2005-10-12, 19:54
#1
Drog: 4-Acetoxy-DET (4-aco-DET)
Utseende: Små rosa piller.
Dos: 20 mg.
Kön: Tjej.
Längd: 167 cm.
Vikt: 54 kg.
Utvärdering: Hallucinationer i färger saker som förvrängs och förändras. Illamåeende, välbehag och lite eufori.
Dansande älvor. [nångång på förmiddan. runt 11:00 - 12:00]
Detta utspelade sig för ett tag sedan och mitt minne sviker som vanligt. Därför kommer jag inte ihåg exakt allt som hände under trippen, men lite kan man väll försöka slänga ihop ändå.
Jag steg upp på morgonen och såg att det var en solig och fin dag, en perfekt dag att trippa på. (: så jag satte på datorn, klädde mig och svalde mina piller, allt för ivrig för att komma igång, glömmde helt bort att äta frukost.
Jag försökte fördriva tiden genom att gå runt i huset och städa lite. Men ingenting hände och jag satte mig vid datan ett tag. Efter c:a 20 minuter gick jag och la mig i sängen och skulle precis sätta på Tv:n när min blick fastnade på molnen. Dom rörde sig! började sagta flyta ihop till mönster. Helt facinerad låg jag där i sängen ett tag och bara kollade på molnen, som tillslut såg ut som dansande älvor i turkos och rosa.
Förväntansfull och upprymd ställde jag mig upp för att gå tillbaka till datorn. Men så fort jag kom upp ur sängen kännde jag hur en våg av illamående rusade igenom min kropp. Detta illamåeende följde mig nästan hela resten av resan, kankse inte lika intensivt som när jag precis hade ställt mig upp, men den satt ändå där i magen som en klump och det irriterade mig.
Iallafall. Jag gick och satte mig vid datan för att försöka beskriva dessa fantastiska moln för en vän till mig. Men det gick verkligen inte att koncentrera sig på vad man skrev, tangenterna flöt ihop och började tillslut bli stora bollar av "gegga" som bara växte. Det såg nästan ut som en stor svällande deg av tangenter :P Då bestämde jag mig för att gå ut i det fina vädret.. Skogen, perfekt!
Äventyr i skogen. [ca 30 min efter intag]
Vägen upp till skogen var jobbig. Jag vart nojjig för att folk skulle se att jag inte var normal och bilarna skrämde mig. Efter c:a 5 min (fast det känndes som 30) var jag framme. Hösten hade börjat komma och träden skiftade i alla olika färger.
Väl inne i skogen kommer jag inte ihåg allt jag gjorde. men jag sprang runt och bara flummade för mig själv. Jag kännde verkligen inte igen mig i denna skog som jag jag säkert vart i ett hundratals gånger tidigare. Det var magiskt, Jag var i en saga.
Jag kunnde verkligen inte fokusera mig på något, kunnde inte fästa blicken för att allt flöt ihop, ändrade form, ändrade färg. det känndes som om trippen bara blev intensivare och intensivare där i skogen, och jag var tvungen att sätta mig ner. Jag satte mig ner på en mossbetäckt sten, men i det tillfället var denna sten istället ett stort grönt moln efter en liten stunds filosoferande la jag mig ner och såg på den blåa himmlen och bara kännde välbehag.
Telepati och regn av lycka. [ingen aning?]
Tankarna bara rusade i alla olika riktningar, och jag började tänka på att såhär måste det vara att vara psykiskt störd. Då började en liten nojja komma fram. tänk om jag fastnar i det här tillståndet? Då kom jag på att jag har vart ensam ett ganska bra tag och det skulle nog vara bra ifall jag hade en normal konversation med en normal människa.
förgäves såg jag mig omkring efter lite civilisation. Men fick syn på ett träd med nått konstigt som stack ut från dess stamm. Undrande gick jag framm till detta föremål och upptäckte att det var en liten gubbe. ÅH, fan va bra! tänkte jag. Jag fick för mig att han verkligen förstog mig utan att jag behövde säga ett ända ord. Så vi började kommunicera genom telepati. Vad som exakt sas kommer jag inte ihåg :P men efter ett tag kom jag på mig själv, Vafan håller jag på med? tänkte jag. Det här är ju en gren! :P skrattande gick jag därifrån och hamnade lite djupare in i skogen. såg det ut som iallfall. Jag kunnde verkligen inte lokalisera mig eftersom att jag inte kännde igen nånting. och allt ändrade sig till nya skepnader hela tiden.
