Alldenstund jag tycker och tänker ungefär som folk i allmänhet gör i konungarikets Sverige, torde jag vara ytterst "PK".
Åtskilliga debattörer anklagar våra folkvalda politiker för att vara "pk", varvid epitetet har karaktären av skällsord.
Att något - eller någon - anses politiskt korrekt innebär rimligtvis att uppfattningen eller personens agerande stämmer med den gängse uppfattningen. För en politiker är det naturligtvis utomordentligt viktigt att i möjligaste mån agera i enlighet med vad folkflertalet tycker och tänker. Om en politiker inför ett val agerar i strid med folkviljan, torde hens parti inte erövra särskilt många röster. Vilket extremistsekten "Svenskarnas Parti" nogsamt fick erfara i senaste valet.
På samma sätt har SD:s partiledning undan för undan PK-anpassat sitt parti - t ex genom utrensning av politiska extremister - i syfte att ge SD en mer politisk korrekt framtoning, som inte stöter bort vanliga väljare. Detta har medfört sensationellt stora valframgångar för SD.
Varje framgångsrtik politiker måste således vinnlägga sig om politisk korrekthet. PK och politisk framgång hör ihop! Motsatsen till politisk korrekthet är steril sekterism.

Endast sekterister och extremister använder PK-begreppet i pejorativ mening.