Någon med "Absolut gehör" här?

Det behöver man dock inte absolut gehör för. Däremot kan man störa sig på om en låt spelas i fel tonart (något även jag själv reagerar på, och jag blir riktigt irriterad om jag måste sjunga i fel tonart i tex karaoke)

Jo. Men det är en helt annan sak.

Först ska jag säga att jag har absolut noll musikalisk utbildning. Kan vara värt att veta?

Hursomhelst, såvitt jag vet är inte att ha absolut gehör = sant eller falskt utan det finns en skala i det där. Hur träffsäker man är osv. Sen är det också en annan sak att kunna säga om en ton är i exakt rätt frekvens (t.ex. A 440 Hz) eller inte.

Jag kan kanske titulera mig med att ha *haft* absolut gehör, men släppt det där nu. Jag har t.ex. "alltid" (nåja) kunnat stämma en gitarr med helt nya strängar utan referens, men inte tänkt på det särskilt mycket.

För några år sen (2015, tror jag minsann) började jag utforska det där med absolut gehör och började lära mig det. Jag använde mig av diverse saker som finns på internet för det där och sen lyssnade jag lite på den här (som faktiskt fungerar): https://www.perfectpitch.com/

Faktum är att tonerna ju inte låter likadant och i den där kursen får man lära sig att verkligen lyssna på hur tonerna skiljer sig.

B.la. b.la. b.la. - jag blev lite besatt av det där med toner och satt ofta i flera timmar om dagen och tränade. Jag drömde om toner osv. Höll på att bli lite smått galen av det.

Jag lärde mig ganska enkelt att identifiera dom sk. "vita tonerna" (på ett piano), men när det kom in "svarta toner" ställde det till det en del i skallen. Men till slut (efter kanske 3-4 månader) lyckades jag klara av någon rätt svår absolut gehör-test. Kring den tiden kunde jag höra vilka toner det var i lite allt möjligt. Men inte så glasklart/100%-igt. Jag tyckte det var jobbigt att höra en massa specifika toner överallt och kopplade bort det där vartefter. Numera tänker jag aldrig på vilka toner det är omkring mig och jag ser inte riktigt vitsen med att "ha kvar det", eller fortsätta utveckla det.

Det var i alla fall intressant att uppleva hur tonerna skiljer sig från varandra. Min favoritton var (är?) A: mäktig, mystisk, ståtlig ...och lite annat... Den ton jag gillar minst är B. Den låter skevt mest. G tyckte jag utmärkte sig en del med sitt "studsande" ljud. Jaja... det är nog lite olika hur folk uppfattar tonerna.

Det sägs att - i stort sett - alla kan lära sig absolut gehör. Det tar bara olika lång tid. Med utvecklingen jag hade tror jag att det kanske hade tagit mig kring ett år (höll på 3-4 månader då) av träning för att uppnå "riktigt" absolut gehör.

En gång 2016 pratade jag IRL om absolut gehör och det återkom då liksom. Jag hörde direkt att A i pipet (då den slås på) på min CD-spelare strax efteråt. Då kände jag att jag inte ville höra vilka toner som hörs kring mig och jag liksom stängde av det igen. Vi får väl se om det börjar återkomma efter det här inlägget kanske?

Jag har nog inte absolut gehör men iaf medelmåttigt.

Jag kände en med absolut gehör. Hen var då 14-15 år. Hen var även ganska... inte så smart. Men absolut gehör hade hen. Hen funkade inte i en kör eller orkester. Kunde inte jämka sig med oss andra med normalt gehör. Det var extremt! Och intressant. Tänker på hen ibland. Förundrad.

Väldigt intressant inlägg! Väldigt sällan man stöter på folk med absolut gehör som dessutom beskriver vilken karaktär de upplever hos tonerna. Det hade varit roligt med en fullständig lista över tonbeskrivningar.

Jag har själv absolut gehör och intressant nog håller jag med om allt du skriver – även upplevelsen av tonerna. B har en lite "katastrofal" karaktär. När mina grannar ovanför flyttar stolar låter det oftast i ett klart B, vilket nästan blir lite komiskt. E tycker jag tillsammans med A är den mäktigaste, fast E är mer mörk och animerad. C upplever jag som lugnast eller mest stilla, nästan lite tråkig.

Håller med om att det finns olika grader av absolut gehör. Jag har själv upplevt hur mitt gehör förändrats och gått från diskret till mer kontinuerligt, d.v.s hur en ton är en blandning av de 2 närliggande tonerna. Om jag hör en ton som inte är "perfekt" (inte efter A440-stämning) så hör jag vilka mängder det finns i den – t.ex. en ton en kvarts ton ovanför A låter som mycket A med lite B i...

Jag tror att alla kan lära sig absolut gehör om man är villig att träna. En ursäkt jag har hört från folk som inte har det är att "man blir galen när man inte hör perfekta toner" om man har det. Det tror jag kommer från folk som har absolut gehör som bara vill skryta med det när de hör någon random ton. För egen del kan jag jämföra det med att se färger – jag blir ju inte galen om jag inte ser "perfekt" röd etc... Absolut gehör är som färgseende fast för musik, och är ett användbart verktyg för musiker både praktiskt och filosofikt.

Höll också på med den kursen för några år sedan, och lyckades lära mig hur varje ton på piano låter, åtmindstånde mitt/basoktaverna, tyckte dock det blev svårare att urskilja ju högre upp på klaviaturen man går och hade svårt att identifiera toner på andra instrument.

Håller verkligen med om att det är lätt att bli knäpp och lyssna på varenda ton vart man än går!!

