Veteran från kriget i Syrien. Ställ era frågor.

Hej!

Sedan en tid tillbaka kom jag tillbaka från stridandet i Syrien. Jag svarar gärna på frågor, berättar gärna berättelser, om utrustningen etc. men kommer inte nämna vart jag deltog i stridandet eller vilket förband jag var i.

Och nej, jag var inte med IS. Jag var snarare på Assads sida och kämpade mot både ISIS och Jabhat al Nusra.


Jag vet att ni säkert är nyfikna och gör gärna en liten AMA här.

Fråga på, vänner.

EDIT: råkade skriva att jag hade stridit mot FSA, vilket jag inte gjort. Sorry.

Var det du som var med på TV?

Haha, nej . Det finns många svenskar som är nere i Syrien och krigar. "Svenskar" på terroristernas sida och svenskar på den rätta sidan.

SÄPOs uppgifter om upp till tre hundra på IS sida, är det så att de tror att alla som åkt ner till området strider på IS sida?
De jag känner strider med Peshmerga.

Svensk för mig iaf,

hur är det att vara i en strid? hur känns det i kroppen? är man darrig eller hur blir det?
Hur är en nära explosion?
Hur är det att komma hem ifrån ett krig? men tanke på hur det var för Vietnam veteraner samt IRaq&Afghanistan för Amerikanerna? Ont i huvudet konstant och sånt.

Hur gammal är du? Har du alltid haft en förkärlek till vapen? Har du tittat på många (amerikanska) krigsfilmer? Känner du dig som en rättvisans förkämpe? Vet du vad du egentligen krigade för, alltså är du 100% medveten om vad konflikten egentligen handlar om? Sköt du någon?

Det är en bra fråga, och i all ärlighet, det spelar mig inte någon jävla roll. Jabhat al Nusra (JAN) är mindre benägna att såga av folks huvuden men de är riktiga kackerlackor som IS också. Vet inte om SÄPO ser skillnad på om jihadisterna strider för JAN eller IS, tror inte att de har någon större anledning för det heller.

De kan vara tusen, men så länge färre än tusen återvänder till Sverige är jag glad. Jag rensar mitt värdland från avskum.

Skillnaden är ju att även du kan bli terroriststämplad som IS krigare om de inte klarar av att göra skillnad. För min del är det stor skillnad vilken skillnad man strider på, lokalbefolkningen eller terroristsidan.

Tack .

I början blir det stissigt som fan. Man är skakig, allt det där jävla skyttet man lärt sig blir nästan som bortblåst. Rädd, ja, det är rätt ord. En skärmytsling börjar nästan alltid snabbt. Tystnad, sen hör men det karakteristiska ljudet av när kulor träffar nära, ett *tish*-aktigt ljud. Man är helt livrädd dem första fem sekunderna, undrar om man blivit träffad, sekunderna går och man samlar sig.

Som närmast träffade en raketdriven granat ungefär 10 meter bort. RSV-vapen brukar ju inte splittra särskilt mycket så det var ganska lugnt om man satt bakom skydd, så länge skyddet inte var det som granaten träffade, såklart . Det sög kuk däremot, vill jag lova, ett jävla oljud.

Posttraumatisk stress antar jag att du menar? Ingenting från min sida. Jag fick nog av att se dessa odjur slakta oskyldiga i kristna minoritetsbyar och korrumpera Islam. Jag har gjort rätt och jag känner ingen skuld och sover bra om nätterna.

Har du några liv på ditt samvete?

Vilka möte du hårdast motstånd ifrån? FSA/JAN/IS?
Har du fått en SVBIED skickad mot din position? (Eller har du sett en på långt avstånd)?

Skippar åldern.

Jag gillar vapen men jag har aldrig haft en längtan efter strid och gillar inte att såra folk heller. Lite som den där svensken som stred i Ukraina inom Azov-bataljonen.

Klart jag har sett amerikanska krigsfilmer, men jag gillar inte dem. Orealistiska, vinklade som fan, fokuserar på hjältemod som lika gärna kan vara helt uppdiktat.

Ja. Jag vet vad jag stred för.

Jag vet i all ärlighet inte om jag har skjutit någon. Har jag avfyrat mitt vapen i strid? Gud, ja. Mycket, för mycket. Pipan gick varm och jag fick byta ut mitt vapen en gång under tjänsteperioden.

Sköt jag mot en fiende? Ja. Men jag sköt sällan själv, så ingen vet vem det var som träffade en terrorist. Strid är extremt kaotiskt, man kan nästan säga att all organisation och planering faller sönder till ett minimum, ett fundament som är uppbyggt av ens egen träning och erfarenhet. Det är det som skiljer oss från fienden, vi har detta fundament.