Utsatt för inbrott och misshandel, vågar jag anmäla ?

Bättre fly än illa fäkta. Är det riktiga blådårar som fått för sig något fungerar bara en sak, våld.

TS kanske inte vill sitta för mord? Eller bli innebränd om han bestämmer sig för att vänta och se vad som händer. De flesta som får riktiga problem är till majoriteten människor som inte klarar av att stå upp själva. Oavsett tuffa råd av andra som sannolikt inte skulle palla trycket i verkligheten om det gällde dem själva.

Meh, jag är iaf villig att försöka hjälpa ts IRL och inte bara tuffa råd.
Och det tycker jag att andra borde försöka göra oxå om ts är en oskyldig människa som blir utsatt för brott.

Klart att ts lider ifall det han säger är sant.
Jag har levat under dödshot. Nu imorse fick jag fan en panik attack av post traumatisk stress och trodde att jag skulle dö.

Men som en levande varelse så har man ett ansvar att försöka hjälpa andra.
Då brukar man må bättre själv.

Och jag har inte sagt att han inte ska fly.
Säger bara att det kanske är en tillfällig lösning.
Vad gör han när pengarna tar slut?

TS är antagligen missbrukare själv eller har beblandat sig med missbrukare och med missbruk kommer psykiska sjukdomar av vanföreställningar. Att få sådana blådårar efter sig knäcker de flesta snabbt. Det är bara psykopater som inte blir stressade av att utsättas och de flesta människor faller inte under den kategorin.

Missbrukare ljuger o fantiserar samt har själva inga aningar om faktiska händelseförlopp. Deras huvuden funkar inte så bra som de själva tror och upplever det. Dessutom får de masspsykoser lätt där fantasier blir sanningar. Så även om TS talar sanning och är oskyldig själv kan han mycket väl sitta ordentligt i skiten.

Jag kan inte hjälpa honom, är en obeväpnad brud snarare än soldat. Har man ptsd bör man inte väcka stressen genom att ge sig in i situationer hjärnan uppfattar som fara om liv och död, även om man klarar av att agera och gå igenom ordentligt farliga situationer kallare än andra. Återhämtningen tar lång tid om man har otur.

Näe har man inget att fightas för kan man dra. Idioten tror att den visar mod, den som är smart inser när det är dags att tänka på sitt eget bästa. Få människor är trots allt stenhårda psykopater, vilket krävs om man är utlämnad i sin ensamhet åt dårar. Normala människor får psykiska reaktioner. Och de flesta, orkar inte, de är för svaga hur tuffa de än känt sig någon gång. (svaghet är naturligt och något som meddelar individen något viktigt den bör lyssna på)

Kvinnor är generellt modigare än de flesta män. Ni har ett naturligt mod.
Varför? Kvinnor vågar föda barn och riskerar sina liv i processen.
Män är lite annorlunda. Vi utvecklar mod. Courage is a skill.
Bara en teori.

Om man hjälper andra människor så fylls man av glädje och känner mening.
Det befrämjar hälsa av alla dess slag!

Vi uttrycker och tar emot kärlek på olika sätt.

Jag tycker att du överanalyserar och drar lite för generella slutsatser om hur människor fungerar beträffande mod.

Människor är olika. Psykiatri går att diskutera i oändlighet.. Men det finns många myter och psykiatri är inte en fulländad vetenskap.

Personligen så mår jag dåligt av att höra dåliga saker och inte försöka göra något åt dem.
Därför jag inte ofta ser på nyheterna. Känns inte produktivt eftersom jag inte kan påverka.

Självklart finns varnings signaler som man ska lyssna på. Men då gäller det att veta vilka dem signalerna är. Jag är inte någon utbildad militär fysiolog/psykolog. Är du?

Men att t ex inte ta en joggingtur bara för att man får blodsmak i munnen av det är ett svagt beslut.

Det går inte att motargumentera genom att säga att svaghet är naturligt och att människor inte borde jogga/springa.

Men det går t ex att klara sig länge utan mat om man lär sig att fasta.
Kroppen lär sig att klara av det.

Så bara för att man en gång lidit av svält betyder inte att man inte kan lära sig att fasta när man återhämtat sig, bara för att fastan väcker minnen ifrån då man svalt och perioden som orsakade ptsd. Bara ett exempel.

Dåliga saker gör man garanterat i livet. Så varför inte försöka hjälpa folk så att man får lättare att leva med sig själv?

Polis kommer inte skydda dig. Enbart att göra dig av med dina plågoandar. Mordbrand är att rekommendera. Se bara på Gryningspyromanen om hur lång tid det tog att få honom fälld.

Kvinnor har nog inte som kön något självklart mod, detsamma gäller män. Det med att öva upp mod handlar nog snarare av att uthärda och förbereda sig själv. Antisociala typer är nog från scratch inte givet modiga mer än att de angriper svagare parter och själva föraktar svaghet. Sådana män behöver naturligtvis träna upp vad till och med andra kvinnor redan kan ha i sig. Mod infinner sig plötsligt och är ingen egenskap annars mer än att den går att byta ut mot ordet, dumdristig när det är något som demonstreras för jämnan.

Att hjälpa andra är bra, att läsa för blinda och hjälpa gamla att handla är däremot definitivt inte jämförbart med att dö i andras slagfält.

Jag läser själv heller inte nyheter i perioder, helt upp till vad jag orkar med.

