Veteran från kriget i Ukraina. Ställ era frågor.

Nu när du/ni är hemma i Sverige(?) Vem har koll på era blysprutor? Finns dem inlåsta tills eran nästa runda eller hur man säger?

Hej och tack för en intressant tråd.

Du nämnde tidigare något om hur ryssar/ukrainare liksom slarvar med taktiska manövrar och skytte. Granater lobbas och ksp skjuts utan egentlig tanke på verkan och skydd för eget manskap etc.

Har själv reagerat på detta när jag sett stridsfoto från Donbass. Följande klipp är från rebellsidan, men kanske stämmer det hyffsat väl med dina erfarenheter från Azov?

https://youtu.be/Bc7A5eFrX8U

Här står folket vid sidan av vägen och ploppar iväg granater sådär slentrianmässigt. Tänk om fi sitter med tung ksp eller prickskyttegevär och ser detta som öppen måltavla? Är det verkligen såpass amatörmässigt på sina håll?

Man lämnar dem till gruppen som ger dem till nästa kille som kommer. Det är ont om vapen.

Man måste komma ihåg att många av dessa inte har gjort någon tjänstgöring alls. De är civila som går ut och gör vad de kan. Det blir sakta bättre men många dör i onödan av friendly fire, fuck ups eller dåligt ledarskap.

Men det finns en missriktad stolthet i Ukraina. När det kommer folk som vet vad de gör och försöker lära ut basic CQB eller förflyttning under strid så finns det vissa, (oftast officerare), som tycker att de redan kan allt, (fast de inte kan något), och spelar Allan. Jag skulle vilja ha dessa skjutna så att bra folk kan ta ledarskapet. Men tyvärr är det ofta fel personer som vill leda: De fega och makthungriga.

Jag tror också att vi svenskar måste ha allt perfekt för att vi ska kriga. Hör ofta svenskar säga: "Har ni inte detta? Då kan man ju inte kriga." Fast det kan man. Man får ta det man har och göra så gott det går.

Ingen aning men det är ont om ammo så det vore inte så snällt gjort.

Tanken slog mig där nere då jag handladdar en del, men syvende å sist är det mycket jobb för att göra några hål i stålplåtar, vilket trots allt inte är så roligt.


Utöver det Henlos skrev är det nog också så att man blir lite avtrubbad inför farorna efter en stund. Jag tror också jag betett mig på olika vis som skulle få vilken instruktör/utbildare som helst att facepalma. Sedan är det ju så att mycket ser mycket dummare ut på film/bild än vad det kanske är i verkligheten.

Dessutom är många såna där "tänk om fienden xxx" oftast direkt farliga att tänka. Fienden kan kort sagt göra vadsomhelst, närsomhelst, men om man tänker på allt och oroar sig för det blir det lätt att man inte lyckas se de egentliga hoten, om något sådant ens finns. Ett exempel är "sniper-rädslan" (alla postsovjetiska länder har någon fetish för snajpers): Många vågade inte röra sig för att de var rädda för skarpskyttar överallt. Då blir de istället statiska och lätta mål för de riktiga farorna, och några "snajpers" fanns inte i närheten av på alla ställen där folk var rädda att de skulle finnas.

Men som sagt, främsta orsaken är att en stor del av soldaterna saknar ordentlig utbildning.

Haha. Glömde "snajperserna". Kom det ett skott i riktning vår väg så var det givetvis en "snajper". :-) Fast denna snajper inte kunde träffa en lada inifrån.

Mortars dödade fler än ryssarnas kulor. De och friendly fire var de största mördarna. Det sistnämnda skrämde mig mest. Det skulle kännas så meningslöst att dö av en kula från ens egna.

Ja. Indirekt eld har alltid varit det som står för mest förluster i krig, kanske med undantag av flyg i tex Desert Storm, men inte säker.

Friendly fire var det allra jävligaste. Jag tror aldrig jag personligen blev direkt utsatt för det, men faran fanns hela tiden där. Man viftar med Ukrainska flaggan hejvilt i bland och hoppas bara att blir man skjuten må det fan vara en ryss iallafall.

Orsaken till all blue och blue är bristande kommunikation och samövning mellan grupperna/förbanden. Det är viktigt att alla på fältet vet iallafall i den mån som går var andra grupper och plutoner befinner sig och vad de gör. I Azov och motsvarande liknande, sämre övade förband var det mer att ett kompani bestämmer sig för att anfalla och ta en by - då tar alla sina vapen och attackerar i formation skithög - med resultatet att man skjuter ner varandra första korsning man kommer igenom. Vi kallade den här "taktiken" för "The Horde" och upplyste varandra inom gruppen att det var fara och färde när "The Horde is moving".

