Citat:
Ursprungligen postat av Tinker
Men för att hålla mig till ämnet så var det inte heller så jag menade. Jag ser det snarare som att i de fall där barnet faktiskt inte klarar av att prestera så kan det kännas skönt att få lägga fram en anledning till det, istället för att barnet bara skall uppfattas som korkat, dum eller lat.
Jo det kan jag förstå att det kan tyckas, för stunden åtminstone. Men är det alltid så bra i längden, då det nu är så att detta mycket ofta iaf är ett tillstånd som inte är permanent?
Dum, lat, stökig, elak, ja iofs är ju inte dessa benämningar så värst smickrande, men att relatera dessa till ett " funktionhinder " kan tyvärr göra det mer oåterkalleligt än då det bara är Svenssons småaktiga fördomar det handlar om. Vi kommer nu återigen till det faktum att man i psykiatrins värld gör det väldigt enkelt för sig.
Om barn har problem i skolan, presterar dåligt, och/ eller beteer sig dåligt så är det automatiskt föräldrarnas fel om han/ hon inte kvalificerar sig för en diagnos. Eller så är man korkad, dum eller lat. Är det verkligen så enkelt? Tror iaf inte jag på..
Citat:
Men det i sig hindrar inte att man tränar på sådant som man behöver träna på, men man bör samtidigt tänka på att i en del situationer så kan man inte ha lika stora förväntningar på barnet som man har i en "normal" situation eftersom barnets funktionshinder defacto kan ställa till med problem.
Vem är då den helt normala? Återigen... Man kan se stora skillnader mellan många elever i en klass. Många har svårt för vissa saker, och då är det inte bara en i varje klass utan flera som ter sig så. Det klokaste vore helt enkelt att inse att man inte kan ställa samma krav på alla barn, normal eller inte..
Citat:
T ex (för att synliggöra det jag menar) så vore det elakt av mig att kräva att min dotter skall sluta att snubbla och ramla 43 gånger varje dag, eftersom anledningen till att hon gör det beror på hennes CP-skada. Vi kan träna en massa (och det gör vi såklart) men det finns bara så mycket man kan göra och till slut så får man acceptera att så här långt gick det men inte längre, och ändå tycka att det är helt okey.
Om man översätter det till problemen kring ADHD, förstår du då hur jag tänker?
Visst förstår jag vad du menar! Men det är viktigt att tänka på att detta ingalunda krävs någon diagnos för! Alla mäniskor kan heller inte bli raketforskare, hoppa 230 i höjdhopp, eller springa 100m på en viss tid.
Att ha sk ADHD-problem var nog heller inte lika svårt förr som det är idag, eftersom dom krav som fanns i skolan var betydligt lägre. Kollar vi ännu längre bakåt i tiden så var ju skolgång något som bara var för en begränsad samhällselit. På denna tid så sattes väl gränsen för " funktionshinder " sas att säga sig självt. I dagens samhälle kan man ju inte säga att det är så precis..
Tar man med sådant i beräkningen så blir det inte så enkelt som att säga att bara för att ett barns, överaktivitet eller koncentrationssvårigheter skapar problem, att det därigenom är ett funktionshinder. Därmed inte sagt att man inte ska göra något åt problemen, oavsett vad dom beror på.
Citat:
Det har jag ingen erfarenhet av, så det är svårt för mig att svara om det finns de som gör så. Men finns det de så är det naturligtvis tragiskt eftersom barnet behöver få individuell anpassad träning och vardag och där skall man naturligtvis i största möjliga mån gå efter barnets behov.
Ja, och oftast behövs det väl knappast nån medicinsk expertis för att kunna se att, kalle har problem att jobba i en stökig surrig miljö, och att hans skolresultat därigenom blir lidande? Vad jag menar är att många vuxna redan vet vad som är problemet, och hur man kan göra för att åtgärda det. Många av dessa barn har fått stöd i skolan tidigare, och det har vad jag vet ofta funkat bra.
Visserligen var väl det där systemet med OBS-Klasser osv kanske inte det bästa, men det systemet att man reder upp problemen i skolan kan ju faktiskt ha förbättrats avsevärt!
På sätt och vis tycker jag det är förkastligt att läkare ska bestämma i slutändan vilka lärare som skall h vilka resurser, eftersom man inte får några extraresurser utan diagnos.
Är lite förundrad över detta.. Jag menar, om man har huvudvärk, då gör det ont, värker i huvvet....
). En enkel felstavning är inte hela världen, nej, men ibland får ordet en helt annan betydelse. Och då kan det få märkliga konsekvenser. Det förekommer förbluffande ofta att ord och uttryck används fel eller omtolkas, så att budskapet förändras.
