Så, Magdalena Andersson håller ett tal där hon varnar för att rasismen i Sverige sprider sig som en löpeld.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/an...ig-i-mitt-land
http://www.dn.se/ekonomi/magdalena-a...r-okad-rasism/
Lägg även märke till hur hon förknippar rasismen med SD, "främlingsfientliga valframgångar", och sedan förknippar detta med andra typer av hat mot diverse grupper.
"– Alla de som ser ut att ha fötts någon annanstans. Alla som lever med någon som är född i ett annat land – eller ser ut att vara det. En make eller maka, en livskamrat, en älskad son eller dotter. Hatet drabbar dem som öppet vill tillbe en annan gud, den unge kille som blir sprudlande förälskad i sin killkompis och journalister som skriver i våra tidningar. Det drabbar unga feminister som blir uthängda med namn och adress för att de protesterar mot dagens ordning.
Den bästa strategin för att motverka de främlingsfientliga krafterna är att bygga landet starkt för framtiden, menar Magdalena Andersson."
Nu är det ju uppenbart att "tillbe en annan gud" knappast är "fientlighet" som kommer från Sverigedemokratiskt håll, men det är fortfarande så det är upplagt, med fokus på främlingsfientligheten i form av SD, och det skapar då bilden för läsaren och lyssnarna, av hennes tal, att mycket av hatet bottnar i SDs framgångar.
Har hon rätt? Blir landet mer hatiskt? Jag tycker nämligen inte det är någonting man märker av i vardagen. Människor är trötta på hög invandring, javisst. Men det är ju snarare uttalanden som dessa som skapar ökade motsättningar, då man utmålar en grupp som hatiska, och på så vis gör de "sig själva" oemottagliga för kommunikation och informationsutbyte.
Dessutom är det ju inte SDs valframgångar som lett till dessa ökade klyftor i samhället, utan den förda politiken det senaste årtiondet.
Förutom frågan om hon har rätt, så undrar jag vad är Magdalenas mening med detta? Är det populistpoäng eller är det en medveten taktik för att försöka förändra något?
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/an...ig-i-mitt-land
http://www.dn.se/ekonomi/magdalena-a...r-okad-rasism/
Lägg även märke till hur hon förknippar rasismen med SD, "främlingsfientliga valframgångar", och sedan förknippar detta med andra typer av hat mot diverse grupper.
"– Alla de som ser ut att ha fötts någon annanstans. Alla som lever med någon som är född i ett annat land – eller ser ut att vara det. En make eller maka, en livskamrat, en älskad son eller dotter. Hatet drabbar dem som öppet vill tillbe en annan gud, den unge kille som blir sprudlande förälskad i sin killkompis och journalister som skriver i våra tidningar. Det drabbar unga feminister som blir uthängda med namn och adress för att de protesterar mot dagens ordning.
Den bästa strategin för att motverka de främlingsfientliga krafterna är att bygga landet starkt för framtiden, menar Magdalena Andersson."
Nu är det ju uppenbart att "tillbe en annan gud" knappast är "fientlighet" som kommer från Sverigedemokratiskt håll, men det är fortfarande så det är upplagt, med fokus på främlingsfientligheten i form av SD, och det skapar då bilden för läsaren och lyssnarna, av hennes tal, att mycket av hatet bottnar i SDs framgångar.
Har hon rätt? Blir landet mer hatiskt? Jag tycker nämligen inte det är någonting man märker av i vardagen. Människor är trötta på hög invandring, javisst. Men det är ju snarare uttalanden som dessa som skapar ökade motsättningar, då man utmålar en grupp som hatiska, och på så vis gör de "sig själva" oemottagliga för kommunikation och informationsutbyte.
Dessutom är det ju inte SDs valframgångar som lett till dessa ökade klyftor i samhället, utan den förda politiken det senaste årtiondet.
Förutom frågan om hon har rätt, så undrar jag vad är Magdalenas mening med detta? Är det populistpoäng eller är det en medveten taktik för att försöka förändra något?