Den feminiserade mannen

Vad har hände med manligheten som präglade sjuttiotalets män?
Den frågan tjuts alltför ofta ut i olika inlägg här på Flashback.
Brölet om hur feminismen feminiserat männen.

Så ni brölare när ni ser tillbaka - är det det här ni saknar?
http://www.amelia.se/artiklar/13-bil...-gora-din-dag/

Och om så är, varför inte bara plocka upp den stilen och framhäva er manlighet?
Jag har svårt att se att "feminister" skulle försöka förbjuda er.
Vad tror ni själva?

Och med en blick i bakspegeln, kan ni inse att män inte är mer feminiserade idag än för 40-50 år sedan?

Vi känner väl igen argumenten från Flashback klanens småpojkar - här i tappning från 1971


Och detta vet vi ju svaret på idag:
http://www.viforaldrar.se/artiklar/v...-och-1970-tale

Tio år senare - 80-tal
http://www.viforaldrar.se/artiklar/v...-och-1980-tale

Ytterligare tio år senare, 90-tal
http://www.viforaldrar.se/artiklar/v...-och-1990-tale

Vad är din poäng?

Att flashbackare är Ron Burgundy från filmen "Anchorman"?

Så sjuttiotalet bestod av halvfeminiserade manliga modeller?

Frågeställningen ligger först i inlägget .. kan nog kännas ovant och konstigt och förvirrade när inlägget inte avslutas med frågetecken - men så är i alla fall min trådstart disponerad.

Och det framgår väl rätt klart att jag visar upp bilden om "mäns feminisering" som den myt den är och utgår från det.

Vad vill du då? Att män ska suga av varandra och klä sig i rosa klänningar? Det är väl feministens mansideal.

Män har traditionellt klätt sig färgstarkt och med flair. Allt från riddare till indianmän med fjädrar. Den moderne mannen som vägrar ta på sig något som på minsta lilla sätt skulle kunna tolkas som mindre manligt är ett resultat av förtryck och förlöjligande. Hade man, som du föreslår, tagit på sig något av det hade man förlöjligats tills man slutat.

Detta gäller inte bara kläder, utan allt som på något sätt kan anklagas för att vara feminint undviks av moderna män. Det är ungefär samma princip som att anti-rasister undviker allt som på något sätt kan anklagas för att vara rasistiskt, oavsett hur långsökt det är.

Av vem hade de förlöjligats?
Det blir ju jäkligt dubbelt att hävda att feminister skulle vilja feminisera männen (igen - givet hur det såg ut) och samtidigt vara dem som upprätthöll ett avståndstagande från allt som kan uppfattas som feminint.

Och eftersom anklagelsen mot feminismen ofta handlar om att de format männen till det de är idag - hur hänger det ihop med en anklagelse om feminisering. Män är ju långt mindre feminina i sitt uttryck idag än på sjuttiotalet.

Kanske borde klanen falla på knä och tacka feministerna för att de slipper de stickade västarna, velourbyxor och glansiga skjortor.

Vad är slutmålet!?
Pronerar att feministerna fått exakt det samhälle de tjatar om.
Hur hade det set ut?
Hade det fungerat?
Hade alla blivit lyckligare?
Hade vanliga kvinnor blivit lyckligare?
Hade feministtjatet slutat, eller hade dem hittat nya områden att beklaga sig över?

För mig sitter manlighet inte för fem öre i vad personen har på sig, eller hur denne ser ut. En sminkad karl kan vara sanslöst manlig.

Kan dela med mig en personlig anekdot. För cirkus två veckor sedan så åkte jag tunnelbanan in mot city i Stockholm. Det var rätt så packat med folk, och vid en dörr stog det en riktigt lång och spinkig kille (Åtminstone 195, vägde kanske runt 65kg). Denne var klädd i en klänning och en blond peruk, jag TROR att det var prinsessan från filmen Frozen men är inte säker. ( http://cartoonsimages.com/sites/defa...5-1024-768.png ). Han stod och läste en bok, hukade sig inte och med kroppsspråket syntes det tydligt att han inte var obekväm i situationen. Jag gissar på att han hade haft någon teaterföreställning för barn eller dylikt.

I alla fall, bakom honom stod det en kvinna med en barnvagn. Hon satt böjd bredvid den och höll väl på med sin unge.

Det kom in något fyllo, och tog henne på håret varpå hon morrar till med ett "DU RÖR MIG INTE!". Den här killen som jag beskrev ovanför vände på huvudet för att se vad som hände, och tog ett steg mellan dem så att han nu stod mellan kvinnan och fyllot. Minns inte exakt vad han sade, men det var något i stil med "Du skall nog gå och ställa dig på något annat ställe.". Inte hotfullt eller argt, men väldigt självsäkert. Fyllot började babbla på med något i stil med "Det är lugnt, jag är gift och har dotter". Killen svarade inte, utan stod bara och stirrade på honom. Fyllot vände på klacken och gick till den andra dörren.

Vad nu min poäng är med det här till synes helt onödiga inlägget är att manlighet i mina ögon sitter i beteende och utstrålning. Den här killen, i en ljusblå klänning och blond peruk var den manligaste killen i den här vagnen. Han utstrålade självsäkerhet och tvekade inte det minsta när han tyckte att det var någon som betedde sig illa. Det var ingenting han gjorde för att få credit, för så fort fyllot hade gått så gick han tillbaka till sin bok utan att försöka sälja in sig till kvinnan eller liknande. Han var helt ödmjuk, behövde inte bekräftelse från någon annan än sig själv. (Om du nu läser detta får du gärna skicka ett PM!)

Och det är just de här männen som jag ser mer och mer sällan i dagens samhälle. Däremot finns det ett överflöd av män som högljutt kallar sig vänsterpartister och feminister. Dessa killar är fjollor, och då menar jag inte att de beter sig som tjejer, utan att de är osäkra fjantar som sällan står för sina ord eller som är självsäkra. I diskussioner är de absolut mest högljudda, men när de ser något som är fel så ingriper de aldrig - förutom när de ser någon annan kille som spanar in någon tjej. När det är skarpt läge så gör de ta mig fan aldrig något för att hjälpa en annan medmänniska. Utan oftast är det tjejer som får springa fram och försöka bryta upp bråk eller hjälpa någon som blöder eller ramlar ihop.

Det är den mannen jag saknar. Den får gärna komma tillbaka.

Jag tror absolut att man är lyckligare i ett jämställt samhälle än i ett ojämställt - och jag tror det gäller båda könen.
Var det din fråga?

Jag instämmer i att manlighet inte sitter i klädseln. Det är dock vårt samhälle av idag som gjorde att mannen kunde känna sig trygg i sig själv i sin klänning på tunnelbanan faktiskt.

Jag säger tvärtom - de största fjollorna är inte vänster eller feminister, utan män som sitter och gråter om sin förlorade manlighet och tror att det är kvinnors sak att stå tillbaka för att de skall få känna sig manliga.

Kan hålla med dig iaf till stor del.
Bara du nu inte är feminist, för då blir det ihåligt.