Går det bli lycklig som heltidsarbetare?

Ni som arbetar heltid, är ni lyckliga? Vart fan kommer den lyckan i från?

Jag satt o tjötade med en polare här om dagen om vem som hatade att jobba mest, han drog till med något klyschigt som "hade de inte vart för pengarna hade man ju inte jobbat", medan jag drog en mer metaforisk liknelse. Jag lever hellre på 500 kr i månaden på bara makaroner och köttbullar, på en madrass, än att jobba heltid och bo i ett slott med en lambo på uppfarten.

Han utbrast: Nu ljuger du!

nej, jag var fullständigt seriös.

Faktumet att sälja så enormt mycket av sin vakna jordatid, faktumet med tidiga morgnar, anpassa sig efter arbetsdagar, fysisk och psykisk utmattning vid ledighet, det slags psykiska fängelse som infinner sig när du kritar under på ett arbetskontrakt, bundenheten till tid och plats.
Jag förstår det inte. Hur i fittan kan någon, och med detta klimat, bli lycklig?
nu menar jag inte att man studsar runt på ett rosa heroin-moln, men känna "denna linan är värd att löpa ända ut" - för som jag ser framtiden ur mina blott 20 åriga ögon, vi kan ta ett liv som en vanlig jävla snickare med kollektivt utmätt lön 1xx,xx kr/h, en hyresrätt/radhus - vad kan i hela världen göra att dessa fåtal timmar på kvällar och helger som han är ledig, gör mödan värd?
Står det en ny megan fox på uppfarten varje dag efter jobbet, en uppdukad bröllopsmiddag och en check på 25000 kr? Självklart inte.

Är den typen av liv, ett vanligt svensson liv - värt att leva? Vem kommer ihåg han? Vad ser han fram emot? En blaskig pissljummen öl, och ett par dagar på mallorca om året? Vad är klimax? Och vart är ljusningen?

Motfråga; Vad är det man gör för 500:-/månad som är så personligt berikande? Visst kan man gå promenader, sitta och se på TV eller spela spel, men bortsett från det så överskrids ju budgeten på nolltid.

De enda personer som är lyckliga som heltidsarbetare är de som äger ett företag, de tar oftast hem jobbet och mår dåligt när de inte jobbar. De lever för jobbet och de är deras liv och hobby. Semester så som vi vanliga dödliga ser fram emot 5 veckor varje år finns inte i deras värld. Semester för dem är att jobba, när de är lediga plågas de av att inte kunna jobba för att frugan tjatar på sin gubbe (chefen, ägaren) att nu har vi faktiskt semester, släpp jobbet liksom.

Resterande av befolkningen som jobbar vare sig de är hjärnkirurg eller städare kommer aldrig att tycka jobbet är roligt. Inget jobb är roligt, hur kan man tycka något är roligt som man är bunden till att göra för att få betalt. Om de vore roligt så skulle de även vara ett fritidsintresse, en hobby o.s.v

Du är inne på en intressant sak, klimatet. Detta tror jag är en stor anledning till att folk mår dåligt av att jobba. Låt oss säga de var behaglig temperatur året om i Sverige ca 20-25 grader och sol. En temperatur som är behaglig som på kanarieöarna så alla har något att relatera till, inte för varmt men ändå behagligt skönt året om. Då skulle de finnas mer livskvalité inte bara 5 veckors semester på sommaren utan även året om. Vardagarna försvinner på sommaren och med lite tur får man någon helg här och där med strålande solsken. Riktigt otur så har de där 5 veckorna regnat bort eller i bästa fall var 3 veckor strålande solsken.

Folk skulle vara gladare, vara piggare och inte stänga in sig på höst/vinter och förmodligen leva mer. Har alltid tyckt att vi lever på sommaren och höst/vinter är bara en evig väntan på nästa års sommar och semester.

Tja

Alltså.. Jag vill börja med att poängtera att det är värt mödan eftersom du för det första kan avlösa dina föräldrar ekonomiskt så att dem inte bara har sin pension att leva på.

När man upptäcker att man har ett hjärta så vill man väl lägga pengar på sånt som lindrar.
Men jag tror framför allt att det krävs en hel del praktisk kunskap för att kunna njuta av sin lediga tid- dvs för att inte bli utmattad på olika vis.

