Libertarianism och samhällen utan stat

Efter att ha förstått att jag troligen lutar åt att vara libertarian och inte liberal alternativt liberalkonservativ som jag tidigare trott har jag börjat sätta mig in lite i libertarianism.

Som jag förstått det går det kort och gott egentligen "bara" ut på att inte stjäla eller tillfoga andra fysisk skada. Hur som helst så verkar libertarianer vilja verka för minimal statlig inblandning och för maximal frihet för såväl individ som marknader. Allt detta låter naturligtvis som en underbar utopi.

Vad jag undrar är;

Staten afskaffas. Vi får samhällen utan stat där invånarna får komma överens om hur samhället bör byggas och vilka regler som skall finnas. Blir inte detta lite paradoxalt? Har inte detta redan hänt en gång under historien men sedan lett till dagens statsbaserade samhällen? Kommer inte nya stater uppstå i samhällena?

Tänker mig ändå att någon form av stat, oavsett hur minimal och frivillig, är ett bra sätt att organisera saker som vägnät och kollektivtrafik. Även om ett privat företag hade skött vägnäten så måste ju pengar in och hur hållbart är det att alla helt valfritt får betala en avgift för vägnätet?

Eller är tanken att vägnätet inte är för alla, utan bara för de som betalar för sig?

Min fråga är; vilka alternativ finns till staten och hade det libertarianska samhället inte ändå framtvingat statliknande verksamheter på något sätt?

Eller finns det inga libertarianer som på allvar strävar efter denna typ av samhällen? Är man överrens om att en viss mängd skatt ändå är nödvändig att ta ut (stjäla från) medborgarna?

Känns nämligen som om jag missat en viktig del här...

Jag vet vad du missat - människor !
Du verkar vara mer intresserad av att hitta den perfekta etiketten på dig själv än att faktiskt vilja förstå din omgivning.
Det finns inga perfekta människor. Det går inte att få alla i ett samhälle att drivas av samma idéer.
Alla har olika drivkrafter, olika prioriteringar om vad som är viktigt. Vilken frihet är viktigast, din frihet att plocka den sista blomman, eller min att få fortsätta se den växa?
Det finns många perfekta teorier om utopiska samhällen. Marx hade en idé, Hitler hade en och nu är det IS som har sin. Inga som helst jämförelser om innehållet i övrigt, men de har alla det problemet att det är teoretiska konstruktioner och det inte finns ett samlat folk som vill leva så. I längden slutar det _alltid _ med våld för att tvinga folket att leva som teorin föreskriver.

Att hålla på och analysera sånt är ungefär lika intressant som att se färg torka. Det funkar inte, livet och människorna är så fantastiskt mycket mer mångfacetterade för någon teori. Försök hitta ett verkligt problem, tillräckligt avgränsat för att ha en verklig lösning i stället, så kommer du någonstans med dina grubblerier.

Den ursprungliga libertarianismen var anarkistisk, uttrycket kommer från en anarkistisk tidning (1857), ett sekel senare dyker en liberal "variant" upp, en variant där staten finns kvar till skillnad från den ursprungliga.

P.g.a. tidsbrist, mycket övertid slänger jag in några tidigare trådar att läsa.

anarkistisk organisering
Centralisering vs decentralisering
Fängelser och Psykiatrisk tvångsvård

Andra får fylla i.

Att våld är det bästa sättet att upprätthålla skydd mot våld är ett vedertaget faktum. Därav, ja det lär skapas nya stater i ett längre perspektiv. I början av ett införande av anarkokapitalism (hur man nu gör det?) skulle det mest troligt skapas mindre och fler områden med monopol på våld. Kanske för en stund kommer det finnas konkurrens om våldet men då är det just konkurrens om våld och det är inga trevliga saker. Efterhand så är den naturliga vägen att vi inte kan kriga i all evighet och vi tvingas, ja tvingas, slå oss ihop med andra någorlunda likasinnade.

Troligtvis ett feodalt skräckvälde. Låt oss kalla det feodalkapitalistiskt för enkelhetens skull. Decentraliserat på en global nivå, centraliserat på en lokal nivå.

