Förstår norrmän oss svenskar bättre vad vi säger?

I den här norska videon är i alla fall två riktiga personer som har svårt för varandras Setesdal- och Trøndelagsdialekter.

https://youtu.be/SLN1my33ICQ?t=4m30s

Du har förstås rätt i att folket på Vestlandet talar olika dialekter som sinsemellan är ganska olika. Tanken bakom nynorskan var ju att man skulle skapa ett gemensamt riksspråk baserat på dessa dialekter, men verkligheten ville annorlunda.

Lokalbefolkningen på Vestlandet har hur som helst en tendens att byta till engelska när de inser att de talar med en svensk, ungefär som en del svenskar gör när de talar med danskar. Jag tycker att det är lite deprimerande att så sker, men de gör det förmodligen på grund av tidigare misslyckade försök att kommunicera med svenskar på "skandinaviska".

Det trodde jag också. Fast jag har fått tänka om.
Enligt min senaste erfarenhet: Nej.

Baserat på de senaste dagarna då jag var där på en "prövelsedag" för ett eventuellt jobb.

De förstår oss ungefär lika bra/dåligt som vi förstår dem.
Pratar jag normal svenska i ett normalt tempo med en normal (nåja) norrbagge så är det en mycket stor sannolikhet att man får ett "hva?" till svar..

Pratar man däremot en gnutta långsammare, ändrar vissa ord, och använder kroppsspråk, så går det utmärkt med de flesta. Precis som det brukar gå för dem också i Sverige.

Sen beror det ju väldigt mycket var i sina länder respektive kommer ifrån. Själv har jag ofta ett litet helsike med folk från Stavanger och uppemot Bergen.

Dom dialekterna är de som lättast går hem hos mig helt klart.

Nu är man ju svensk men är det inte så att svenskan är mer artikulerad?
Nä norska är också lätt att höra, bara man förstår orden,

Jämfört då med danskan där allt är ett brusande ljud av icke distinkta betoningar.

Lurigt med norsk:
Eske = I svenska används ordet för väska, betyder låda
Box / boks = Engelskt ord för låda, betyder burk.
Kasse = Svenskt ord för påse, engelskt ord för case = samma i norsk som engelska.

Vissa norska ord går ju att gissa sig till, uppbyggt av flera igenkännbara ord.
Velegnet för vegetarianer är ju tydligt, väl ägnat, fattar man ju med svenska.
Jämför det med "Passar för vegetarianer" vadå ska veggisar passa sig för den eller

Samma här. Låter så lugnt på någe vis med djupa rrr så man hörer länge på vad di säge.
Andra dialekter kan vara lite för rappa(kalja)-

nog yrat

Nej det går faktiskt inte, inte om vi snackar traditionell, marksänd tv. Sverige har väldigt glest med tv-sändare i fjälltrakterna. Däremot har svensk tv ända sedan 80-talet varit tillgänglig i norska kabel-tv-nät. Norska televerket (idag Telenor) ordnade på eget initiativ så att SVT kunde sändas via satellit till de norska kabelnäten. Sändningarna var krypterade och kunde ej ses av svenska tittare som led av dålig mottagning från marknätet.

Detta var kanske lite OT men ville ändå ha det sagt...

Jag vill minnas att jag som barn såg Vi på Saltkråkan på norsk tv, på svenska utan norsk text.

Tror det är lätt att inbilla sig att svenskan är artikulerad när man är svensk själv. För oss låter ju såklart svenska jätteklart och fint, och vi tycker att vi säger orden precis som de stavas, men det är ju bara för att vi är vana vid det. Om man däremot faktiskt tänker efter på hur vi pratar med varandra inser man att det är ofantligt många stavelser som faller bort eller flyter ihop jämfört med skriftspråket. "det är ju så" blir "dejuså", "vad sa du?" blir nästan "asaru?", ord som "är" faller ofta bort obemärkt mellan orden eller byts ut till ett knappt hörbart e eller ä beroende på situation och dialekt. Allt detta utan att någon svensk skulle höja ögonbrynen över att man pratar otydligt eller slangigt. Generellt tror jag att svenskar faktiskt pratar ganska oartikulerat och otydligt. T ex har jag hört från utlänningar (t ex från usa) som lärt sig svenska, att det absolut svåraste är uttalet.

Sen är ju "artikulerat" ett ord som kan betyda olika saker, men om man menar det jag gissar att man oftast gör när man pratar om olika språk: alltså att artikulerat = många och tydliga konsonanter, och oartikulerat = Mycket vokalljud och otydliga konsonanter, så är ju norska mer "artikulerat" än svenska. Om man t ex ser danska som oartikulerat och svenska som artikulerat, så är ju den norska fonologin mer en extremversion av den svenska.

Mellansvenskt talspråk är faktiskt ganska sluddrigt, Västsvenska dialekter som västgötska eller göteborgska är mycket tydligare med starkare R-ljud bland annat tycker jag.

Tror det är för dom pratar fortare än vi och mer invecklade uttal.

Likadant som en riktig skåning förstår stockholmska än det motsatta. Stockholmska.är ju tydlig.
En skånsk bonde med grov dialekt kan va svår att förstå även för en skåning.


Tycker norska dialekter som inte har massa konstiga vridningar är lätta.nikolay ram är lätt att förstå.

Däremot en sån som tarjei bö är svårare då han säger typ jeg, ka, kemm, och såna udda saker.


En norsk som pratar fort är svår i alla dialekter.

En på det stora hela, om en svensk skulle flytta till Norge så skulle det nog bara ta nån vecka innan man förstod i princip allt. När jag var i affär i norge första gången och hon i kassan sa kvittert? Fattade jag inte först. Kvittert på norska betyder kvitto.

Såna vardagliga saker skulle gå väldigt fort att lära sig som svensk.

Både ja och nej.

En Nordnorsk har problem med Svenska, men en Svensk har inget problem med Nordnorska, framförallt inte de från Norrland.

Norska som ej går att förstå är västnorska. Även Norrmän måste texta idag när västnorska förekommer.

Överlag så skulle jag säga att bortsett från Stockholm, så JA, Svenskar förstår Norska minst lika bra som Norrmännen förstår oss.

Stockholm är bara fjollträsk.