2005-10-12, 04:01
#1
Hejhej
Detta utspelade sig för ca ett år sedan och var en av de tidigare gångerna jag prövat cannabis. De gånger jag tidigare provat det hade jag inte kännt av så jättemycket blivit lite småflummig och så vidare. Ni vet hur jag menar. Men detta är det ruset jag har kännt av som mest hittentills i mitt liv.
Vi var ett par stycken som hade köpt en femma hasch och skulle röka lite på min altan när jag fortfarande bodde med familjen i ett hus. Ingen var dock hemma förutom jag och fem andra kompisar, jag tror det var fem, kan varit sex.
Fyra av oss skulle röka, de andra var bara där för att ha trevligt. Vi började med att röka ur en stor turkisk vattenpipa, vilket var väldig omständigt och gick inte så bra. Så vi rullade en joint och tände på och passade den runt.
Småflummet började komma efter den men inte mer. När det var dax för resterande av det färdigmeckade kände vi att det skulle vara skönare att röka det ur pipan en hade med sig. Sakt och gjort, vi sög i oss resten.
Jag började bli väldigt flummig nu, alla skrattade väldigt mycket och vem som hällst som sätt oss hade fattat att vi rökt. Jag kännde hur torr och äcklig jag blev i munnen. Det kändes som ett tunt lager av vått bomull i käften, en riktig cotton mouth. Så jag gick upp och hämtade flera stora glas vatten.
Jag och en till ville ha mer och vi meckade och tryckte ner det i pipan, en till hängde på på mer när väl pipan var tänd, men den fjärde ville inte ha mer.
Denna var stark, väldigt stark kände jag på smaken och han som inte var sugen på mer från början men tog endå började hosta som satan och försökte sluta med hjälp av vattnet men fortsatte att hosta.
Jag själv drack en jävla massa vatten mellan rökvarven då min mun var oerhört äcklligt bomullartad.
Allt hade börjat snurra ordentligt nu. Man såg alla skrattandes och det var som munnarna var större än de borde. Killens hostande fortsatte och blev värre och jag skrattade som fan åt det. När jag skulle ta emot pipan tappade jag helt avståndsbedömningen och greppade i luften flera gånger tills jag fick tag på den. Då helt plötsligt killen mittemot migs ansikte var precis framför mig trotts att jag blinkade flera gånger och skakade på huvudet var det kvar där. Och jag fick verkligen anstränga mig för att få bort det på längre avstånd.
Jag hörde hur ytterdörren öppnades och huvudet flög mot hållet det ligger. Vad fan ska jag göra nu. Farsan kom hem tänkte jag. Och en stor jävla vattenpipa står på bordet och vi är höga som hur.
Jag sa till alla att det kom nån och vi fick undan det värsta bakom soffan. Jag reste mig upp och gick mot dörren...det var bara en kompis. Jag låste dörren. Det var första gången i mitt liv jag röknojjat.
Jag gick och satte mig på altanen igen och vi tände en pipa till. Och jag började bli riktigt hög nu. En kompis sa att hans ben ryckte och min nacke började rycka hela tiden också. Jag tittade på en person för att flyga ut med huvudet och glo på en annan. Människor skrattade, ryckte, och stackarn med hostan hostade fortfarande när jag hörde hur dörren öppnades igen. Jag var säker på att öppnades. Men jag låste den ju. Nej, fan jag hörde ju hur den öppnades. Upp flög jag och gick i en snurrande värld fram till hallen. Ingen där. Gick fram till dörren och kände, fortfarande låst. Det var en obehaglig nojja jag hade där, visste att någon gått in och visste att jag skulle åka dit, men sen var det inget. Jag fick ingen rätsida på vad fan som på gick men glömde snabbt bort det när jag satt mig igen och ruset ökade ytterligare.
Jag började skratta okontollerbart och jag hade börjat smeka mina lår i cirklar och märkte att jag inte hade någon kännsel i dem vilket var väldigt roligt. Jag försökte att dra bort mina händer från mina lår för att ta vatten men det gick bara inte, de var helt fast på mina lår och smekte dom snabbt i cirklar. De var som om det inte var mina armar.
Killen mitt emot mig såg ut att hålla på att decka med ett förvridet leende och ryckte bara till lite ibland och killen jämte honom hostade fortfarande lungorna ut sig. Och jag skrattade mer och mer åt hans hosta - inte som hån utan som det sjuka fenomenet av hostan, att den aldrig tog slut och var så kraftig. Torrheten spred sig till lungorna. Jag fick kännsel i lungorna och kände hur torra de var. De kändes precis som munnen fast i lungorna.
