Ungdomar med "bokstavsdiagnos"

Så för att följa ditt "Pay it Forward" exempel så tackar jag dig för att du tar ställning för barnen och deras behov. Tack!

Människan har en enorm potential och som jag tidigare sagt så är det viktigt att adressera sin hjälp eller sin uppfostran till den inneboende förmågan och inte bara korrigera oförmågan.

Att träna upp en förmåga är inte farligt, att lära sig nya saker är inte farligt, att lära sig att kämpa för något man vill uppnå är inte farligt. Vänder vi på steken så ser man att människor som lätt ger upp lättare hamnar i ett slentrianmässigt liv, människor som inte vill lära sig nya saker förblir okunniga, människor som inte "orkar" kämpa för något lättare tröttnar och blir apatiska.

Jag har tre barn och alla dessa barn har varit villiga att lära sig,att också kämpa eller träna på något tills dom kunde det.Jag har aldrig stoppat denna intention.

Jag har lirat trummor i 25 år, jag är ganska skaplig på att lira och för det krävdes en vilja att lära och en vilja att kämpa och en vilja att ta till mig ny kunskap hela tiden. Utan den hade jag aldrig utvecklats.

Det finns en inbyggd "livskraft" i människor som med tiden kan brytas ner men
den kan rehabiliteras med just de ingredienser du nämner.
Barn kämpar hårt för att lära sig bemästra kroppens alla funktioner, barn vill vara delaktiga, barn vill upptäcka nya saker osv.

Tyvärr anses barn ibland vara för små för att göra det och det bryter tyvärr ner barnens vilja att engagera sig då barnet är för litet för att hävda sig gentemot en vuxen människa.

Han lär sig på så sätt att hans hjälp inte är önskvärd och kan senare i livet revoltera mot föräldrarna när han helt plötsligt MÅSTE hjälpa till med städning, diskning osv. Inte ett helt ovanligt fenomen.

Att behandla barn med narkotika är ur alla tänkbara synvinklar bara ett utslag av okunskap och oförståelse för hur barn fungerar.
Så för att följa ditt "Pay it Forward" exempel så tackar jag dig för att du tar ställning för barnen och deras behov. Tack!

Jag tycker snarare det är du som är fylld med okunskap. Massa svammel om dina egna ungar, såsom dessa skulle kunna stå exempel för alla existerande barn i världen? Du verkar tro att alla andra föräldrar är idioter och inte förstår de banaliteter du kläcker ur dig. Tror du inte det du säger är allmängods?
Jag tror inte det är psykiatrikerna som har hybris utan snarare du, som misstror vanligt folk enkelt förnuft. Jag har en son som har behandlats mycket framgångsrikt och är idag välfungerande. Innan dess kan jag lova dig att jag försökte med allt mellan himmel och jord utan resultat.

Jag tycker snarare det är du som är fylld med okunskap. Massa svammel om dina egna ungar, såsom dessa skulle kunna stå exempel för alla existerande barn i världen? Du verkar tro att alla andra föräldrar är idioter och inte förstår de banaliteter du kläcker ur dig. Tror du inte det du säger är allmängods?
Jag tror inte det är psykiatrikerna som har hybris utan snarare du, som misstror vanligt folk enkelt förnuft. Jag har en son som har behandlats mycket framgångsrikt och är idag välfungerande. Innan dess kan jag lova dig att jag försökte med allt mellan himmel och jord utan resultat.

Det är väl för fan läkemedelsindustrin och dess bulvaner läkarkåren som misstror 'vanligt folks (enkelt(?)) förnuft'!

En norsk kvinna vid namn Tordis Klausen tilldelades Zola-priset den 12 januari i år och höll där ett tacktal som bl a innehöll dessa tänkvärda rader (citerat från Tf-bladet # 1/2006):

På vilket sätt har hennes åsikter om psykiatrin någon särskild relevans här?
Kanske har hon råkat ut för en inkompetent psykiater?
Kanske har psykiatern egentligen rätt och hennes besvär är relaterade till ångest och inte amalgan?
Det är i sig inte så intressant. Hon är ingen auktoriet på psykisk hälsa även om hon är en auktoritet på sin egen hälsa.
Dessutom har hon ju personliga skäl att misstro psykiatrin.
Hon anser alltså att psykiatrin ägnar sig åt att ge läkemedel eller psykoterapi mot sådant som beror på miljögifter?
ÄVen om jag tror många psykiatriker skulle hålla med om att miljögifter säkert kan spela en viss roll i uppkomsten av psykiska sjukdomar så låter det som en extrem, och felaktig uppfattning.

Som jag sagt tidigare så arbetar psykiatrin utifrån idén att psykisk sjukdom beror på en kombination av kulturella, psykologiska och biologiska faktorer.

Skitprat! Naturligtvis är miljögifter - eller industrigifter som jag föredrar att kalla det - inblandade i både vår psykiska och fysiska hälsa. Konstigt vore det annars. När det gäller amalgam så innehåller det ju som bekant(?) 50% kvicksilver som är en av de starkaste och farligaste nervgifter vi har på vår jord. Och det är allmänt känt att skolmedicinen skyller på psykosomatiska orsaker när deras 'konventionella' och efterblivna undersökningsmetoder inte kan finna några fel.

Och varifrån får du att hon bara skulle tala om en - sin egen (om hon nu haft någon) - psykiatriker? Hon menar naturligvis samma som jag, det är alldeles för lätt för vården att skylla på något 'diffust' - som psykiatrin är - vid uteblivna resultat. Och denna lumpna metod används för att kunna förskriva syntetiska preparat, många gånger framställda ur oljans exkrementer.

Bara en blind (eller av den petro-kemiska industrin betald) dåre utesluter industrigifter som en tänkbar faktor vid psykiska och kroniska sjukdomstillstånd!

Jag skrev, som Du själv kan se, att jag tror de allra flesta inom psykiatrin erkänner att miljögifter inte är betydelselösa för varken kroppslig eller mental hälsa (som ju hör ihop). Så vilka är de blinda, mutade, läkarna Du talar om?

Intressant läsning! Läs gärna allt....
http://www.gaia.st/stortebecker/stortk17.htm
"PANIK-SJUKA" - KLASSISKT SYMPTOM PÅ KVICKSILVER-FÖRGIFTNING
[/i]"

Som vanligt får jag säga att det naturligtvis är möjligt att det om 20 år kommer vara självklart att panikattacker beror på kvicksilverförgiftning.