Iallafall så satte jag mig ner igen och då hände det mest fantastiska! En vind åkte igenom skogen och jag verkligen kännde den, den var len som siden och eftersom att hösten är här började massa barr och färgranna löv rammla ner från träden som ett regn av jag-vet-inte-vad :P Det var riktigt riktigt ballt.
Efter detta "regn" hade jag fått på mig barr över hela ryggen och armarna. Då fick jag för mig att detta var äckliga djur och insekter som kröp över mig. jag skrek till, ruskade av mig dom och kollade lite närmare på "insekterna" och insåg att det bara var mitt huvud som spelade mig ett spratt.
Lite vilse. [klockan var väll runt 15:00 - 16:00]
efter ett tag i skogen kännde jag för att gå hem. Trippen var inte lika intensiv längre men jag kunnde ändå inte hitta ut ur skogen. Jag kännde fortfarande inte igen mig. Som tidigare sagt har jag vart där många gånger tidigare och jag brukar vanligtvis känna till varje liten vrå av den skogen som inte alls är stor egentligen. Helt lost var jag inte men jag var tvungen att koncentrera mig väldigt hårt för att hitta ut tillslut.
När jag kom hem igen hade illamåendet blivit värre och jag hade lust att träffa lite folk. slängde i mig nån macka och ringde min pojkvän och så jag mötte honom och några till. väl ute med dom flummade jag runt som tidigare, kankse inte lika intensivt men det var också riktigt kul.
Höstens alla fäger var så vackra, alla fina mönster så livliga och alla krångliga tankar rätades ut och jag var hög och lycklig
Slutsummering.
Det var en riktigt trevlig upplevelse som jag inte alls hade förväntat mig. hade läst lite om folk som hade tagit så höga doser om 100 mg.Jag vart riktigt skev på 20 mg :P kan ju också bero på att det var på tom mage och att jag är en liten person. :P Iallfall så var det nästan bara av välbehag. Det ända som verkligen irriterade mig var detta illamåeende. och lite skumma tankar ibland. och kanske en och annan insekt :P annars var det här verkligen någon som jag kommer att göra om. Jag älskade dessa starka färger. påminnde nästan om när jag tog 2c-b, inte själva känslan. men färgerna.
EDIT* ursäkta eventuella stavfel. fixar till det sen
Utseende: Små rosa piller.
Dos: 20 mg.
Kön: Tjej.
Längd: 167 cm.
Vikt: 54 kg.
Utvärdering: Hallucinationer i färger saker som förvrängs och förändras. Illamåeende, välbehag och lite eufori.
Dansande älvor. [nångång på förmiddan. runt 11:00 - 12:00]
Detta utspelade sig för ett tag sedan och mitt minne sviker som vanligt. Därför kommer jag inte ihåg exakt allt som hände under trippen, men lite kan man väll försöka slänga ihop ändå.
Jag steg upp på morgonen och såg att det var en solig och fin dag, en perfekt dag att trippa på. (: så jag satte på datorn, klädde mig och svalde mina piller, allt för ivrig för att komma igång, glömmde helt bort att äta frukost.
Jag försökte fördriva tiden genom att gå runt i huset och städa lite. Men ingenting hände och jag satte mig vid datan ett tag. Efter c:a 20 minuter gick jag och la mig i sängen och skulle precis sätta på Tv:n när min blick fastnade på molnen. Dom rörde sig! började sagta flyta ihop till mönster. Helt facinerad låg jag där i sängen ett tag och bara kollade på molnen, som tillslut såg ut som dansande älvor i turkos och rosa.
Förväntansfull och upprymd ställde jag mig upp för att gå tillbaka till datorn. Men så fort jag kom upp ur sängen kännde jag hur en våg av illamående rusade igenom min kropp. Detta illamåeende följde mig nästan hela resten av resan, kankse inte lika intensivt som när jag precis hade ställt mig upp, men den satt ändå där i magen som en klump och det irriterade mig.
Iallafall. Jag gick och satte mig vid datan för att försöka beskriva dessa fantastiska moln för en vän till mig. Men det gick verkligen inte att koncentrera sig på vad man skrev, tangenterna flöt ihop och började tillslut bli stora bollar av "gegga" som bara växte. Det såg nästan ut som en stor svällande deg av tangenter :P Då bestämde jag mig för att gå ut i det fina vädret.. Skogen, perfekt!
