Löfven och Romson får höjd lön

Spelar ingen roll vilket ansvar dom har och du kan inte jämföra en stadsminister med en vanlig arbetsgivare. Hade en arbetsgivare ljugit och lurat sina kunder flera gånger om hade han inte varit chef särskilt länge.

Jag tycker inte detta är rätt, en minister ska tjäna pengar efter väl utfört arbete som en vanlig knegare. Löfven har ljugit flera gånger och Romson vägrar skaka hand med Jimmie Åkesson och det kallar inte jag att ta ansvar.

Dom som borde få höjd lön är Jimmie som blir mobbad av sina regeringskamrater och moderaten som blir utstött för att han röstar för en moderat politik.

Vad är det för nåt ansvar ni pratar om? Jag vet att Löfven gärna talar om sitt enormt stora ansvarstagande men kan någon specificera vad detta ansvar innebär i praktiken?

Är ansvar att ersätta gamla tomma löften med nya tomma löften?

Naturligtvis fick jag betalt för jouren, jag har inte påstått annat. Dock var det inga 160 000 kr i månaden. Ingenstans i min text påstår jag att jag jobbar dygnet runt. Ditt påstående att alla knegare bara kan dra från jobbet kl 15 är inte sant för fem öre. Det var det jag ville påvisa i min text.
En statsminister jobbar inte dygnet runt heller.
Att det är hög arbetsbelastning som statsminister är sant, men det är inget unikt. Många tjänster har hög arbetsbelastning.
Det som däremot är unikt för en statsminister/ministrar/riksdagsledamöter är förmånerna och lönerna. Vad jag vet så hittar du inte dessa förmåner någon annanstans i Sverige.

Många svenskar arbetar utomlands. Alla lastbilsförare som är ständigt på resande fot skulle nog skratta sig lyckliga om de hade en fjärdedel av vad Löfven tjänar.

Jag känner mycket väl till SÄPO och deras arbete för att förbättra och förebygga säkerheten. Det är inte det jag ställer mig frågande till.

Att Sveriges högsta, icke ärftliga ämbeten är välavlönade har inget med innehavarnas kompetens att göra. Lika litet som storleken på statschefens (dvs kungens) apanage ska bero av vederbörandes personliga fallenhet för ämbetet.
I somliga stater har man av propagandistiska försökt framställa statschefen som fattig och enkel. Kring mahatma Gandhi odlades sålunda fattigdomsmyten. Vilket krävde avsevärda arrangemang.
En medarbetare skrev ironiskt i sina memoarer:
-Att hålla Gandhi i konstant fattigdom var sannerligen inte billigt för den indiska statskassan.