Varningssignalerna finns redan i TS historia. De går på tjack (oftast nuförtiden blandmissbruk än renodlade missbrukare o som kan sova ytterst lite) De har tagit sig in hos honom och misshandlat honom över någon oförätt TS inte kan gardera sig mot. Bedömningen går att göra att antingen har de knarkat bort förstånden helt (likt dem som kan springa in i en knuten näve av raseri o ändå inte förstå att de åker på stryk) o är rätt svåra att bli av med. Eller så är TS beräknad som en enkel måltavla. Även knarkare ger fan i, om de kan tänka hyfsat klart, någon de tror kommer döda dem. Är de ändå mycket snea beväpnar de sig o lämnar offret i mycket skadat skick. De flesta är mest bara lätta måltavlor som lagom våld funkar på. Inga katastrof straff och de själva begravs inte. Det är bland det första snorungarna som missköter dem själva lär sig, gå på den som inte kommer kunna försvara sig. Om den potentiellt kommer försvara sig, anfall hårdare. Ifall någon kommer kunna döda dig, jävlas på andra vis och låt andra vara de som hamnar i konflikt med vederbörande. Dvs låt personen få det jobbigt via andra människor än dig själv.

TS historia försätter honom på en bottennivå, hans angripare anser honom vara mycket svag, värdelös och lättforcerad måltavla. Visst det händer att sådana ballar ur och har ihjäl angripare men så vanligt är det inte.

Sedan är det bara TS som vet vem han själv och dem som misshandlat honom är. Är TS verkligen en lätt måltavla eller är det sönderpundade bitchtyper som missbedömt honom? Fine isådant fall, de är lätta att dra tag i ryggraden på. Om de vet att TS kan döda dem kommer de antagligen retirera, vilket de också redan kan ha gjort av tanken att de gjort upp.

Är TS fortfarande hotad, tar de på sin höjd några minuter att sonika slå sönder skivorna i en ytterdörr. Att inte hålla koll på omgivningen skulle enbart en efterbliven människa göra. Vid reella hot är det psykiskt påfrestande för alla människor som inte pundar sig själva hårda och systematiskt försäkrar sig om en stark kompiskrets att leka med. Använder TS själv droger och som i fallet överrumplats i sitt hem går det att tänja sig att han är mycket orolig vilket brukar leda till paranoia, depression, ilska och mycket märkliga beteende avvikelser. Det är en oberäknelig värld, drogvärlden och med oberäkneliga uppträdanden vilket givetvis sätter spår på dem som måste leva med oberäkneligheter. Allt annat vore ytterst avvikande reaktioner hos ett offer. De flesta fixar inte läget. Det behöver man varken vara militär/fysiolog/psykolog för att inse.

Det handlar om känslan som besvarar frågan, Kan jag döda för att försvara/värja mig? Är jag redo att dö? Efter de svaren kan analys göras inför vad man själv klarar av.

Att lägga ner tid på att slåss med pundare när man kan leva sitt eget liv i lugn och ro istället.. Är det värt det offret, och för vem statuerar man då dessa exempel inför framtiden? Det handlar mycket om vilken väg man själv tänkt gå i livet. Slåss med en idiot idag och det kommer en ny imorgon och dagen efter det en ny. För det är vad missbrukares liv går ut på, att vara 14 för alltid. De gillar att bråka, hota, manipulera och snacka skit om oförätter i goda vänners lag.

Stå på dig gäller bara om det är riktigt klensinnade typer som behöver smälkas på fingrarna, efter sådana handlar det enbart om man är villig att oavsett vad gå hela vägen om det så blir alla vägarna.

Jag hade inte tvekat en sekund för att anmäla.

Ts kan ju inte veta ifall dem kommer att försöka döda honom.
Därför vore en reaktion på det dem gjort mycket naturlig.

Jag förstår därför inte frågeställningen "vågar jag anmäla?" överhuvudtaget eftersom att alls ställa den frågan är att lämna makten i deras händer. Det ska liksom inte vara upp till dem hur det ska gå.

Ts är rädd att det ska bli värre om han anmäler. Något jag inte ser som logiskt.
Jag tror att även TS vet att det inte är logiskt att inte göra en anmälan, även om han är missbrukare.

Anledningen till att han inte anmäler är antagligen för att han själv begått ett brott som han inte vill skall uppdagas.

Så oavsett om man ska diskutera ifall man borde försvara sig mot gärningsmännen eller ej- och vem som vågar, varför man vågar osv- måste man veta mer om just ts situation för att kunna göra mer än att uttrycka sig generellt.

Denna tråden kan ju handla om så mycket annars.
Diskussion ifall man kan lita på polisväsendet etc etc etc.
Då diskuterar vi ju istället generella teman och inte ts situation.

Nåväl jag har rekommenderat TS att vända sig till polisen, inte att lösa det själv. Övergrepp i rättsak är ett grovt brott som innebär rättsliga följder och hårdare straff. Enbart yrkeskriminella som har (enligt dem) bra skäl brukar förutom psykiskt störda eller dem med psykopatiska drag, välja att ta de konsekvenser som kommer av att försöka hindra rättsväsendets gång.

Jag har inte sagt att jag tycker att man ska förhindra rättsväsendets gång.
Bara att ts måste försvara sig ifall inte polisen gör det. Sedan när är det att förhindra.

Ts borde anmäla OCH försvara sig själv.

Visar du dej feg kommer de bara att fortsätta trampa på dej. Du är i en knivig situation, helt klart.

Anser du att du inte förtjänade stryk så ska du anmäla direkt. Känner du på dej att du har gjort något jävligt så får du ta och bita i det sura äpplet och se det som en lärdom till framtiden.

Sen är det bara att försvara dej om något liknande skulle hända. Hade inte tvekat att sätta kniv i personen/personerna som bryter sig in i mitt hushåll.