Citat:
Ursprungligen postat av
diskretpunkt
Tjena
undrar som topicen, är det "fel" att leva livet passivt?
jag är en "passiv livsnjutare", älskar att bara ligga på soffan med laptopen i knät, en prilla och en kopp kaffe och surfa runt på flashback. Det är det jag gjort sen studenten, för snart 5 år sedan. Minns att jag ofta funderade på hur livet skulle bli efter gymnasiet, och tänkte: det lär ju inte hända mycket vettigt då. och här ligger man 5 år senare haha.
Det bästa i livet är i stort sett gratis, spelar ingen roll vad jag gör - här trivs jag bäst, har hittat mig själv.
Folk säger "du måste ju vara deprimerad", "blir du aldrig trött på livet, ostimulerad?", "du slösar ju tid"
varför måste man vara deprimerad för att man gillar att ligga o jäsa o ha de gött? När fan slösar man sin tid, livet är ju meningslöst.
Ibland slås jag av tanken "jag missar ju massa!", sen slår det en: vad missar man egentligen? vardagslunk, flöjt av en blasse fylla på ngt sunkhak, sen börjar det om?
Om du har hittat dig själv som du säger, och någonting som du trivs bäst med - så är det självklart ingenting fel med det, oavsett vad andra säger eller tycker. Så länge det inte omedvetet drar ner dig till någonting negativt alternativt drabbar andra på ett negativt plan, så ser jag absolut ingenting fel i det.
Jag delar din tanke, "när slösar man sin tid egentligen..?" - Jag anser att du slösar din tid då du gör någonting som inte gynnar dig på något sätt. Då menar jag inte att allting du gör ska gynna
dig fysiskt, utan även om det endast gynnar dig på ett psykiskt plan så är det positivt -
för just dig.
Jag är själv en "passiv livsnjutare", och tyvärr har det dragit ner mig till någonting negativt, vilket är väldigt synd. Men, jag försöker att behålla min positivitet för det, för vad gynnar det
mig att hålla på att deppa över det?
Det enkla stycket "Du lever bara en gång" kan tolkas på olika sätt.. Många tolkar det som att man måste få ut så mycket som möjligt av livet. Jag tolkar det som, just som man säger, man lever bara en gång... Alltså, vad spelar det för roll vad jag gör med mitt liv?
Absolut, jag skulle kunna studera till att bli ett högt uppsatt banktjänsteman eller politiker som exempel, men skulle det göra
mig lycklig? Nej, det tror jag inte.
Om jag är däremot är tillfreds och mår bra personligen av att (som exempel) ligga i sängen hela dagen - vad är det då för fel? Ingenting, anser jag.
Om du är lycklig, och känner dig tillfreds med ditt liv genom att ligga i soffan och sippa kaffe - vad är det för fel med det? Ingenting, såklart. För
du som individ är tillfreds. Det som gör dig lycklig och tillfreds med dig själv, är det rätta för
dig. Sen kan allting självklart ändras med tiden. Det som en tillfreds/lycklig nu, behöver inte göra detsamma om 10 år. Men varför fundera över det nu? Vad säger att jag lever om 10 år, är det då inte bättre om jag lever mitt liv i en optimistisk bubbla
nu, medan jag
är tillfreds med mig själv och mitt liv?
Många skulle säga nej, för att du behöver "göra någonting med ditt liv".. Men, vem gynnar jag/du/vemsomhelst att "göra någonting med sitt liv", som inte gynnar än själv på ett positivt plan för tillfället?
Folk kallar mig lat, passiv, levande för dagen. Levande för dagen kan jag köpa, men resten är endast påhitt för att få en att "göra någonting med sitt liv" - och som sagt, det
du bör göra med
ditt liv, är någonting som gynnar dig själv på ett positivt plan. Om du känner dig tillfreds med din nuvarande livssituation, oavsett hur den ser ut och oavsett hur andra ser på den, så tycker jag att du bör hålla dig fast vid den - så länge den inte drabbar dig eller andra medmänniskor negativt.
Nyckeln till ett lyckligt liv tror jag är positivitet och optimism, för vad får du personligen ut av det motsatta? Gör det som gör dig lycklig, och tänk inte för mycket på vad
andra tycker och tänker - för det finns inget rätt eller fel.
Det som är rätt för dig personligen, är rätt. Det är den väg du bör gå, anser jag.
Jag ber om ursäkt för eventuell luddig text, men vi är trots allt i filosofi-delen av Flashback.