Ungdomar med "bokstavsdiagnos"

Efter att ha läst din text här så måste jag nog tyvärr förklara mig själv som ADHD eftersom jag inte riktigt får något sammanhang i det du skriver bortsett från att: INSIKT är något du tycker är bortglömt i sammanhanget och att vi allt för lätt definierar "sanningar" utifrån våra egna betraktanden och trycker på denna "sanning" på andra individer. Inget illa ment, du har ett väl utvecklat språk med ett högt filsofiskt värde, det jag möjligtvist saknar är en fast ståndpunkt i denna fråga. Tycker du personligen att det är en bra eller dålig metod att Medicinera barn med den Psykiatriska benämningen ADHD?
Jag har ingen ordbok just nu men jag ska slå upp orden i detta inlägg senare så kommer jag att reda ut denna förvirring jag för ögonblicket känner.
Återigen inget illa ment, ditt språk är faktiskt riktigt vackert, det är blott mitt begränsade ordförråd som förhindrar mig att exakt duplicera det du så snyggt uttrycker i detta inlägg. Men, jag vet vad som råder bot på detta! En fet ordbok är svaret på min förvirring. Att förstå vad man läser är ingen självklarhet i någon ålder, nya termer, tecken, flera definitioner på samma ord osv gör studier till något som kan bli mycket förvirrande för en individ. I sin förlängning så gör bristande förståelse också att man inte kan tillämpa den kunskap man hoppades ha tillägnat sig genom studier och det kan få människor att kännas sig tröga, frustrerade, arga, tomma, rastlösa, you name it. Så studieteknik är en oerhört viktig detalj i skolan. Att lära sig HUR man studerar helt enkelt. Ha det bra!

En annan sak som du inte förstod var då jag skrev att ADHD och läs- och skriv-svåriheter inte har med varandra att göra...

Oförmågan att koncentrera sig kan innebära att det blir svårt att formulera ord och meningar ordentligt i skrift. Jag själv har problem med det. Men det har inte med dyselexi att göra. När jag är mer "skärpt" så skriver jag utan problem.

Det är nyttigt att bli påmind om verkligheten ibland. Alternatvet till seriösa behandlingar är ofta "självmedicinering". Men befinner man sig i andra svärer behöver man inte besudla sig med den simpla verkligheten.

Ett mycket bra beslut! ledsen om jag missuppfattade dina problem, du kanske har problem att tala och diskutera med och inför andra som gör att du glömmer texten, vad vet jag. I såna fall ett problem som du inte är ensam om, men som är ett problem man kan träna upp sin förmåga till den grad att det inte längre är ett överhängande problem. Droger är aldrig en lösning på ett problem, kan enbart användas för att "landa" en person som bokstavligen klättrar på väggarna, men för att därefter bearbeta problemet utan droger.
Lycka till!!

[quote=Nemesis1] Det är ju det jag att jag försöker säga, lita inte på alla inkompetenta psykiatiker

Du skall absolut inte använda droger för att försöka bota dig!

Inte heller av att få diagnosen ADHD "påklistrad" på dig.

Tänk emellertid på att en seriörs diagnostik bland annat syftar till att utesluta vissa sjukdommar. Nu vill jag inte måla fan på väggen, sannolikheten är mycket liten, men var medveten om att det finns en del fall av t.ex. hjärntumör som tycks vara lika ADHD/DAMP.

Anser du att du lider av liknande symtom är mitt råd att du skall se till att du blir seriöst utredd.

Skulle det sedan visa sig att du faktiskt lider av DAMP/ADHD kommer du, tyvärr, inte räkna med att få tillgång till medicin. Du skall inte tro att du får välja själv.

