Singelkvinnor får rätt till insemination

Nej jag själv har funderat på insemination under många år. Jag kan fortfarande få en man, jag är inte ute från marknaden. Men just nu prioriterar jag mig själv och mitt liv. I framtiden får jag se om det blir insemination. Att ha en bra man var måhända min plan, jag kan inte gå bakåt och göra andras val över mig ogjorda. Jag har förlorat många år pga andra människor, inte för att jag är inkapabel att få en karl. Det ligger inte högst upp på listan. Samtidigt är jag inte hindrad av att få barn på andra vägar, jag är bara ointresserad av snabba livsbeslut. Män har jag alltid kunnat få, jag har bara aldrig funnit någon som varit den där mannen jag skulle vilja leva med för resten av mitt liv med. Och i det, aldrig någon jag velat ha barn med.

Att vara ensam mamma är lika tufft för en kvinna som inseminerats som för alla andra mödrar som står ensamma. Nu är det kvinnan och inte omgivningen som ska ta hand om barnet. Många kvinnor får nog en smärre chock när de inser vad de handlar om. Däremot är de flesta kvinnor fullt kapabla till att klara av det. Skillnaden är att en inseminerad kvinna inte står kvar efter tomma löften, krossat hjärta och förlorade drömmar ensam med ett barn hon trott att de skulle vara två om att ta hand om.

Det är väl klart att det är en sista möjlighet. Ingen normal ung tjej drömmer väl om att leva utan man och skaffa sig barn på klinik..?

Sedan ser jag betydligt större svårigheter i livet för ett barn som uppfostras att vara rädd för män eller hata män, jämfört med ett som uppfostras att vara rädd för kommunister eller hata kommunister. Eller muslimer. Eller svarta. Den skillnaden måste väl du också se..? Det är ju lite svårt att undvika män. Och kanske särskilt om man är en pojke själv som måste växa upp till man, även om mamma varje dag säger "män är djur".

Kommer ihåg en skräckfilm jag såg en gång, om just en sådan mamma. Hon klädde sin son i klänning och talade om för honom att han var en flicka. När han försökte hävda att han var en pojke, eller ville göra något pojkaktigt som att tälja med kniv, så sa hon att i så fall var han ett djur. Hon kedjade fast honom vid en hundkoja och han fick äta mat med händerna ur hundmatskålen.

Nu var detta påhittat, men sådana scener kan det bli om man låter manshatande kvinnor skaffa barn.

Tycker det är så fel som det kan bli.
Ett barn ska ha 2 föräldrar och kan man inte uppfylla dom kraven så har man ingen rätt till barn.

Har inte susningen om vad du syftade på med den där politikern. Jag är totalt ointresserad av politiker och skriver mina egna åsikter.

Men jo, jag är emot både prostitution som surrogat mödraskap. Prostitution av samma orsak som jag är emot tiggeriet. Det är ovärdigt människor. Nu har jag få erfarenheter av prostituerade men de är inte positiva. Dessutom använder människor prostitution som självskadebeteende och ofta, mycket ofta, efter sexuella övergrepp. Dem som säger att de själva valt för att tjäna en slant och mår bra, bryr jag mig inte om utan det är människohandel jag är emot, något som alltid följer i prostitutionens skugga. Hur mycket en några med välordnade liv än säger att det är självvalt.

Surrogatmoderskap är jag emot när det gäller exploatering av fattiga kvinnor och utnyttjande av kvinnokroppen som en vara där individen saknar människovärde för den andra. Jo även kvinnor kan kränka andra kvinnors värde. Däremot ser jag inga hinder för att nära anhöriga inte skulle kunna bära ett barn åt en infertil kvinna efter att noggrann utretts så att det inte rör sig om tvång, upplevt som verkligt, samt att föräldraskapet prövas ordentligt.

Vette tusan ens varför du fortsätter citera mig med kommentarer om feminism. Jag är inte feminist, mina åsikter baseras helt och hållet på mina egna åsikter och är ingen skit jag läst och bestämt mig för att följa. Jag kan svara dig för mina åsikter, feministers skiter jag fullkomligt i. Mina åsikter baseras på vad jag tror i vågskålarna är de bästa. Jag är dessutom väldigt mycket för att pojkars olika situationer och problem ska uppmärksammas bättre. Vuxna manliga egosvin ingår däremot inte i vilka jag anser behöver några större utrymmen, även om de flesta vuxna män inte är egosvin som vill hålla kvinnor nere.

Är det inte bättre att öppna dörren för adoption i stället? Med tanke på alla barn det redan finns, utan föräldrar.
Kommer singelmän få adoptera och bli ensamma fäder?
Behövs inte fadern?
Fakta? Statistik? Siffror?

Det är så klart synd om alla som inte kan få barn för att de inte har någon partner, men är det här rätt emot barn?

Drömmer om? Dessutom är jag 33, jag är inte slut som kvinna och jag ser inte heller livet som slut om jag skaffar barn.

