityd där jag sätter mig upp på en piedestal och ser ned på andra. Jag vet att jag själv har en sådan inställning, trots min avsmak för sådana personer. Som jag tidigare sa: Vi är hycklande djur.


vad menar du?
Antingen är man naiv eller en hycklare tycker jag. Det behöver inte nödvändigtvis vara anledningen, men en sak är säker: Vi är det. Jag är en storslagen hycklare i alla fall. Jag vet att livet är meningslöst och så vidare, men jag fortsätter leva som att den har mening.

Utan exempel säger detta ingenting, men att du nämner film indikerar ju ett fokus på populärkultur som referensram för tankarna din tråd grundar sig på. Om så är fallet är din relativa förståelse jämte andra människors troligtvis inte extraordinär, men det beror såklart på vilken kontext du vill jämföra dig i, samt vilken slags förståelse du är ute efter.


Oförmåga att formulera sig är ett tecken på låg intelligens, vilket är förknippat med dito förståelse. Om så är fallet är din relativa förståelse jämte andra människors troligtvis inte extraordinär.


Ja, alla som ägnat en eller annan tanke åt epistemologiska spörsmål borde rimligtvis landa i slutsatsen (läs förvirringen) att ingenting är vetbart, att det inte finns någon sanning, att allt som i grunden existerar är ett ovetbart, flytande innehåll av varseblivning och kognition, i.e. "den egna existensen".

Även om vi alla är lika förvirrade och famlar i blindo i en tillvaro som lika gärna kunde ha trätt i kraft förra torsdagen (se Last Thursdayism) så kan vi fortfarande erkänna en relativ förståelse inom den konceptuella sfären av mänskligt skapad mental (individuell samt kollektiv) verklighet, där exempelvis människor som Edward Witten kan sägas begripa mycket mer än oss andra hel- och trekvartsidioter som i hans närvaro snarare står närmare schimpansen.

Därutöver har vi ett annat plan av förståelse, vilket vilar på helt andra fundament än det konceptuella, samt vilket är något där personer som Siddharta Gautama, enligt vad som sägs, ska ha nått högre relativ förståelse än de flesta av oss: och detta är då något som transcenderar allt vad kontemporärt språkbruk är möjligt att innefatta, även om det kan förstås i metaforer och studerandet av den neurobiologiska korrelaten (d.v.s. strukturella förändringar i hjärnan kopplade till skiftandet i det fenomenologiska innehållet förknippat med upplevelser vilka vänder uppochned på verklighetsuppfattningen).

Det är åtminstone en sammanfattning av min rådande uppfattning, vilken, likt Cartesius Cogito, ergo sum, enbart existerar i samma veva den uttrycks - men som i alla andra positioner i rum och tid förblir latenta i en viss nervbana utan att ge upphov till något medvetandeinnehåll. Eller så är det jag nu uttryckt t.o.m. helt bortblåst även för mig i samma stund tanken tystnar, det är omöjligt att veta, precis som allt annat.

Vi famlar desorienterat i obegripligt subjektivt innehåll kallat "Verkligheten", "Livet", etc. - vilket ju dessutom blott är lingvistisk symbolik vår organism/vi själva kan utarbeta på något mystiskt vis: och i förståelsen att allt som någonsin begripits eller tänkts enbart är en teoretisk modell medelst kognition beskrivande en annan teoretisk modell kallad varseblivning kan vi förstå att sanning i sig är en lögn och förståelse enkom en (fundamentalt sett blind) organisationsförmåga av ovetbara axiom.

Sedan får man ha i åtanke hur gammal TS är om man ska använda denna korrelation för att sannolikhetsmässigt bedöma intelligens. Intelligens fluktuerar mycket mindre över åren i jämförelse med skriftkunskaper. Jag tvekar stort på att denna brud är något över 16. Jag vet själv att jag skrev som en riktig jävla fåntratt när jag var en snorunge på runt 14-15 (speciellt på flashback ).

Håller dock rätt så starkt med dig i avseende på det övriga, ankjävel.

Jag hade tänkt svara finurligt på detta sidospår genom att länka något gammalt och dåligt inlägg från detta konto i andan av "Javisst, själv var jag också ännu mer fåntratt förr än nu (eller åtminstone fånig på ett annat sätt...)", men istället hittade jag detta: (FB) Kommentera felstavning?

Fast jag håller såklart med dig, macerusknöl.