Arv! dela med sig eller behålla allt?

jag har en väldigt gammal släkting och jag vet att jag kommer att få ärva honom, bara hans bostad är värd minst 2 miljoner och det finns "pengar på banken" så en trolig gissning är att det slutar på ca två miljoner cash efter reavinstskatter och dyligt. Jag har svårt att tro att dröjer mer äm fem år innan sista spiken är slagen till hans sista kista.
Dock har jag ett moraliskt dillemma inför detta, jag har två tonnårsbarn som snart, säg fem år för enkelhetens skull skall flytta hemifrån ( vi bor i stockholm) och jag själv har bolån på 2,5 miljoner för en lägenhet som är värd 3 ggr så mycket.
Vad skall jag göra? skall jag ge ungarna arvet så att de kan köpa in sig på bostadsmarknaden? eller skall jag amortera av mina egna lån och låta ungarna lösa sitt boende själva som jag fick göra? eller riskera att de festar upp hela skiten, blir bortcurlade hipsterfyllon?
Någon som har lite input till lyxproblemet?

Jag hade gett hälften till barnen, så får dom slita lite själva också.

Jag skulle betalat av lånet för att sedan slippa räntorna den dag de stiger igen. Pengarna du tjänar in på att slippa betala på ränta kan du gott lägga eller hjälpa barnen med isåfall

Jag tycker gott du kan lägga in pengarna på ditt eget boende. Om dina barn sen skulle visa sig behöva hjälp när det är dags för bostadsrätt så kan du ju ta ut ett nytt lån på din bostad. Barnen ärver ju dig till slut, så det drabbar ju inte dem att du lägger det på att amortera själv.

Jag skulle hellre ge dem en chans att spara sig till kontantinsatsen osv. än att lösa det själv. Om de ska flytta för att plugga kan det förstås vara värt att hjälpa till med bostad direkt.

Så länge räntan är så låg som den är idag, så är det dummaste du kan göra att gå och köpa dig ur skulden. Investera istället, och ha pengarna snabbt tillkomliga ifall det blir ekonomisk kris och räntan skjuter i höjden.

Om du skall hjälpa barnen eller icke är upp till dig, känner du att du kan lita på att barnen kan ta hand om det på ett ansvarsfullt sätt eller inte? Jag fick hjälp utav min far till första lägenheten.

Han betalar drygt 50-60 000 årligen för ränta med 2 500 000 i lån. Investerar han försiktigt, kan han dra in mer än tredubblat utan att behöva svettas.

jag är helt med på ditt tanke sätt och har faktiskt inte ordagrant tänkt att amortera av, utan som Ihelp säger bygga upp en "amorteringsbuffert" som lägligt kan kastas in om räntan skenar iväg!
men det är inte det frågan gäller igentligen. Det känns ganska girigt att sitta på en stor hög med pengar (även om mina skulder är ännu större) och att låta kidsen lösa sitt boende med dyra andrahandshyror och annat skit!
jag lutar åt att ge hälften och behålla den andra halvan själv. Kanske skall villkora gåvan, att det går till bostad eller liknande?

Betala av bolånet.
När du dör ger du pengarna från din nuvarande bostad till dina barn. Alla kommer att tjäna på det, ser ingen anledning att dina barn ska ärva så mycket pengar redan. De har hela livet framför sig.

tänkt så! men när jag dör behöver dom inte pengarna lik mycket som idag. ungefär som jag, jag har det sjukt bra., men var jävligt fattig som ung.

Hur ska han investera för att få 6% försiktigt?

Hjälp dom med handpenningen för deras bostadsmarknadinträde. Det landar väl på totalt 500k för båda barnen.

Hur kan du dns tänka tanken att inte dela med dig till dina barn för att hjälpa dem till en bra start?