En cool grej, vi kan ju höra flera oktaver, men vår syn uppfattar något mindre än en oktav i elektromagnetisk frekvens, ca 400 nm till 700 nm
Om man tittar på en color hue map i photoshop tex är att antalet "färgsteg" lika många som antalet tonsteg i en tonskala, dvs 7 innan grundtonen repeteras en oktav upp
Röd Orange Gul Grön Cyan Blå Lila
Hade vi kunnat se 400 nm till 800 nm hade vi sett hur Lila går över i Rött igen fast i nästa "ljusoktav"

Så absolut gehör är örats version av färger skulle jag vilja påstå

Ja, det är väl inte så vanligt med folk som har absolut gehör direkt. Även om jag tror att det är mycket vanligare än dom 1 av 10.000 som brukar nämnas. Jag känner i och för sig bara en person som har True absolut gehör.

Nu var det ett tag sen jag var riktigt insnöad på det här och vet inte riktigt om jag kan beskriva alla toner. Dom svarta tonerna har jag inte så mycket relation till egentligen. Dom blev rätt skeva för mig när jag tränade på absolut gehör och ställde till det en del i skallen för mig.

F gillar jag ganska mycket. Den påminner om C tycker jag, fast låter mycket ...hmmm... softare och ger en ganska positiv känsla tycker jag.


Hur länge har du haft absolut gehör? Ja, B är inte rolig. Jag håller med om E där. Det är en tung och mörk ton, men den innehåller inte lika mycket som A tycker jag. A innehåller mer olika känslor/färger, eller något.

C är rätt tråkig ja. Den känns ganska platt och liksom tonernas ton. Grunden för tonerna på något sätt.


Ja, i princip alla kan nog lära sig absolut gehör gissar jag. Men det varierar nog väldigt mycket hur lång tid det tar att lära sig.

Överlag är det säkert bra att träna på absolut gehör eftersom jag tror man utvecklar hörseln ganska mycket. Det handlar väl egentligen om att kunna höra väldigt, väldigt små detaljer i ljud. Jag har väldigt bra gehör, generellt, och kan höra saker i musikmattor som andra inte hör öht. verkar det som. Och det blev kanske ännu bättre efter jag körde min absolut gehör-träning. Jag vet inte riktigt.

Sen ska det väl sägas att absolut gehör väl inte är relaterat till musikalisk begåvning när det gäller att t.ex. skriva musik? Inte vad jag vet i alla fall. Många verkar tro att folk med absolut gehör automatiskt är någon slags Mozart-genier. Men det stämmer ju inte riktigt.

Ja, jag tycker också väldigt höga eller låga toner var lite svåra att identifiera. Hur länge höll du på med det där, och vad är statusen nu?

Jag har inga planer direkt på att fortsätta med absolut gehör-grejen. Det får räcka som det var och jag har inte gjort någon test på 4 år eller så. Jag tappade en del av att lyssna på musik som helhet när jag höll på med det där, och så vill jag ju inte ha det. Nu lyssnar jag inte alls efter vilka toner som förekommer egentligen.

Jag övade några månader totalt, det var flera år sedan och har inte försökt mig på det igen.
Du beskriver i princip samma sak som hände för mig. Jag "hörde" inte själva musiken längre utan bara massa abstrakta toner. Var riktigt hemskt.
Om man ska dra en parallell till språk skulle det vara som att inte längre höra ordens innebörd utan bara själva lätet.
Varken spelade eller lyssnade knappt på musik under några år efter det faktiskt.
Är på senare tid jag börjat kunna njuta av musik igen.

Om jag spelar piano nu hör jag vilka toner det är om jag fokuserar på det, men försöker att inte tänka på det.
Det är fascinerande att upptäcka toner, men skulle inte rekommendera det till nån. Relativt gehör är oändligt mycket mer användbart att utveckla i så fall.

Det var svårt att höra helheten. Jag minns att jag satt och lyssnade på musik i olika "lager", i frekvenser, på något vis. Ibland lyssnade jag bara på tonerna i basfrekvenserna. Ibland bara i mid-frekvenserna. Det var ingen höjdare direkt. Dessutom tappar man kanske att höra "färgen" i instrumenten då det blir för mycket fokus på själva tonen?


Ojdå. Det låter som det förstörde en hel del för mig. Mitt lidande var nog inte så långt. Någon månad efter jag släppte det där gick det bra att lyssna på musik igen.


Jag tycker att det var värt det ändå på något vis. Att liksom få höra hur tonerna egentligen låter och på vilket sätt dom skiljer sig åt. Jag antar att jag fortfarande kan höra vilka toner det är om jag fokuserar på det. Men jag vill inte öppna den där dörren igen så jag står över det. Men bara att skriva om det här kan dra igång det hela lite igen misstänker jag.

Jadå. Medan jag skrev det här dök ett väldigt långt isolerat D i musiken jag lyssnade på. Jag hörde att det var ett D minsann. Men jag var tvungen att kontrollera det.

VARNING till er som läser det här och funderar på att försöka lära er absolut gehör. Var beredd på att ni, helt seriöst, kan tappa förståndet då ni försöker lära er det. Det gäller att vara ganska psykiskt stabil om det ska tränas på det här i stor skala.

Skönt att du inte fått några större problem med det
Det är nog väldigt individuellt hur man hanterar det.
Jag tror egentligen inte det är själva gehöret som är problemet, man springer ju tex. inte runt och stirrar på, och identifierar alla färger man ser visuellt för att tvångsmässigt 'öva' sitt färgseende

Men har man liksom jag tendeser till OCD beteende kan det lätt bli överväldigande och svårt att hantera situationer med mycket ljud om man hela tiden fokuserar på hur det låter, så en VARNING är definitivt en bra idé.
Hjärnans sätt att processa ljud förändras på ett fundamentalt plan och det kan vara svårt att 'stänga av' sitt fokus på ljud.