Jag vet sådana kvinnor, som uppfostrat sina söner trots att de haft män eller sent separerat. De är störda, narcisster och med andra personlighetsstörningar. Det låter snarare som om du pratat med mig. En av mina föredettingars mamma gjorde ju just så, kallade honom sin lilla flicka men han varken sov i hundkoja eller åt ur hundmatskål utan satt inne och drömde om att leka ute med barnen och fantiserade.

Vad har sådana kvinnliga missfoster med insemination att göra? Barn skaffar de ändå, män lyckas de också få, konstigt nog. Jag tror knappast att kvinnor som inseminerar hatar och är rädda för män, eller vill uppfostra hämmade kvinnohatande söner som de får hälsa på vid någon anstalt den dagen de torskat för sexualbrott eller mord om deras narcissistiska jag börjat krackelera.

Lite jobbigt för barnet ekonomiskt sätt men å andra sidan, vi löser befolkningsproblemet för våra pensionärer och barnbidragen/bostadsbidragen som finns kring ensamstående mammor är riktigt generösa så varför inte liksom?

Jag ska naturligtvis inte sätta några etiketter till dig. Konstaterar bara att dina åsikter i de här frågorna fullständigt sammanfaller med feministernas. Det jag skriver mot feministerns argument gäller även mot dina argument eftersom ni använder samma argument och kommer till samma slutsatser trots att ni då tydligen inte bekänner er till samma ideologi.

Hur är det med vuxna kvinnor som är egosvin och vars viljor går ut över barnens bästa? Är ditt stöd för singelinsemination i första hand är tänkt för att hjälpa barn eller är det i första hand ett stöd för att hjälpa egoistiska kvinnor?

Klockrent!

Jag, som man, tycker ju såklart att män och kvinnor ska producera barn tillsammans. Förstår inte alls vad för mensperiod regeringen har hamnat i.

Nåväl oavsett vilka åsikter jag har faller jag tydligt in efter vissa andra även när de är antagonister. Kan intet om feminism.

Kvinnor är naturligtvis också ett problem. Att vara kvinna innebär faktiskt inte någon medfödd godhet även om jag anser att de är det bästa för barn upp till två år generellt. En del är definitivt inte det och barnen har redan från födseln det bättre med fadern, men inte som regel. (nu pratar jag ensamstående)

Barnen går främst. Skulle insemination visa sig ha för negativa konsekvenser och ske oreglerat emot vad jag tänker mig anser jag då att det ska avbrytas. Någon form av egoism tror jag oftast sker när man skaffar barn, ett som flera men att just egoism är styrande är inte något som är rimligt. Att vara ensam behöver däremot inte vara likvärdigt fullblodsegoism oavsett att det går emot andras åsikter kring hur det borde vara. Så långt bak i historien var det inte då det ansågs fruktansvärt fel att få barn som ogift. Dessa kvinnor stod mycket lågt i kurs även de.

Men naturligtvis måste barnskyddet även stärkas i landet. Familjer ser annorlunda ut och staten kan inte styra vilka som "får" skaffa barn, däremot är det av största vikt att barn är trygga. Jag tar mig själv som exempel. Nu har jag funderat angående insemination men längre fram, låt oss säga att jag då istället idag skaffar barn, vilket jag har rätt till och kan på andra vis. Jag har åren bakåt tidigare haft kontakt med psykiatrin och socialtjänsten. Om jag idag skulle bli gravid finns ingen orsak för omhändertagande vid födseln (vilket ibland behövs tyvärr) ändå kan jag helt på egen hand bli ståendes med ett barn om nio månader, vilket vore fullkomligt fel iom att jag om än för många år sedan legat en vecka på lpt. Det enda rimliga vore noggranna och regelbundna uppföljningar, som minst under barnets första år. Inte för att ifrågasätta eller kränka mig utan att först se om jag klarar eller inte klarar av omvårdnad om ett barn, utan för att garantera att barnet är i en trygg miljö och under kärleksfull och riktig omvårdnad.

Människor som tidigare haft problem av olika slag behöver följas upp noggrannare än vad som görs idag samtidigt som jag tror att även andra föräldrar som kan misstänkas behöva mer kontinuerliga kontakter också behöver uppföljningar. Helst skulle jag se att alla barn följdes upp åtminstone under ett par hembesök. Inte för att kränka och vara något myndighetshot utan för att barnens bästa ska prioriteras. Jag pratar inte om någon maktfullkomlighet från samhällets sida utan det ska vara avslappnat och tryggt även för föräldrarna. Inte något tvång om perfektion utan handla om barnens utveckling, utöver det är så klart oanmälda besök (vid några tillfällen) enbart för att försäkra om att extrem vanvård, missbruk, psykisk sjukdom som ger en konstig bild, förekommer.

Ja, naturligtvis har även barn utan en pappa rätt att födas.

Och själv kommer du att rösta nej till båda antar jag?

Det kan knappast vara bra för mänskligheten att sätta det naturliga urvalet ur spel på det här sättet.

Det är också en stor ojämlikhet som uppstår mellan män och kvinnor om kvinnor utan ansträngning kan föra sina gener vidare medan män måste kämpa för livet. Vad skall vi män få för att väga upp denna ojämlikhet? Gratis horor på lördagar vore en klen tröst men kanske en början?