Ett samhälle med träldom som enda säkerhet. Dock frihet för den som vågar och har resurser för det. Det kommer inte vara en trevlig syn oavsett.

Vad menar du då?

Var lite taskigt formulerat av mig tror jag. Jag menar inte att samhällen gått från att ha stat till att sakna stat. Mer att samtliga av dagens samhällen bör väl ha börjat från det statslösa tillstånd som anarkister/libertarianer är ute efter? Det känns nästan oundvikligt att en stat växer fram ur ett sådant tillstånd, på ett eller annat sätt.

Det fungerar precis som med demokrati. Man måste lära avkomman rätt från början under uppväxten så att lögnen inte kan växa fram. Detta kan bara ske om samhället är moraliskt i sin helhet. Annars kommer de som står för lögnen att hitta manipulationer och andra tillvägagångssätt för att skapa kaos (demokrati) istället för ordning (anarki).

De började ur ett statlöst tillstånd men också ett tillstånd där det tog dagar att kommunicera med någon som bodde ett par mil bort, där eventuella moraliska teorier var extremt primitiva och dessutom omöjliga att sprida på ett effektivt sätt om nu någon skulle råka komma på något fantastiskt smart, där handel (byta saker med varann) skedde på en otroligt primitiv nivå, där våld troligen var den naturliga lösningen på de flesta problem, där livet var kort och farligt osv.

De första små stegen mot stater togs i en helt annorlunda värld än den vi lever i idag. Det är nästan som om det vore på en annan planet. Därför tycker jag det är svårt att säga med säkerhet att nya stater automatiskt skulle växa fram på samma sätt nu som för några tusentals år sedan. Jag tror personligen inte att de skulle det, men kanske. Jag skulle gärna testa att leva statlöst tillsammans med några tusen likasinnade, för att se vad som händer. Går man in i det frivilligt istället för att födas in i det, och dessutom med alla moderna bekvämligheter, kanske det funkar alldeles utmärkt.

Ungefär så, ja. Efter en period av statslöshet i praktiken och följaktligen kamp mellan konkurrerande grupper samt ekonomisk förödelse eftersom långsiktiga investeringar blir osäkra (tänk typ Syrien idag) segrar slutligen den grupp som har mest vapen och högst våldspotential. Denna grupp etablerar ett nytt våldsmonopol efter nya eller ungefär samma principer som den gamla ordningen. En ny stat har vuxit fram och nya institutioner* som kan vara bättre eller sämre än de förra etablerar sig...

Saken är den, att drömmar om ett statslöst samhället helt saknar koppling till hur människan som kollektiv faktiskt fungerar. Det kan möjligtvis funka en kort period inom ett hyfsat snävt avgränsat område där det finns en naturlig samhörighet bland människor. Men på längre sikt för lite större samhällen är det helt enkelt en dödfödd idé. Anarkister och libertarianer har dock rätt i mycket om fördelarna med decentralisering och subsidiaritet.


*Som konservativ bör man också ha förståelse för att välfungerande institutioner växer fram långsamt och är betydligt enklare att riva ned än att bygga upp.


Edit: Du tänker antagligen på Thomas Hobbes filosofiska teorier om naturtillståndet och allas krig mot alla. I det tankeexperimentet accepterar alla människor en stat genom "tacit consent" eftersom motsatsen skulle innebära förödelse.

Bara för att stater redan bildats och gjort "tjocka" behöver ej betyda att samhällsfunktioner försämras om staten tunnar ur.

Det finns bilar för dåliga vägar... Vägtullar kan finansiera fina vägar... Vägar bär sig bättre ekonomiskt än t.ex. järnvägar. Ett modernt samhälle bör då kanske inte spilla resurser på ett kostsamt järnvägsnät som saknar ett syfte.

Stater kommer inte att försvinna över en natt. De kommer unnan för unnan att göras allt mer irrelevant allt eftersom decentraliserade lösningar skapas som är mångt mycket bättre.

Tja, om alla tycker exakt lika torde det inte vara något problem. Om inte; var går gränsen för det jag bestämmer över?

Och om du då inte längre har en stat; vem ska bestämma var gränserna för dina lösningar ska gå?