Vad hade hänt om Sverige allierat sig med Tyskland under andra världskriget?

Det fanns starka tyskvänliga krafter i Sverige under 30-40-talen. Många svenskar betraktade Hitler som en hjälte. Flera av de dåvarande kungligheterna har förevigats på bild tillsammans med prominenta personligheter i Tredje Riket. Det fanns gott om svenska frivilliga som stred på Tysklands sida under kriget.

Sedan är det ju ingen hemlighet att Sverige dansade efter tyskarnas pipa under en stor del av kriget med exempelvis transittrafik till Norge och export av järnmalm. Men hur hade det sett ut om Sverige tagit ett aktivt ställningstagande och allierat sig med Tyskland och inte förklarat sig neutrala?

Om man tänker sig att Sverige endast skulle bistå Tyskland med råvaror och materiel till industriproduktion, hade Sverige klarat sig undan förstörelse då?

Vilket scenario finner ni mest sannolikt?

Ja Sverige hade inte haft lika många judar idag då juddarna som flydde från Tyskland nog inte skulle vara så pigga på att fly till ett annat naziland...

Sen fanns ju nazistpartiet även i Sverige på mindre skala under 30-talet så visst hade vi nazister även i Sverige.

Jag tror att Sverige skulle blivit invaderat och ockuperat samt att Sverige säkert skulle fått en tjockt skadestånd liksom Tyskland dock inte på lika mycket..

Skadeståndet efter första världskriget skulle löpt ut 89 har jag för mig och skadeståndet efter andra världskrigen tror jag Tyskland fortfarande betalar på...

Sverige skulle åkt på däng och hamnat antingen under en brittisk eller sovjetisk kontrollkommission.

Gott om svenska frivilliga? Ca 200 svenskar stred för nazisterna.
Jämfört med ca 1000 svenskar som stred för de allierade och ytterligare en sisådär 5000 svenska sjömän som deltog i de allierades konvojtrafik.

Sedan dansade inte Sverige efter tysk pipa. Vi exporterade järnmalm till dem precis som vi gjorde innan kriget, detta då vi var neutrala och inte deltog i kriget.
Vi behövde dessutom den handeln då vi mer eller mindre bytte järn mot kol, som behövdes i svenska industrier och för uppvärmning av svenska bostäder.

Den svenska transittrafiken är grovt överdriven.
Vi tillät tyska sårade att evakueras via Sverige, ett humanistiskt ställningstagande och inget annat.
Därefter så tillät vi permittenttrafik, efter Norges fall, där tyska soldater utan vapen fick åka via svenska järnvägar på permission, med kravet att samma antal som skickades ena vägen också skulle gå den andra, så mängden trupper ändrades inte och heller inte skickades några vapen eller annan viktig materiel.
Sedan så tillät vi en tysk division, fullt beväpnad och med alla fordon, att transporteras från Nordnorge till Finland, men det skedde på finsk begäran, inte tysk.

Sverige var neutralt, vi tog ingen sida, däremot så agerade vi enligt internationella överenskommelser och på ett humanistiskt vis mot sårade.
Om något så var vi partiska till Finlands fördel, av lättförklarade skäl.

Och om vi hade gått med Tyskland så hade det knappast gjort så mycket till eller från, Sverige hade inte tillräckligt med krigsindustri och manskap för att göra någon större skillnad.
Och det skulle riskera att britterna bombade svenska gruvfält och industrier och faktiskt skada Tyskland mer än det skulle hjälpa dem....

Intressant men skulle inte ett tyskallierat Sverige också medföra en hel del fördelar? Om låt säga Sverige var allierat med Tyskland redan innan krigsutbrottet, torde inte det kunnat påverka t ex hur Norge och Danmark agerade? Skulle inte ett nazistiskt Sverige kunnat innebära att Tyskland mycket snabbt kunnat få full kontroll över hela Östersjön? Hade inte svenska trupper kunnat göra skillnad på östfronten tillsammans med Finland?

Hur stor armé/procent av befolkning kunde Sverige egentligen potentiellt mobilisera under andra värlskriget? Skulle en svensk insats på Östfronten mot ryssen verkligen kunna bidra med någon permanent skillnad?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sverige...v_vinterkriget

Finns lite info här.

Utåt sett såg det ut så, men vi hade en hel del hemligt samarbete med de allierade. Vi hade t ex knäckt koderna för den tyska trafiken mellan Tyskland och Norge som vi var generösa nog att låta dem skicka via Sverige, och vidarebefordrade en hel del information till britterna, t ex om den förestående invasionen av Sovjet. Britterna fick studera V1 och V2 raketer som slog ned i Sverige under testflygningar och hade en avlyssningsstation i Ottenby. Vi hjälpte till och tränade upp norska trupper (poliser på pappret) som skulle vara med och befria Norge vid behov osv.

