Tjena!
Jag läste nån tråd här om nån som skulle flytta hemifrån och undrade vad det kostade och så.
Kom att tänka på när jag flyttade hemifrån och hur min ekonomi var då - Inte så värst..
Jag försökte komma på när i livet som jag haft det som sämst ekonomiskt och kom fram till att jag verkligen haft tur och skicklighet i livet och faktiskt aldrig haft det särskilt svårt.
Jag har haft arbete, haft tur som har haft det okey ekonomiskt i mitt vuxna liv.
Jag har heller aldrig levt över mina tillgångar eller haft en skilsmässa eller liknande som satt mig på pottkanten vilket jag antar att rätt många som är över 30 faktiskt varit med om.
Men det var den gången, när jag var 18. Jag flyttade hemifrån utan att ha en krona sparad, ingen aning om vad saker kostade, inga möbler att snacka om förutom ett gammalt vardagsrumsbord, 14-tumstv, en bäddsoffa, 120-säng och ett 199-kronors köksbord från ikea och köksprylar fick jag ta det som fanns över i barndomshemmet.
Livet, tänkte jag när jag slog igen ytterdörren första kvällen i min nya hyresetta.
Jag jobbade deltid i en restaurang och tyckte jag fick ut mycket pengar eftersom jag innan var van med vid studiebidrag på några hundralappar, men det kan inte varit så mycket - absolut under 10 000:, snarare 8 000:- - med en hyra på kanske 2-3000:-.
Eftersom jag inte hade nån aning om vad saker kostade så försvann pengarna fort.
Jag var den första i kompisgänget som flyttade hemifrån och hade ofta fester, och bara telefonräkningen på hemtelefonen kunde bli väldigt höga eftersom jag lät folk använda det, jag hade ju ingen uppfattning vad det kostade att ringa till mobil från en hemtele vilket var väldigt dyrt då.
Mat och dess kilopriser hade jag ingen koll på, glödlampor pajade, kläder, städgrejer, inredning, ja allt kostade och jag visste inte att spara för att köpa sen. Okunnig helt enkelt.
Iaf, jag insåg efter några månader att det här håller inte, jag kommer inte klara av att leva på sån här liten lön och räkningarna började bli för många och som 18-åring vill man ju gå på krogen och allt och inte bara sitta hemma och äta pasta och dricka vatten medans alla andra är på nöjen med brudar.
Droppen var en helgmorgon när jag vaknade och hade inte pengar att handla frukost eller mat för. Jag hade alltså inte ens 5:-. Jag åt kokt potatis med ketchup den morgonen för det var vad jag hade och lovade mig själv att aldrig hamna i en sån situation igen.
Jag fattade vad jag var tvungen att göra och ringde mamma och sa som det var och frågade om jag fick flytta hem igen och ringde en kompis och frågade om han var intresserad av min lägenhet och några dagar senare hade jag flyttat ut och hem.
Bodde hemma 6 månader tills jag fått ett nytt jobb med bättre lön och fler timmar och har sedan dess haft mitt eget liv.
Men den där morgonen, när jag stod och tittade på potatisen som kokade sönder i grytan, var viktig.
Jag beslöt mig då för att aldrig vara slarvig med ekonomin igen och att göra mitt för att aldrig hamna i en liknande situation igen och kan nu, när jag är vuxen och blivit miljonär, verkligen vara tacksam för att jag har minnet av den där tiden kvar. När det är nåt som retar mig privat - det kan vara en börsnedgång eller att jag slösat pengar på nåt som var onödigt, så kan jag tänka på att jag i alla fall inte har det som då och det är skönt att ha den erfarenheten. Den var karaktärsdanande.
Vilken är den värsta ekonomiska smäll ni åkt på eller period ni haft?
Kanske ett företag som gått åt skogen, en skilsmässa som kostat på, spel- eller alkoholmissbruk som ställt till det?
Jag läste nån tråd här om nån som skulle flytta hemifrån och undrade vad det kostade och så.
Kom att tänka på när jag flyttade hemifrån och hur min ekonomi var då - Inte så värst..
Jag försökte komma på när i livet som jag haft det som sämst ekonomiskt och kom fram till att jag verkligen haft tur och skicklighet i livet och faktiskt aldrig haft det särskilt svårt.
Jag har haft arbete, haft tur som har haft det okey ekonomiskt i mitt vuxna liv.
Jag har heller aldrig levt över mina tillgångar eller haft en skilsmässa eller liknande som satt mig på pottkanten vilket jag antar att rätt många som är över 30 faktiskt varit med om.
Men det var den gången, när jag var 18. Jag flyttade hemifrån utan att ha en krona sparad, ingen aning om vad saker kostade, inga möbler att snacka om förutom ett gammalt vardagsrumsbord, 14-tumstv, en bäddsoffa, 120-säng och ett 199-kronors köksbord från ikea och köksprylar fick jag ta det som fanns över i barndomshemmet.
Livet, tänkte jag när jag slog igen ytterdörren första kvällen i min nya hyresetta.
Jag jobbade deltid i en restaurang och tyckte jag fick ut mycket pengar eftersom jag innan var van med vid studiebidrag på några hundralappar, men det kan inte varit så mycket - absolut under 10 000:, snarare 8 000:- - med en hyra på kanske 2-3000:-.
Eftersom jag inte hade nån aning om vad saker kostade så försvann pengarna fort.
Jag var den första i kompisgänget som flyttade hemifrån och hade ofta fester, och bara telefonräkningen på hemtelefonen kunde bli väldigt höga eftersom jag lät folk använda det, jag hade ju ingen uppfattning vad det kostade att ringa till mobil från en hemtele vilket var väldigt dyrt då.
Mat och dess kilopriser hade jag ingen koll på, glödlampor pajade, kläder, städgrejer, inredning, ja allt kostade och jag visste inte att spara för att köpa sen. Okunnig helt enkelt.
Iaf, jag insåg efter några månader att det här håller inte, jag kommer inte klara av att leva på sån här liten lön och räkningarna började bli för många och som 18-åring vill man ju gå på krogen och allt och inte bara sitta hemma och äta pasta och dricka vatten medans alla andra är på nöjen med brudar.
Droppen var en helgmorgon när jag vaknade och hade inte pengar att handla frukost eller mat för. Jag hade alltså inte ens 5:-. Jag åt kokt potatis med ketchup den morgonen för det var vad jag hade och lovade mig själv att aldrig hamna i en sån situation igen.
Jag fattade vad jag var tvungen att göra och ringde mamma och sa som det var och frågade om jag fick flytta hem igen och ringde en kompis och frågade om han var intresserad av min lägenhet och några dagar senare hade jag flyttat ut och hem.
Bodde hemma 6 månader tills jag fått ett nytt jobb med bättre lön och fler timmar och har sedan dess haft mitt eget liv.
Men den där morgonen, när jag stod och tittade på potatisen som kokade sönder i grytan, var viktig.
Jag beslöt mig då för att aldrig vara slarvig med ekonomin igen och att göra mitt för att aldrig hamna i en liknande situation igen och kan nu, när jag är vuxen och blivit miljonär, verkligen vara tacksam för att jag har minnet av den där tiden kvar. När det är nåt som retar mig privat - det kan vara en börsnedgång eller att jag slösat pengar på nåt som var onödigt, så kan jag tänka på att jag i alla fall inte har det som då och det är skönt att ha den erfarenheten. Den var karaktärsdanande.
Vilken är den värsta ekonomiska smäll ni åkt på eller period ni haft?
Kanske ett företag som gått åt skogen, en skilsmässa som kostat på, spel- eller alkoholmissbruk som ställt till det?