Några undrade vad det var jag skrattade så förbannat åt, och jag skulle förklara att det var åt min kompis hosta och jag försökte peka på honom och öppan munnen men endast halva hans namn lyckades komma ut varenda försök inann jag började garva ut i skratt. Men mina bomullslungor hade börjat jävlas med mig kraftigt nu och de drog ihop sig och stannade där i ett krampläge varenda gång jag skrattade. De stannade där tills jag lugnade ner mig och kunde sluta skratta. Så kunde jag andas och vara lugn en stund, till kompisen började hosta eller tills jag tänkte på kompisen hosta. Då började jag skratta igen, lungorna låste sig och jag kunde inte sluta skratta och lungorna stannade i krampläge. Detta var väldigt konstigt, att ha kännsel i lungorna och känna cotton mouth i dem och sammtidigt känna hur de låser sig och man inte kan ta sig ur dem för att man skrattar så mycket. Detta var oerhört roligt och väldigt obehagligt på samma gång.
När jag försökte förklara vad som hände med mig började jag bara skratta igen och de låste sig igen.
Detta hände gång på gång, varenda gång jag skulle skratta, ända tills minnet tar slut. Minnet flyter bort och jag vet inte när hur mina vänner går hem, när jag sommnar eller hur jag överlevde mina kvävningar, efter detta.
Så här tar alltså rapporten slut.
----
Jag har säkert missat några minnen och den hade varit bättre beskriven och mer sanningsenligt beskriven om jag skrivit den någon/några dagar efter jag rökt än mer än ett år senare..självklart.
Denna upplevelse var riktigt sjuk och inte mysig alls, alldeles för intensiv, men sammtidigt fruktansvärt rolig och jävligt häftig. Så jag vill nå det stadiet igen och ska försöka med det när jag får utrymme (material/tid/osv) till det.
Råder alla att bli riktigt jävla stenade någon gång. Många tycker nog det är obehagligt och få behagligt, men jävligt häftig upplevelse i alla fall. Det är nog denna som fått mig att inte lägga ner rökat för länge sedan...tack för mig och kommentera gärna - ledsen för stavfel osv, jag är lite trött nu när jag skriver den...
Detta utspelade sig för ca ett år sedan och var en av de tidigare gångerna jag prövat cannabis. De gånger jag tidigare provat det hade jag inte kännt av så jättemycket blivit lite småflummig och så vidare. Ni vet hur jag menar. Men detta är det ruset jag har kännt av som mest hittentills i mitt liv.
Vi var ett par stycken som hade köpt en femma hasch och skulle röka lite på min altan när jag fortfarande bodde med familjen i ett hus. Ingen var dock hemma förutom jag och fem andra kompisar, jag tror det var fem, kan varit sex.
Fyra av oss skulle röka, de andra var bara där för att ha trevligt. Vi började med att röka ur en stor turkisk vattenpipa, vilket var väldig omständigt och gick inte så bra. Så vi rullade en joint och tände på och passade den runt.
Småflummet började komma efter den men inte mer. När det var dax för resterande av det färdigmeckade kände vi att det skulle vara skönare att röka det ur pipan en hade med sig. Sakt och gjort, vi sög i oss resten.
Jag började bli väldigt flummig nu, alla skrattade väldigt mycket och vem som hällst som sätt oss hade fattat att vi rökt. Jag kännde hur torr och äcklig jag blev i munnen. Det kändes som ett tunt lager av vått bomull i käften, en riktig cotton mouth. Så jag gick upp och hämtade flera stora glas vatten.
Jag och en till ville ha mer och vi meckade och tryckte ner det i pipan, en till hängde på på mer när väl pipan var tänd, men den fjärde ville inte ha mer.
Denna var stark, väldigt stark kände jag på smaken och han som inte var sugen på mer från början men tog endå började hosta som satan och försökte sluta med hjälp av vattnet men fortsatte att hosta.
Jag själv drack en jävla massa vatten mellan rökvarven då min mun var oerhört äcklligt bomullartad.
Allt hade börjat snurra ordentligt nu. Man såg alla skrattandes och det var som munnarna var större än de borde. Killens hostande fortsatte och blev värre och jag skrattade som fan åt det. När jag skulle ta emot pipan tappade jag helt avståndsbedömningen och greppade i luften flera gånger tills jag fick tag på den. Då helt plötsligt killen mittemot migs ansikte var precis framför mig trotts att jag blinkade flera gånger och skakade på huvudet var det kvar där. Och jag fick verkligen anstränga mig för att få bort det på längre avstånd.
