Kan man födas som ateist?

Jag hänger på här, och vill själv fortsätta genom att påpeka att TS-frågan är för ospecifik. Egentligen är frågan: Vem är INFORMERAT teist/ateist?

[quote=Smeso|53585304] Jag tror och nu gissar jag, att ateisten fortsättningsvis benämner sig som ateist först när han/hon provoceras att tvunget komma upp med någon kategorisk lösning på "varirån vi kommer", dvs i de existentiella sprösmålens mer hetlevrade polemiska andan, där varje person nästintill UTKRÄVS på en position, oavsett hur den är anammad.

Status och sådant, har kristenheten lagt rabarber på med t.ex folkbokföring långt in i nutid.




Därför tror jag att ateism, har erfarenhet, som främsta merit och därav inte känner av den provokation som teister känner när man närmar sig frågeställningens avrundning.. gällande evidens och hur evidensföring ens utspelar sig. Ja hur ...... erfarenhet och beprövad sådan.

Också barn, kan beroende på sin utforskarlust, utnyttja sin erfarenhets begåvning, att se den som ett färdmedel.. inte som ett hinder för ett konstaterande om att "så här, måste det vara-statement" och konservera det efter konstens alla regler.

Det har med graden av öppensinne att göra, barn frågar vidare... vilket är ganska kännetecknande för dem som förstår gudsbegreppet, men ändå.. inte känner att en kategorisk slutstation, på något viss därmed svarat på frågorna om vilka vi är och vad vi eg. har här att göra. Att vara snäll och älska alla förbehållslöst, är inget svar på existentiell frågeställning, att svara på det kräver otroligt fler ingångar, än moraluppfattning. Då moral är nåt som kommer med erfarenheten och man sluter kontrakt kring vilken moral som ska enas kring. Så moralen i sig.. kan aldrig vara konstant som en sak att äga.

Därför är gudsmoralismen, så logiskt demolerad och djupt felaktig, inte minst är den en intellektuell vurpa.




Aktiv/passiv var bra! Det finns så mycket latent tro som aldrig kommer till uttryck, och skilt från den missionerande teismen. I den mer inaktiva livsfilosofiska gudstron.. finns beröring med s.k ontologisk och epistemologiska grundfrågor med helt andra intentioner än att värdebestämma och kategorisera gudsbegreppet.


Vissa säger väl att det därmed kan vara deism (en annan nyans), men jag personligen ser inte desim som mindre fatalistisk ödestro än teism.

Feltolkningar är mänskligt... är man inte särskilt begeistrad i religioner rent allmänt, får man leva med att upptäcka sig ha en mängd fördomar, därav att diskussioner kan vara givande, i att utveckla ens grundinställning - t.ex islamofobi..

Är man fobisk? Hur fobisk? och när.. blir man fobisk? Vilka definierar fobin? ÄR den rätt definierad? osv, osv

Vilka vinstmekanismer finns bakom frekvent producerad samhällskrönika om "islamfob´fobins utbredning" , ja.. vilka är det som producerar sådana massutskick? Vilka tycker att islamofober BÖR förstå religion mer, och är dem som definierar religionsfobin, själv anfrätta av något i sin tur fobiskt, kanske ännu mer fobiskt med värre konsekvenser än att ge sig rätt att slippa "gudsbegreppet" där man lever?

osv

ÄR man mer fobisk utifrån att inte ha läst en koran? osv

(eller bibel, eller hare krishna.. )






Då folkvandringar försiggått i alla historiska tider, är det lite svårt att börja stuva om i det indoeuropeiskt invanda.. det blir väl mest formalia, eller?




Träffande... japp. Våra begär kan leda oss till stup...


Absolut, det är såå typiskt och smyger sig oftast på, men man har också sina små "skilsmässor" och ömsandeperioder ;-)




Japp, vi har den fria viljans val att välja precis som det passar, men inte bara...

Olika grad av samhällspatos, finns ocksp med, för att förvilla det lite till. Det ses otroligt olika intresse för mer filosofiska frågor att dryftas på daglig basis, de står som mest i skymundan, iom vinstoptimering har upptagit snart all tid.

Det var lite bättre förr, ska inte bli nostalgiskt patetisk, men varje sak, HAR en prislapp på sig, det är vad jag lärt mig. Framsteg kommet inte gratis.

Varje sak, kräver sitt utrymme, för gammalt att åka ut... men ibland åker ungen ut med badvattnet..

Ack.. så bra det var "under min tid" ha haaa (delvis sant, suck)





Kan inte förneka den andliga dimensionen. Det finns ateism, men ateism i sig.. står som sagt enbart i relation till att teism är rotat och sågs som en självklar premiss, att liv är skapat av en herre, ett pronomen.. so till varje pris, skall härska... och vi ser att gudsfanatikerna icke ger sig, om så de slår huvuden i väggar. Så bankar de hellre huvuden i väggen och förblöder, än försöker ge lite andlighet plats istället.

Den som är medfödd, vill säga.

Varje barn är ju bokstavligen en sann juvel , om de bara inte förstördes så av kategorisk gudsfanatik.

Jag skulle säga att ett barn per definition inte tror på gud när det är nyfött och därmed är ateist.

Men för er som är teister så har jag ett köttben. Denna uppfattning utgår ju givetvis från att gud inte finns och kan skapa barnen med en medfödd gudstro fast de inte ens kan prata.

Ett magert köttben.. bestående av en tom benpipa.

Ja tyvärr hade jag inget bättre att bjuda på hur mycket jag än letade igenom mitt lager.

Å andra sidan, som pluspoäng åt din sinnliga smak att tillskriva barn sådan aktning - så har å andra sidan benmärg faktiskt väldigt delikat cellproduktion, bl.a mycket värdefulla stamceller.

Så poetiskt sett, var det kanske en parallell ändå... alldeles andefattigt var det inte.

Barn har fantastisk fantasi och ofta den goda smaken att väldigt elegant transcendera utan de ansträngningar och blockeringar, vi vuxna gått och skaffat oss som ibland en börda.

natti