För att kunna smälta allt baggage man har ifrån en arbetsmiljö så krävs otroligt mycket.
Som du sa så handlar det för de flesta om tidiga morgnar etc.

Så är man smart så kämpar man för att forma sig själv för att passa in i en arbetsmiljö vars vistelse betalar bra och som inte utmattar för mycket.

Tanken är ju att på så vis kunna köpa sig ur ekorrhjulet.

Dina barn minns dig för ditt hårda arbete, garanterat! ..iaf garanterat om du ger dem mycket kärlek och gör ditt bästa för att vara mån om deras tillvaro och utveckling.

Det är ju mycket som förlorar sin charm om man inte är en livsnjutare eller eftersträvar att bli en livsnjutare.

Klimax antar jag är att uppfylla sina mål. Att se sina barn växa upp som ansvarsfulla, friska och vetgiriga individer som tar vara på det goda i livet.

Dem kan trampa ny mark och förändra bland annat olika arbetsmiljöer och skapa en drägligare tillvaro. Därmed skapar de hopp åt ytterligare en generation!

Om jag kunde beskriva den sortens klimax du efterfrågar i ditt kontext med ett ord, så skulle det vara "frihet".

+1

Det gäller att ta sina vitaminer och försöka kurera sig på olika vis för att kunna må bra i Sverige,enligt min mening.

Jag håller helt med dig.

Det stämmer sannolikt helt även det du sa om egna företagare, även om det finns många människor som uppnår liknande frihet genom sin expertis (som de fått av lång erfarenhet eller utbildning) trots att dem jobbar exempelvis på någon myndighet. Då syftar jag inte på ekonomisk vinst, utan på trivsamhet. Finns ju t ex dem som skriver låånga rapporter inom ämnet dem specialiserat sig på, som helt enkelt känner som om dem satt och löste sudoku och får betalt.

Dem gör måhända inga intellektuella framsteg, dvs dem vidareutvecklar inte sig själva- men dem sliter inte heller på något vis. Dem känner sig smarta helt enkelt och får sin lön och bekräftelse.

Alla dessa trådstarter om hur hemskt det är att jobba dag in och dag ut och tänka att man ska göra det tills man är 65-70 år verkar komma från personer som nyligen lämnat gymnasiet och knappt satt sin fot i arbetslivet. Orsakerna kan säkert variera, men det verkar ofta handla om att man fått ett sånt jobb man är kvalificerad för i den åldern, det vill säga något monotont och lågbetalt. Den andra orsaken verkar vara att den kravlösa tillvaron plötsligt förbytts mot något som är mer rutinbaserat med fasta tider och mindre variation i innehållet för en större del av dygnet och veckan än tidigare.

Det återkommande felet som mer eller mindre samtliga gör är att dom tror sig ha kunskap och erfarenhet nog att uttala sig, och drar en massa slutsatser både om hur arbetslivet gestaltar sig och om hur dom själva kommer att känna inför det när dom etablerat sig i det.

Så TS, du kommer att ha ändrat uppfattning om något eller några år. Du kommer förhoppningsvis jobba i något eller några år och tycka att det går an, så som dom flesta tycker. Sen börjar du förhoppningsvis plugga, gör det i 4-5 år och tar sen klivet in i en bransch som tycker vekar spännande. Därefter jobbar du på, lär dig en massa, byter jobb emellanåt, lär dig nya saker osv.

Kontentan är i vart fall att det inte är det minsta hemskt att vistas i arbetslivet. Människan är en varelse med ett behov av att fylla sin tid med aktivitet, att inte göra något mår vi inte bra av. Låt dig inte luras av hur det känns under den tid du ställer om från studier till arbete, det som är ovant känns ofta motigt. De allra flesta har ett jobb de finner givande och trivs med, och skulle inte vilja byta det mot kravlöshet, även fast de flesta nog kände så när de lämnat gymnasiet, och på samma sätt trodde de flesta vid den tidpunkten att de visste hur de skulle känna tio år senare.

Ja det går att vara lycklig som heltidsarbetare, precis som det går att vara lyckling som arbetslös. Lycka består av många faktorer, varav inställningen till livet är den viktigaste.

