Det här är min berättelse när jag provade röka cannabis. Först hände ingenting och jointen smakade som vilken cigg som helst. Men efter 2/3 var upprökt kom en svag pirrande känsla i kroppen. Känslan var inte behaglig. Vad som hände sen är en mardröm. Den pirrande känslan fördjupades och jag började kallsvettas. Pulsen gick upp fruktansvärt och en panikkänsla började sprida sig. Jag kände mig förgiftad/drogad och ville bara att effekten skulle försvinna. Det blev istället värre. Jag fick ren panikångest och jag trodde jag skulle dö! Jag ville dö för jag stod inte ut med paniken. Jag kallsvettades, kunde inte gå, kunde inte sitta, det kröp i hela mig. Samtidigt var jag fullständigt skräckslagen och hade bara en enda tanke och det var att få skiten ur mig. Så småningom avtog hjärtklappningarna och känslan övergick till något som påminde om att gå runt med extremt hög feber. Jag fick svårt att orientera mig och min verklighetsuppfattning började svaja. Var jag i en mardröm? Hände det här på riktigt? Har de hänt förut? Efter ca 3 timmar hade effekten avtagit så pass mycket att jag slapp paniken och det gick i vågor. Efter ca 4 timmar drack jag lite öl för att "lugna ner mig" med en substans jag är van vid. Dagen efter kände jag mig bara trött och totalt glädjelös. Inte under någon del av ruset kändes det behagligt, fnittrigt eller på något annat sätt positivt. Jag hade förläst mig på alla bra berättelser om röka och helt missat riskerna med snedtändning och psykoser. Nu har jag läst på bättre och insett att det är väldigt vanligt. De som säger att cannabis är en snäll/mild drog ljuger. Det är en extremt kraftfull drog med fruktansvärda konsekvenser om det går snett. Och det gör det, förr eller senare. Efteråt har jag pratat med många som rökt mycket i sin ungdom och de har alla råkat ut för det jag gjorde. Jag kommer aldrig mer prova den skiten igen och jag hoppas min läxa hjälper fler att låta bli. Idag känner jag bara skam över min nyfikenhet. Händelsen har satt djupa spår i mig och jag är glad att jag inte avslutade mitt liv när det kändes som värst.