Extremexempel ovan, och det blev mycket bättre eftersom, men jag kan inte nog poängtera hur förbannat jävla viktigt det är med kommunikation och planläggning mellan grupper, plutoner och så vidare. Med en massa nervösa killar med automatvapen på för liten yta finns det jävligt mycket som kan gå fel och det eskalerar fort som fan.

Upplevde ni själva, eller pratade ni med några som upplevt, strid mot stridsvagnar medelst sprängladdningar, minor eller burna PV-vapen? Om ni gjorde det, hur var det och lyckades ni oskadliggöra fientliga vagnar? Om ni talade med någon som upplevt det, vad hade de att säga om saken?

Det är, i mina ögon, oerhört intressant med modernare och "icke monkey-byggda" T-72 t.ex. så det vore intressant att veta hur det hade sett ut.

I bebyggelse går det åt pipan, förutsatt att man gör bort sig med en vagn, det såg vi ju i Tjetjenien, men hur fungerar ryska vagnar av något vassare kaliber än de vi ser nere i grusöknen i strid mer avsedd för pansarfordon och stridsvagnar?

Stridsvagnar är nog mer sårbara än de där 5-7x Pskott per vagn, eller hur man brukar räkna det i Sverige. Ett välriktat som tar rätt slår utan större bekymmer genom sida och bakdel på vagnarna, förutsatt att de inte tar i någon reaktiv platta eller annat hinder på vägen. Vi hade ganska klena saker, mest lätta RPG i form av 18, 22 och 26. 7orna hade bara vanliga PG7 raketer, inga tandemladdningar. Då stridsvagnarna kom hade också alltid mycket infanteri med sig i början, så då hade vi inte mycket att säga till om utan fick så fint ta vårt pick och pack och skynda oss därifrån. Efter detta brukade dock infanteriet besätta de tagna ställningarna medan stridsvagnarna (samt ex BMPs) fortsatte ensamma framåt för att jaga ikapp de flyende. Typiskt, ryskt kavallerivagnstänk, efter vad jag upplevde.

Med facit i hand hade vi kunnat stannat i byn i ett skede och säkert kunnat slå ut flera vagnar vilka mest hade fokus framåt mer än åt sidorna, men när det blev som det blev hade vi endast en RPG26, och det var nog ingen som ville chansa på en miss eller dåligt skott mot de vagnar som kom inom skjutavstånd då. Speciellt som våra AT-4or i det skedet redan börjat ta hand om dem.

Då vi senare stötte på fientligt pansar tedde det sig visserligen att vi kom -väldigt- tätt inpå, men alltid med vagnens front emot oss. Vagnarnas infanteriskydd gjorde att vi inte vågade oss på att försöka flankera heller, så det blev bara att se glad ut å lösgöra sig igen.

Tack för det svaret!

Fick ni något stöd av ukrainskt pansar vid något sådant här sammanstöt? T-64 eller T-80/84? Opererar Ukraina något med traditionella mekförband, eller försöker man spara på dem rent allmänt?

Jag har tidigare haft en teori om att man försöker att inte "mala ner" sina mest slagkraftiga mekförband (förvisso endast baserad på vad jag sett på TV/youtube då...), då de kan behövas som brandkår om/när separatister bryter igenom, eller rysk hjälp gör att de gör signifikanta framsteg. Är det en teori som håller?

Vi hade stöd av Stridsvagnar och annat, lättare pansar i närheten. Främst T-64BV och vad som såg ut som en Bulat, dock inte helt säker. Någon variant av 64 var det iallafall. Sen BMP1, BMP2 och våra egna BTR-3. Några T-80/84, Oplot-vagnar eller liknande har jag inte sett alls, jag tror inte alls det finns många av dem öht.

I och med att Mariupol inte har varit föremål för lika hårda strider som dem norr om oss, Flygplatsen och Debaltseve, så har armén inte haft en jättestor roll hos oss. De finns där, såklart, men inte i samma omfattning. Därför har jag svårt att säga hur armén använder sina tyngre förband - det mesta jag sett är också från internet & TV. Jag tror dock inte att din teori behöver vara för osannolik. Starkare brandkårsförband finns garanterat som reserver i de bakre lägena.