Vi gjorde vad vi kunde för att hålla oss utanför kriget, men det kan knappast sägas att vi var tyskvänliga.

Sverige var tyskvänligt - inte vänligt inställt till nazisterna. Det illustreras av att de svenska nazistpartierna under 30-talet var små socialt utsötta grupperingar som aldrig nådde ens hälften av kommunistpartiets väljarantal. I och med att nazisterna vred Tyskland allt längre från den klassiska tyska profilen av laglydighet, bildningsideal, kultur och konservatism övergav allt fler svenska tyskvänner sitt stöd för det nya Tyskland.

En vändpunkt var den tyska invasionen av Danmark och Norge. I det efterföljande riksdagsvalet fick nazistpartierna 57 röster i hela Sverige.

Det är också mycket svårt att se hur en demokrati som Sverige var 1940 skulle alliera sig med en diktatur av Nazitysklands variant.

Sverige hade under WW2 hyfsad defensiv styrka. Många soldater, inga nationella splittringar (bortsett från kommunisterna) och terräng som gynnade försvararen - skog, skog och mer skog. Men det var inte en krigsmakt att gå på offensiven med. Inga bra stridsvagnar förrän efter 1943, otillräckligt flyg och låg grad av motorisering.

Sverige låg också fel till ur Tysklands perspektiv. Det var inte som Spanien, vilket kunde stängt av Gibraltar sund (även om det i sig inte var så avgörande) för britterna. Tyskland hade i Finland en bättre bas för att anfalla Sovjet. Sverige skulle högst kunna bidra med några divisioner infanteri på Karelska näset.

[quote=Superkuf|53428657]Det är också mycket svårt att se hur en demokrati som Sverige var 1940 skulle alliera sig med en diktatur av Nazitysklands variant.

Sverige hade under WW2 hyfsad defensiv styrka. Många soldater, inga nationella splittringar (bortsett från kommunisterna) och terräng som gynnade försvararen - skog, skog och mer skog. Men det var inte en krigsmakt att gå på offensiven med. Inga bra stridsvagnar förrän efter 1943, otillräckligt flyg och låg grad av motorisering.QUOTE]

Att kalla Tyskland för diktatur är ju inte helt realistiskt. Nazipartiet kom ju trots allt till makten helt oblodigt genom demokratiska val och Hitler blev utnämnd till rikskansler av den då de facto mäktigaste mannen i Tyskland Paul von Hindenburg.

Jämför med den verkliga diktaturen Sovjet där kommunisterna mördade och slaktade sig till makten.

Dessutom hade gemene man det ganska bra i Tyskland under Tredje Rikets dagar. Tyskarna hade det betydligt värre strax efter än under kriget. Jämför med Sovjet där gemene man behandlades som boskap 1917-91, dvs. under hela Sovjets existens. Stalin sände sitt eget folk till att förintas i Gulag. Säga vad man vill om koncentrationslägren men det var inte direkt många tyskar som hamnade där. Därmed inte sagt att lägren inte var omoraliska för det.

För övrigt ska vi nog vara glada att Sverige lyckades behålla sin neutralitet. Många av oss på Flashback skulle nog inte suttit här i annat fall om Sverige dragits in i kriget i och med att många av våra förfäder då skulle ha stupat.

Men det är som sagt bara en teoretisk fråga, OM Sverige skulle allierat sig med Tyskland och vad som i så fall skulle hända.

[quote=Venicones|53432471]
Därefter monterade Hitler och Nazisterna ner demokratin varpå Tyskland blev en diktatur. Varken mer eller mindre.

Givet då att du menar att judar och homosexuella inte var "riktiga" tyskar. Oppositionella dödade man friskt också, men de kanske inte hamnade i koncentrationsläger?

Tyskland var efter 1933 definitivt en diktatur. De misshagliga politiska partierna hade förbjudits, fackföreningarna hade krossats, nyhetsförmedlingen var censurerad och alla som inte tillhörde den nya regimen hade fått smaka på några veckor i koncentrationsläger där svält och misshandel var vardag.

Om en demokrati avskaffar demokratin är det inte längre en demokrati. Så enkelt är det.

Att Sovjet var en värre diktatur och tillkommen på ett långt mer kuppartat sätt förringar inte detta faktum.

Ur svenskt perspektiv var diktaturen i Sovjet något man förväntade sig. Tsar-ryssland i ny variant, helt enkelt. Tyskland hade däremot svenskarna betydligt högre förväntnignar på - både vad gäller stil och innehåll. När detta kastades överbord av en laddning gatuslagskämpar med dåligt bordsskick övergav de svenska tyskvännerna skeppet.