Jag hörde hur ytterdörren öppnades och huvudet flög mot hållet det ligger. Vad fan ska jag göra nu. Farsan kom hem tänkte jag. Och en stor jävla vattenpipa står på bordet och vi är höga som hur.
Jag sa till alla att det kom nån och vi fick undan det värsta bakom soffan. Jag reste mig upp och gick mot dörren...det var bara en kompis. Jag låste dörren. Det var första gången i mitt liv jag röknojjat.
Jag gick och satte mig på altanen igen och vi tände en pipa till. Och jag började bli riktigt hög nu. En kompis sa att hans ben ryckte och min nacke började rycka hela tiden också. Jag tittade på en person för att flyga ut med huvudet och glo på en annan. Människor skrattade, ryckte, och stackarn med hostan hostade fortfarande när jag hörde hur dörren öppnades igen. Jag var säker på att öppnades. Men jag låste den ju. Nej, fan jag hörde ju hur den öppnades. Upp flög jag och gick i en snurrande värld fram till hallen. Ingen där. Gick fram till dörren och kände, fortfarande låst. Det var en obehaglig nojja jag hade där, visste att någon gått in och visste att jag skulle åka dit, men sen var det inget. Jag fick ingen rätsida på vad fan som på gick men glömde snabbt bort det när jag satt mig igen och ruset ökade ytterligare.
Jag började skratta okontollerbart och jag hade börjat smeka mina lår i cirklar och märkte att jag inte hade någon kännsel i dem vilket var väldigt roligt. Jag försökte att dra bort mina händer från mina lår för att ta vatten men det gick bara inte, de var helt fast på mina lår och smekte dom snabbt i cirklar. De var som om det inte var mina armar.
Killen mitt emot mig såg ut att hålla på att decka med ett förvridet leende och ryckte bara till lite ibland och killen jämte honom hostade fortfarande lungorna ut sig. Och jag skrattade mer och mer åt hans hosta - inte som hån utan som det sjuka fenomenet av hostan, att den aldrig tog slut och var så kraftig. Torrheten spred sig till lungorna. Jag fick kännsel i lungorna och kände hur torra de var. De kändes precis som munnen fast i lungorna.
Några undrade vad det var jag skrattade så förbannat åt, och jag skulle förklara att det var åt min kompis hosta och jag försökte peka på honom och öppan munnen men endast halva hans namn lyckades komma ut varenda försök inann jag började garva ut i skratt. Men mina bomullslungor hade börjat jävlas med mig kraftigt nu och de drog ihop sig och stannade där i ett krampläge varenda gång jag skrattade. De stannade där tills jag lugnade ner mig och kunde sluta skratta. Så kunde jag andas och vara lugn en stund, till kompisen började hosta eller tills jag tänkte på kompisen hosta. Då började jag skratta igen, lungorna låste sig och jag kunde inte sluta skratta och lungorna stannade i krampläge. Detta var väldigt konstigt, att ha kännsel i lungorna och känna cotton mouth i dem och sammtidigt känna hur de låser sig och man inte kan ta sig ur dem för att man skrattar så mycket. Detta var oerhört roligt och väldigt obehagligt på samma gång.
När jag försökte förklara vad som hände med mig började jag bara skratta igen och de låste sig igen.
Detta hände gång på gång, varenda gång jag skulle skratta, ända tills minnet tar slut. Minnet flyter bort och jag vet inte när hur mina vänner går hem, när jag sommnar eller hur jag överlevde mina kvävningar, efter detta.
Så här tar alltså rapporten slut.
----
Jag har säkert missat några minnen och den hade varit bättre beskriven och mer sanningsenligt beskriven om jag skrivit den någon/några dagar efter jag rökt än mer än ett år senare..självklart.
Denna upplevelse var riktigt sjuk och inte mysig alls, alldeles för intensiv, men sammtidigt fruktansvärt rolig och jävligt häftig. Så jag vill nå det stadiet igen och ska försöka med det när jag får utrymme (material/tid/osv) till det.
Råder alla att bli riktigt jävla stenade någon gång. Många tycker nog det är obehagligt och få behagligt, men jävligt häftig upplevelse i alla fall. Det är nog denna som fått mig att inte lägga ner rökat för länge sedan...tack för mig och kommentera gärna - ledsen för stavfel osv, jag är lite trött nu när jag skriver den...
Känner igen mig som fan i det med.
