Det första man märker när man umgås med folk som pluggar historia är att de oftast är vänster, eller vänstersinnade/progressiva. Hur kommer det sig?
Här på forumet så verkar de flesta historieintresserade vara åt högerhållet. Vissa verkar till och med vara riktiga rasister. Högerextrema, alltså. En och en annan nyliberal finns också. Men varför ser det så annorlunda ut i verkligheten?
Om man tittar på historieämnet de senaste 50 åren så har alltmer vänsterteorier influerat forskningen. Inte så att det blivit fullkomligt tendentiöst och propagandistiskt, med undantag för Yvonne Hirdmans, Eva Österbergs, Mattias Gardells och Lena Lennerheds forskning (och många andra som jag inte orkar nämna här) som är helt ovetenskapliga och oanvändbara om man inte delar deras politiska uppfattning om världens tillstånd. Nej, den mesta forskningen är inte så dålig men det är uppenbart att historieämnet är under starkt vänsterinflytande. Bland annat så har användandet av metoder och teorier från andra discipliner ökat: vi har mer litteraturvetenskap och sociologi i ämnet nu än för 50 år sedan (typiska vänsterämnen). Ett annat exempel är det större användande av människors identiteter som metodologisk utgångspunkt. Alltså att man undersöker koncept som genus, klass, etnicitet och sexualitet i det material man undersöker (väldigt vänster).
Och då har jag inte nämnt att man alltmer har börjar tumma på sanningsbegreppet och börjar kritisera idéer om vetenskapens objektivitet och anspråk på att förklara hur världen fungerar, vilket är typiska drag för vänstern då de måste ifrågasätta vetenskapen då vetenskapen visa att världen inte fungerar såsom progressiva vänstermänniskor vill att den ska göra. Ett annat exempel på vänsterns inflyttande är att makt börjar ses överallt- Överallt i historien ska man anlägga ett maktperspektiv där man undersöker underordning/överordning.
De flesta historiker är idag åt det vänsterliberala hållet. Förr i tiden har de varit åt högerhållet och ännu längre bak i tiden var de reaktionära krigshyllande nationalister och ärkekonservativa. Men hur har detta skett? Varför har historien, den akademiska världens historia, utvecklats i den här riktningen? Och vad har det inneburit för ämnet historia, vårt (samhällets) förhållande till historia och historieuppfattningen i stort? Många frågor och svaret blir nog rätt komplicerat.
Men vad tror ni?
Här på forumet så verkar de flesta historieintresserade vara åt högerhållet. Vissa verkar till och med vara riktiga rasister. Högerextrema, alltså. En och en annan nyliberal finns också. Men varför ser det så annorlunda ut i verkligheten?
Om man tittar på historieämnet de senaste 50 åren så har alltmer vänsterteorier influerat forskningen. Inte så att det blivit fullkomligt tendentiöst och propagandistiskt, med undantag för Yvonne Hirdmans, Eva Österbergs, Mattias Gardells och Lena Lennerheds forskning (och många andra som jag inte orkar nämna här) som är helt ovetenskapliga och oanvändbara om man inte delar deras politiska uppfattning om världens tillstånd. Nej, den mesta forskningen är inte så dålig men det är uppenbart att historieämnet är under starkt vänsterinflytande. Bland annat så har användandet av metoder och teorier från andra discipliner ökat: vi har mer litteraturvetenskap och sociologi i ämnet nu än för 50 år sedan (typiska vänsterämnen). Ett annat exempel är det större användande av människors identiteter som metodologisk utgångspunkt. Alltså att man undersöker koncept som genus, klass, etnicitet och sexualitet i det material man undersöker (väldigt vänster).
Och då har jag inte nämnt att man alltmer har börjar tumma på sanningsbegreppet och börjar kritisera idéer om vetenskapens objektivitet och anspråk på att förklara hur världen fungerar, vilket är typiska drag för vänstern då de måste ifrågasätta vetenskapen då vetenskapen visa att världen inte fungerar såsom progressiva vänstermänniskor vill att den ska göra. Ett annat exempel på vänsterns inflyttande är att makt börjar ses överallt- Överallt i historien ska man anlägga ett maktperspektiv där man undersöker underordning/överordning.
De flesta historiker är idag åt det vänsterliberala hållet. Förr i tiden har de varit åt högerhållet och ännu längre bak i tiden var de reaktionära krigshyllande nationalister och ärkekonservativa. Men hur har detta skett? Varför har historien, den akademiska världens historia, utvecklats i den här riktningen? Och vad har det inneburit för ämnet historia, vårt (samhällets) förhållande till historia och historieuppfattningen i stort? Många frågor och svaret blir nog rätt komplicerat.
Men vad tror ni?