Men om vi nu endast ska diskutera faktorn arbete så gäller det ju att hitta ett jobb som man trivs med. Om du har ångest varje morgon när du ska gå till jobbet så är det hög tid att leta efter något annat!

Jag personligen jobbar deltid och tycker att det är värt att ha lite mer fritid och därför lite mindre pengar, men många som jobbar heltid är otvivelaktigt lika lyckliga. Det viktiga är som sagt att man trivs på sin arbetsplats.

Det många verkar glömma är att människan i alla tider jobbat hårt för sitt uppehälle. Först i form av jägarsamhälle och sedan bondesamhället. Vi har tillverkat våra redskap, vi har tillverkat saker som vi bytt bort mot andra nödvändigheter och vi har själva byggt våra bostäder. Det här med jobb är ingalunda något nytt påfund och man kan nog säga att vi på dagens arbetsmarknad ändå har det ganska behagligt trots allt.

All respekt för att man inte vill jobba. Helt okej så länge man inte går på bidrag och faktiskt är nöjd med den där madrassen på golvet.

Jag håller verkligen inte med.

Jag gillar mitt jobb och skulle inte vilja sluta jobba.

Hade man inte jobbat förstår du hur lång tråkigt livet skulle varigt vad skulle man göra när alla andra jobbade.

Sova då eller ? Det känns ju väldigt meningsfullt...


Problemet är att du inte hittat ett jobb som passar dig.

Jag skulle vilja säga att de flesta personer tycker ditt jobb är rätt roligt och vill jobba men du måste hitta ett jobb dom just du tycker är roligt.


Finns nästan något för alla.


Finns hantverkar yrken, kontorsjobb, försäljning, mode, äventyr och sport.

Nästan inom allt kan man jobba även sådant som klassas som "hobby"

Är man duktig på tennis bli tennis tränare.

Dagarna blir ju långa om man inte trivs på sitt jobb. Då blir 8 timmar en plåga.
Jag trivs med mitt jobb, så 8 timmar är ingen plåga. Jag har en bra lön, trevliga arbetskamrater.

Råd: Byt jobb eller arbetsplats om du kan. Rekommenderas starkt

Kan givetvis bara tala för egen del, nu har jag har ett arbete jag trivs mycket bra med.

Varje dag lär jag mig nya saker, får träffa nya spännande personer, besöka platser/ställen som jag inte hade gjort annars.
Men det är klart, jobbet kräver en hel del tankeverksamhet men jag likaväl skulle aldrig vilja vara utan det.
Visst kan det vara skönt när det är helg om man kan få pyssla här hemma och vila upp sig men det är rätt gött när det är måndag igen så man kan ta tag i en ny vecka

TS, vad skulle du gjort om du inte hade arbetat?

Som många andra säger jag hitta en jobb du tycker om. Jag gillar mitt jobb då det passar mig, det är mycket problemlösning och nyskapande. Det sagt skulle jag nog inte göra exakt som jag gör idag om jag t.ex. vann på lotto och inte behövde tjäna mer pengar, mest för att jag inte gillar att jobba på det sättet som många bolag gör idag. Jag skulle fortfarande jobba men i egen regi, något jag med tiden lär göra oavsett.

Saken är den att om jag inte jobbade skulle jag snabbt börja med egna projekt som skulle utvecklas till ett arbete. Jag gillar att lösa problem och hitta nya vägar, alltid gjort, alltså skaffade jag mig en utbildning och yrke som passar mig som person vilket gör att jag faktiskt har kul på jobbet. Visst kan man vara less på att gå upp en måndag om man sovit dåligt, men det överlever man faktiskt och kan alltid ta sovmorgon. Om jag vill kan jag dessutom jobba hemifrån så länge jag inte har massa möten och då kan jag sitta i pyjamas hela dagen, skönt om det är dåligt väder t.ex..

Med tiden (speciellt om jag börjar i egen regi eller blir konsult) kommer jag dessutom kunna dra ned på min arbetstid. Redan idag har jag kortare arbetstid än de flesta jag känner men med bra lön öppnas möjligheterna för att sänka sin arbetstid ännu mer.