Eftersom jag efterfrågat vid ett antal gånger svar från "er" vad gäller definitionen på ordet psyke etc, tyvärr utan svar ännu, ska jag föregå med gott exempel genom att besvara direkta frågor.
1. "skolmedicinen" har vid ett flertal tillfällen blivit överbevisat ha helt felaktiga slutsatser och behandlingar, väldigt ofta. Ett exempel, under hela 90-talet var det väldigt "populärt" att ha magsår, alla som hade ett stressigt (läs viktigt) arbete hade magsår pga av just stressen. Alla skulle då äta Losec, då denna stress orsakade ett överflöd av magsyra som orsakade detta magsår. Försäljningen av Losec slog alla rekord och Astra och deras aktieägare köpte skumpa och färsk svensk hummer.
Årets nobelpris i medicin gick till två snubbar som redan för 20 år sedan hade bevis på att magsår inte alls berodde på för hög magsyra orsakat av stress, utan magsår beror på en viss liten bakterie, vilket därmed kan BOTAS inte symtombehandlas såsom Losec gör utan faktiskt botas med hjälp av penicillin!!!! Själv fick jag ett konstaterat magsår (slang i magen o hela köret) 94, just under värsta Loseceran. Jag fick av läkarna starka restriktioner på vad jag skulle äta, vad jag inte fick äta osv, osv. Redan då kände jag till dessa fakta om bakterier och använde mig av deras metoder, precis tvärtemot vad skolmedicinen då sa. Jag blev frisk efter 2 veckor och har aldrig haft var sig magsår eller katarr efter det. Den metoden och teorin jag använde mig av 94 som var precis tvärtemot avd skolmedicinen då sa, har i år fått nobelpris, hoppas det ger dig svaret på din fråga.
2. "Skolmedicinen" har förespråkat neurosedyn, valium, LSD, och en mängd preparat som idag inte längre används eller säljs legalt. Vad är det som säger att just dagens "skolmedicin" inom det psykiatriska området skulle ha mer rätt än gårdagens? Preparat försvinner ju hela tiden som den ena dagen sägs vara jättebra och dagen efter är dom totalförbjudna, Fan vet vad som egentligen menas med skolmedicin, den ändras ju varje kvart, nåja lätt överdrivet. Men du får hålla med om att dagens "skolmedicin" inte alls är den samma som för 10 år sedan och lär inte vara densamma om 10 år, jag menar vi har ju historien som bevis.
Så, nu hoppas jag du fått svar på dina frågor, nu väntar jag med spänning på dina om de frågor jag/vi frågat om just definitionen på psyke osv.

Det är helt riktigt att man ändrar behandlingarna efter vad som är allmänt känt/accepterat vid en viss given tidpunkt.

Det är en av anledningarna till att jag ställer mig skeptiskt till trosuppfattningar när det gäller behandling av sjukdommar.

Mmm ibland blir mitt språk kanske omotiverat komplicerat? Dock så är det svårt att förmedla synpunkterna med alltför allmänna termer, dessa tenderar redan vara så befläckade av allmänna tolkningar och föreställningar. Att försöka förmedla ett budskap med sådana ord blir som att hälla vatten på en gås.


Tycker trots allt att du uppfattat min ståndpunkt. Jag anser att individen, och endast individen som sådan kan avgöra vad som skall anses som "bra" och "dåligt" för denne. Givetvis är detta enbart en utgångspunkt. Ifall med exempelvis barn, som saknar språk att förmedla sig med, anser jag det näst bästa måste bli föräldrarna.

"Rätt" och "fel", "sant" och "falskt" är nyanser som bara kan sättas i samband med ett mål. Så kan det finnas ett "rättare" sätt att läka ett brutet ben jämfört med ett annat sätt. Man kan alltså konstatera att det går att urskilja en hierarki vad gäller metodik (etymologisk innebörd: Väg mot ett mål). Den gängse skalan som vi värderar metodiken med är utifrån rationalitet. Det mest kostnadssnåla, effektiva sätt som vi når ett mål anses vara det mest rationella. Så om vi återgår till exemplet med det brutna benet (okomplicerad fraktur). Benet kommer att läka oavsett om behandlingen utförs av en schaman eller en ortoped. Skillnaden är att den senare förmår läka benet snabbare, och till mindre efterföljande komplikationer. Läkarens metodik är därmed mer rationell. Vidare har behandlingen ett definierat mål, en tydlig "bild"/"föreställning" om hur ett friskt ben skall se ut. Läkarens "kunskap" legitimeras i och med dennes förmåga att utföra effektiva handlingar, alt. "The proof of the cake is eating it". Patienten (-> det objektifierade subjektet) kan enkelt jämföra hurvida behandlingen lyckades eller inte, i och med att tolka skillnaderna i funktionalitet och smärta före resp. efter benbrottet. Vägledande för läkaren blir patientens tolkning av skadan och värdering av läkarens insats. Återigen :

I ovanstående exempel är det subjektet som väljer att använda "vetenskapen" gestaltad som läkekonst som avgör dess
värde. "Vetenskapen" har ett ändamål vars värde tillskrivs av densamme som hänvisar till den. Det individuella subjektets tolkning och efterföljande värdering av läkevetenskapen (hurvida benet läkte tillfredställande) förefaller
oemotsägligt.

