Citat:
Svårt att veta. Men barn som omhändertas som så små, i detta fall 4 månader, knyter såklart an till familjehemmet. Ett måste för att överleva och läka de sår den mycket svåra misshandeln och vanvården gav henne. I början av en placering, och framförallt när föräldrar som i detta fall döms för misshandel så är umgänget glest för att babyn ska kunna knyta an till familjehemmet.
Det lilla barnet kan inte se dem biologiska mamman som mamma. Hennes mamma och pappa är de som hon lever hos. Vad jag kan utläsa har hennes biologiska mamma inte kunna vänta ut flickan, inte heller förstå hur hon ska vara just mamma. Trots 1 1/2 års regelbundna försök att få till en anknytning har mamman inte kunnat skapa den till sitt barn.
Så biologisk mamma är en tant som kommer och träffar henne. Att då mamman vill kramas mycket, vill att flickan ska kalla henne mamma gör det naturligtvis svårt för ett litet barn som ännu inte flyt tre år.
Så ser jag det... om det är rätt vet jag inte... men det går att utläsa i dokumenten att det kan vara så här.
Sedan vet man ju inte vilja djupa minnesbilder flickan har av sina fyra första månader i livet. barn minns ju lukter och gester och ansikten.... kan ligga till grund för hennes oro att vara ensam med sin mamma.
Sedan tycker nästan inga barn om att bli kramad och pussade mot sin vilja...... detta kan jag se att mamman inte alls kan läsa av.
Vi får se vad som händer ni vid LVU förhandlingen som bör komma i veckan. Jag hoppas såklart att domstolen säger ja till ett omedelbart LVU och att mammans advokat kan förmå mamman komma fram och låta flickan att flytta hem till det som i hennes ögon är mamma och pappa.
Men det är kanske att hoppas för mycket.....
Det lilla barnet kan inte se dem biologiska mamman som mamma. Hennes mamma och pappa är de som hon lever hos. Vad jag kan utläsa har hennes biologiska mamma inte kunna vänta ut flickan, inte heller förstå hur hon ska vara just mamma. Trots 1 1/2 års regelbundna försök att få till en anknytning har mamman inte kunnat skapa den till sitt barn.
Så biologisk mamma är en tant som kommer och träffar henne. Att då mamman vill kramas mycket, vill att flickan ska kalla henne mamma gör det naturligtvis svårt för ett litet barn som ännu inte flyt tre år.
Så ser jag det... om det är rätt vet jag inte... men det går att utläsa i dokumenten att det kan vara så här.
Sedan vet man ju inte vilja djupa minnesbilder flickan har av sina fyra första månader i livet. barn minns ju lukter och gester och ansikten.... kan ligga till grund för hennes oro att vara ensam med sin mamma.
Sedan tycker nästan inga barn om att bli kramad och pussade mot sin vilja...... detta kan jag se att mamman inte alls kan läsa av.
Vi får se vad som händer ni vid LVU förhandlingen som bör komma i veckan. Jag hoppas såklart att domstolen säger ja till ett omedelbart LVU och att mammans advokat kan förmå mamman komma fram och låta flickan att flytta hem till det som i hennes ögon är mamma och pappa.
Men det är kanske att hoppas för mycket.....
Har inte vågat läsa så mkt. Fick ångestpåslag efter att jag hann till information om klinkergolv o slag i magen. Orkade inte läsa vidare. Men finns det att läsa att mamman avkräver kramar (läs tvingar sig på barnet)? Jisses, min treåring som jag levt med sedan hon föddes skulle bli tokig om jag krävde kramar el fysisk närhet från henne.
Är inte troende men ber för att att flickan ska få komma hem till sin trygghet som hon känner den idag. Hoppas inte hon är för rädd.
Stackars barn! Fr första stund nedbruten fysiskt o psykiskt för att få trygghet för att bli fråntagen den så abrupt igen. Kan man någonsin bli helt frisk från sånt senare i livet? Stackars, stackars barn.