Någon med "Absolut gehör" här?

Från Wikipedia:

"Absolut gehör är ovanligt. Forskare uppskattar att endast var 10 000:e person i världen har absolut gehör."

Med tanke på medlemsantalet och så vidare tänkte jag slänga ut detta ärende....

Kanske nån med bättre koll på musik har nån tanke på hur vi kan vidimera eventuella svar...

Förresten kan ni läsa vidare här för en kort sammanfattning:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Absolut_geh%C3%B6r

Jag har ett bra relativt gehör men inte absolut gehör. Fanns en bra artikel i Musikermagasinet slute 90 talet början 2000 talet om det.

Aha...får bläddra i min serie av Musikermagasinet då....

Har inte själv, men känner tre som har. Och jag känner inte 30000 personer.

Det finns väl egentligen en del missförstånd angående vad "absolut gehör" egentligen är för något.
Många verkar tro att det handlar om en väldigt bra förmåga, men i realiteten är det nästan mer av ett handikapp.

Dvs, "gehör" har de flesta av oss. Det kallas "relativt" gehör. Och det är alltså relativt eftersom vi har olika grader, kvalitet, av det. Det är en ganska individuell sak med andra ord. Att de flesta av oss faktiskt har gehör, utan att ens tänka på det, kan vi veta genom det faktum att de flesta av oss uppskattar musik, dansar, sjunger (bra eller dåligt) etc.

Men detta "relativa" gehör kan tränas upp, och vissa har medfödd förmåga dessutom. Om vi tränat upp det tillräckligt bra så kan man säga at man har "perfekt" gehör. Då kan man tex "spela det man hör", kanske tillomed direkt säga vilken ton som spelas på radion just då etc.

Men det "absoluta" gehöret är något annat.
Man kan väl mest säga att det är den direkta motsatsen till "tondövhet."
Att vara tondöv är inte ett skällsord för någon som är dålig på att sjunga, eller har svårt för att spela instrument etc. Utan tondövhet är just tondövhet. Att inte höra skillnader mellan toner. De kan aldrig uppskatta musik tex. De kan aldrig sjunga eftersom de inte vet vilka toner som är "rätt" etc.

Den med "absolut" gehör å andra sidan. Den hör Hela tiden alla toner, exakt så som de är. De hör exakt vad det är osv, och det blir handikappande för dem att lyssna på musik eller på folk som sjunger eftersom det sällan är perfekt. Därför blir människor med sådant absolut gehör sällan, om någonsin, musiker elelr sångare eftersom de aldrgi klarar av att lära sig spela något. Det är oftast såna med autistiska störningar odyl som fått den gåvan/handikappet. Som en form av musikalisk savantism.
Dvs den direkta motsatsen till tondövhet.

Bara för att förtydliga. Relativt gehör är alltså tonerna i relation till varandra, dvs intervallen.
Att kunna tex se i noterna att i noterna är en stor ters mellan noterna och kunna sjunga det.
Eller att höra när man är i pitch gentemot ackordet i kompet. Dvs sin egen stämma i relation till resten av musiken.

Jag har inte riktigt förstått skillnaden mellan absolut gehör och att helt enkelt bara ha ett bra tonminne. Själv skulle jag aldrig klassificera mig som att jag har absolut gehör, men däremot har jag ett väldigt bra tonminne. Jag kan, utan någon referens alls, sjunga/vissla en given ton, jag kan vissla eller spela en låt jag hörde för ett år sedan i rätt tonart osv, men jag är däremot inte så bra på att identifiera noter (då måste jag tänka och blir ändå inte alltid rätt) förutom A (vilket är riktigt trevligt när man skall stämma sitt instrument...).

Jag har dock aldrig försökt träna något av det här, utan det lilla jag kan har bara kommit rent naturligt, så frågan är, om jag skulle börja träna, skulle jag kunna få någonting som liknar absolut gehör, och vad vore egentligen skillnaden mellan ett äkta sådant...? Rent definitionsmässigt så innebär ju egentligen "absolut" i "absolut gehör" att man kan producera eller identifiera toner utan att först få en referens, vilket jag ju kan, så man kanske istället bör använda "perfekt gehör" för dessa musik-savanter som man hör talas om...?

Jag tror inte alls att man som musiker har någon fördel av att kunna binda toner, med deras namn. Det finns ju ingen poäng med det!

Men som sagt finns det olika definitioner, och missuppfattningar om vad absolut gehör egentligen betyder.

Vissa musiker kan ju först höra ett stycke, för att sen spela det åter not-för-not. Det är väldigt ovanligt. Mozart gjorde det i filmen. Här i Sverige är det endast Jan "Tollarparn" Eriksson som tydligen hade den gåvan. Det är också en grej som många kallar för absolut gehör.

Det finns statistiska undersökningar som antyder en korrelation mellan "absolut gehör" och musikalisk förmåga, men problemet är just att man inte vet vad som faktiskt leder till absolut gehör; korrelationen skulle lika gärna kunna bero på att folk med en bättre musikalisk förmåga har lättare att lära sig absolut gehör (ja, det finns studier som antyder att det är något som man kan lära sig, speciellt om man börjar när man är barn; vissa forskare är tom av åsikten att man normalt sett föds med absolut gehör men tappar det om man inte har nytta av det, vilket skulle kunna förklara den högre förekomsten av det bland tonspråkstalare).

Har studerat musik i cirka 10 år och kan ofta nu urskilja de flesta toner i en vanlig skala så jag skulle väl påstå att jag har ett bra gehör som jag tränat upp med åren.
Jag har inte stött på något fall där någon skulle haft ett absolut gehör som man inte tränat in på något sätt eller annat, men vissa har mycket lättare för att lära sig än andra.

Jag har hört sägas att det kan vara en plåga att ha absolut gehör eftersom man blir så medveten om att många sjunger och spelar falskt.