Äventyr i skogen. [ca 30 min efter intag]
Vägen upp till skogen var jobbig. Jag vart nojjig för att folk skulle se att jag inte var normal och bilarna skrämde mig. Efter c:a 5 min (fast det känndes som 30) var jag framme. Hösten hade börjat komma och träden skiftade i alla olika färger.
Väl inne i skogen kommer jag inte ihåg allt jag gjorde. men jag sprang runt och bara flummade för mig själv. Jag kännde verkligen inte igen mig i denna skog som jag jag säkert vart i ett hundratals gånger tidigare. Det var magiskt, Jag var i en saga.
Jag kunnde verkligen inte fokusera mig på något, kunnde inte fästa blicken för att allt flöt ihop, ändrade form, ändrade färg. det känndes som om trippen bara blev intensivare och intensivare där i skogen, och jag var tvungen att sätta mig ner. Jag satte mig ner på en mossbetäckt sten, men i det tillfället var denna sten istället ett stort grönt moln efter en liten stunds filosoferande la jag mig ner och såg på den blåa himmlen och bara kännde välbehag.
Telepati och regn av lycka. [ingen aning?]
Tankarna bara rusade i alla olika riktningar, och jag började tänka på att såhär måste det vara att vara psykiskt störd. Då började en liten nojja komma fram. tänk om jag fastnar i det här tillståndet? Då kom jag på att jag har vart ensam ett ganska bra tag och det skulle nog vara bra ifall jag hade en normal konversation med en normal människa.
förgäves såg jag mig omkring efter lite civilisation. Men fick syn på ett träd med nått konstigt som stack ut från dess stamm. Undrande gick jag framm till detta föremål och upptäckte att det var en liten gubbe. ÅH, fan va bra! tänkte jag. Jag fick för mig att han verkligen förstog mig utan att jag behövde säga ett ända ord. Så vi började kommunicera genom telepati. Vad som exakt sas kommer jag inte ihåg :P men efter ett tag kom jag på mig själv, Vafan håller jag på med? tänkte jag. Det här är ju en gren! :P skrattande gick jag därifrån och hamnade lite djupare in i skogen. såg det ut som iallfall. Jag kunnde verkligen inte lokalisera mig eftersom att jag inte kännde igen nånting. och allt ändrade sig till nya skepnader hela tiden.
Iallafall så satte jag mig ner igen och då hände det mest fantastiska! En vind åkte igenom skogen och jag verkligen kännde den, den var len som siden och eftersom att hösten är här började massa barr och färgranna löv rammla ner från träden som ett regn av jag-vet-inte-vad :P Det var riktigt riktigt ballt.
Efter detta "regn" hade jag fått på mig barr över hela ryggen och armarna. Då fick jag för mig att detta var äckliga djur och insekter som kröp över mig. jag skrek till, ruskade av mig dom och kollade lite närmare på "insekterna" och insåg att det bara var mitt huvud som spelade mig ett spratt.
Lite vilse. [klockan var väll runt 15:00 - 16:00]
efter ett tag i skogen kännde jag för att gå hem. Trippen var inte lika intensiv längre men jag kunnde ändå inte hitta ut ur skogen. Jag kännde fortfarande inte igen mig. Som tidigare sagt har jag vart där många gånger tidigare och jag brukar vanligtvis känna till varje liten vrå av den skogen som inte alls är stor egentligen. Helt lost var jag inte men jag var tvungen att koncentrera mig väldigt hårt för att hitta ut tillslut.
När jag kom hem igen hade illamåendet blivit värre och jag hade lust att träffa lite folk. slängde i mig nån macka och ringde min pojkvän och så jag mötte honom och några till. väl ute med dom flummade jag runt som tidigare, kankse inte lika intensivt men det var också riktigt kul.
Höstens alla fäger var så vackra, alla fina mönster så livliga och alla krångliga tankar rätades ut och jag var hög och lycklig
Slutsummering.
Det var en riktigt trevlig upplevelse som jag inte alls hade förväntat mig. hade läst lite om folk som hade tagit så höga doser om 100 mg.Jag vart riktigt skev på 20 mg :P kan ju också bero på att det var på tom mage och att jag är en liten person. :P Iallfall så var det nästan bara av välbehag. Det ända som verkligen irriterade mig var detta illamåeende. och lite skumma tankar ibland. och kanske en och annan insekt :P annars var det här verkligen någon som jag kommer att göra om. Jag älskade dessa starka färger. påminnde nästan om när jag tog 2c-b, inte själva känslan. men färgerna.
EDIT* ursäkta eventuella stavfel. fixar till det sen
jag bor i en saga.