Hierarkin i tolkning (hur benet skall läkas) legitimeras i och med läkarens utbildning. Vi avhänder oss gamla "läketrolldomar" och förlitar oss på vår läkares tolkning av vårt tillstånd. Läkarens "kunskap" bygger på vetenskap (förmågan att utföra effektiva handlingar)

Empiri och induktion är grunden för denna kunskap. Verifieringen av denna kunskap är subjektet som kunskapen appliceras på. En "nöjd" patient intar sin plats i mitten av normalfördelningskurvan, medans en "missnöjd" patient föranleder ytterligare analysering och mer insatser/utveckling av metodik. Mittenfåran i normalfördelningskurvan (det statistiska flertalet) blir de som man hänvisar sin "kunskap" till. Fundamentalt i dessa fall är att subjektets tolkning av sitt egentillstånd blir vägledande för läkarens vetenskap. Detta är den gängse s.k. skolmedicinen.

På samma sätt är beteendemässig korrigering normativ i den bemärkelsen att korrigeringen syftar till att återföra avvikaren in mot normalfördelningskurvans mitt. Kortfattat innebär detta att erkänna/acceptera, och handla utifrån gängse normer (allmänna "sanningar" - exempelvis att kroppen har ett "egenvärde"). På frågan vad som föranlett avvikandet, kommer den som tolkar den avvikande att utsortera och värdera vissa "betydelser" som mer värdefulla än andra. Så kan t.ex. den psykoanalytiskt skolade hävda att beteendets ursprung kan härledas till föräldrarelationen, medans psykiatern hävdar att beteendets ursprung kan härledas till obalans i signalsubstanserna. Utifrån de tolkade premisserna kommer de föranleda insatsen. I ena fallet terapi, i andra fallet medicinering. Denna "värdering" är enligt min personliga åsikt upp till individen/avvikaren att avgöra, då "kausal-förklaringen" får betydelse för dennes identitet (Så kan t.ex. vissa alkoholister känna lättnad i att beteckna alkoholismen som en sjukdom, medans andra hellre ser den som ett symptom på en svår uppväxt). Givetvis finns mängder av andra aspekter när det gäller att härleda och förklara fenomen. Rationalitet måste ständigt vägas mot humanism. Den gängse "verkligheten" måste vägas mot "utopin", och tillvaron måste skyddas mot allt för mycket professionaliserat "tolkande".

Oj fanken vad långt det blev - Ifall innebörden fortfarande är otydlig önskar jag hellre få försöka förtydliga mig, än att bli placerad i facket 'meningslös "bildning"' (Där jag redan befinner mig )

Jo jag förstår dessa saker mycket väl. Symtom man kan få pga av problem med studier är en av de saker som kan ligga till grund för en ADHD diagnostisering. Dvs koncentrationssvårigheter, Rastlöshet, svårt att sitta still,
oro osv. För att åter nämna Usa så är det där så illa att föräldrar får order om att medicinera sina barn för ADHD pga av att lärarna inte klarar av att hantera dessa elever. Återigen så är det barnen som ska medicineras och lärarna ska få det bekvämt med dämpade barn i skolan. Att sen samma preparat figurerar flitigt på skolgårdarna på den illegala marknaden är kanske ett problem som du blundar för, det gör inte jag!
Look at the big picture om du vill se om detta är bra för samhället totalt sett eller inte. Du coolar ner 2 elever i klassrummet medans 4 elever käkar dessa preparat illegalt utanför klassrummet i doser som ingen har kontroll över.
Vari ligger logiken i detta? Så nu är det polisen som ska rädda våra barn helt plötsligt? Detta skapar en drug-minded attitud i en värld som redan har nog med illegala droger och där det har bevisats gång på gång att det inte löser några problem utan bara maskerar dessa tills de briserar ut i andra "sjukdomar" eller sociala problem. Denna trend är allt för vanlig i de länder där förskrivningen av dessa preparat är skyhög. Det finns andra problem som kan uppstå efter långt bruk av dessa också:
Citat " Brookhaven National Laboratory i New York har studerat Ritalina genom PET röntgen av hjärnan och kommit fram till att drogen minskar blodgenomströmningen i hjärnan med 30%. Stimulantia som Ritalina och amfetaminer orsakar störningar i ämnesomsättningen och eventuellt permanent förkrympning eller atropi av hjärnan. Med andra ord en kemisk chockterapi."