Ungdomar med "bokstavsdiagnos"

EnProblemet min bäste CD är inte att jag inte skulle sympatisera med ditt svar, utan problemet är ju att vare sig du, jag eller säkert nån annan på denn tråd FÖRSTÅR dig och vad du menar.

Vi är flera här som utan problem förstår vad Carpe Diem säger, vilket även har uttryckts flera gånger (senast tror jag det var av loungepuppy), så varför du har ett sådant behov av att förminska honom begriper jag inte.

Exakt vad var ditt syftet med inlägg 741?

Och den attityden är precis lika bedrövlig som din, Carpe Diem! För du ser inte barnet, du ser endast symptomen! Du förordar medicinering, eftersom resursen 3 st specialpedagoger inte finns. ????
Vilket betyder att din åsikt är att om 3 st specialpedagoger funnits att tillgå som resurs åt barnet, så hade det varit lösningen!
Men om detta är riktigt borde du istället arbeta för att denna resursen blir verklighet!

Och den stora tragedin - för alla barn som riskerar att stämplas som ett bokstavsbarn är att bland alla de som beslutar om barnets framtid finns personer med denna din inställning! Det är fan i mig även din tragedi.

Jag har umgåtts en hel del med kristna människor i olika sammanhang och det är påfallande ofta så, att hos dessa människor finns en rädsla för allt som faller utanför ramarna, dvs vad som står skrivet i Bibeln, bokstavligen.

Det måste upplevas som skrämmande, kan jag förstå. En vanlig metod att behärska rädsla är att försöka härska själv och så fortsätter människan att manipulera och dominera djur, natur OCH människor.

Jag har roat mig med tanken på om jag hade ett barn, vars skolpersonal eller BVC, ev förskolepersonal eller annan expertis började mumla om ADHD, vem av denna tråds debattörer skulle jag önska kom i min väg, dvs i mitt barns väg?
Svar: Ghoststrokes, D.Putter, Knähunden! Av det enkla skäl att dessa debattörer SER barnet i första hand och det är det mest väsentliga.

Varje människa behöver känna sig behövd, vi måste behövas. Inte enbart känslomässigt, det räcker inte, utan vi måste behövas genom att ha en uppgift, att ingå i ett sammanhang, där vår insats har betydelse för de andra.

Varje liten unge borde växa upp och fostras i den fasta övertygelsen att de andra klarar sig sämre utan mig!

Redan en 10 månaders baby kan bidra till det vardagligt nödvändiga. Istället för att sitta på golvet och kinka missnöjt i ett hav av leksaker, kan lilla barnet sitta på förälderns arm och få i uppgift att lägga en korv i pannan. Effekten blir omedelbar: två strålande ögon och en glad unge, som har fått känna på att "de andra klarar sig sämre utan mig" och DÅ kan den lille tulta iväg till havet av leksaker. Då går det bra att ta semester!

Visst är det opraktiskt och verkligen tidsödande, men det måste få ta tid. Tid är vad barn behöver allra mest och har allra minst av idag!
Inta fan ska de drogas!!!!

Som exempel så kan vi ta det fantastiskt komiska inlägget som påstår att korvstekning råder bot på ADHD samt att för mycket leksaker är anledningen till att ADHD finns

Och här har vi ditt inlägg, där du påstår att jag, nanine, påstår att... ja, vi vet nu, det där med korvstekning...

Ponera att man genom en kartläggning av generna kunde identifiera vad en mäniska skulle kunna ha problem med, vilka sjukdomar denna skulle kunna drabbas av i framtiden, svaga sidor eller starka sidor, vem skulle då räknas som 100% frisk?

Ännu en person som tar till personliga påhopp när argumenten tryter. Och återigen då så säger det _inget_ om mig, men allt om dig.

Exakt VAD är det då som är oklart eller plumpt?

Avstår "dom föräldrar"som Tinker påstår blir taskigt behandlade att bemöta det jag/vi säger så är det deras eget val, då låter dom ju mina/våra ord stå oemotsagda. Och är dom inte ens inne här och läser mina eller våra inlägg har jag ju väldigt svårt att se hur dom överhuvudtaget kan bli förödmjukade. En fysisk omöjlighet helt enkelt....

Så ligger det naturligtvis till. Det är TInker som reagerar på det vi säger och gör sin åsikt större och mer gällande genom att använda ett selektivt utvalt föräldrabegrepp att fäkta med. Dessa håller hon sedan fram och påstår att vi är respektlösa mot ,trots att dom inte ens befinner sig här.
Är dom här så kan dom väl tala för sig själva i så fall....

Är väl ganska meningslöst att föra en diskussion kring hur ett selektivt utvalt
föräldrabegrepp REAGERAR över vad vi säger? Dom får väl reagera som dom vill! Det är ju ingen som tar hänsyn till hur jag reagerar ( börjar gråta hysteriskt eller blir vansinnig och slår sönder mina skor ) över andras kritik och det är helt ok för mig. Fan ,lite får man väl tåla

Vad tror du D.Putter? Vad är Tinkers syfte med detta?

Om man är rädd om barnen och våran framtid så bör man också vara intresserad och verka för att vården för barn ska vara så säker som möjligt och ha en restriktiv hållning mot Narkotiska preparat så länge man inte har klara och tydliga bevis för dess nödvändighet.Hjälp ska dom få, stöd ska dom ha i mängder, det är ett barns rättighet och de vuxnas skyldighet utan tvekan!
Det är väl det bästa från barnens synpunkt? Eller vad tycker du D.Putter?

Vad som är oklart är att du först har påstått att jag i min tur har påstått att korvstekning botar ADHD och att alltför mycket leksaker är orsaken till ADHD och i senare inlägg ändrar du dig till att säga att du antar att det är vad jag menade. Hur ska du ha det? Vad är det som gäller? Påstår du eller antar du?

Det där inlägget var inte till dig.