Om ni fick en ny kropp, hade ni levt annorlunda då?

Alla har vi misskött våran kropp på något vis. Tex ätit dålig mat så att ni fått höga blodfetter, diabetes och ni har också fått förtunnade blodkärl, slitet hjärta. Ni kanske rört på er för lite, suttit ner mycket och lyft fel så att ni fått bestående ryggvärk och stelhet i muskler. Eller så har ni varit rökare och förstört era lungor - listan kan göras lång.

Nu får ni en ny kropp; nytt hjärta, nya leder, muskler, blodkärl, lungor, tänder, tandkött, ny hörsel, nya ögon med fullgod syn osv.

Hade ni fortsatt leva eran ohälsosamma livsstil tills ni får tillbaka samma bekymmer, eller hade ni slutat rökt? Hade ni börjat röra er mer? Börjat använda hörselskydd vid buller?

Själv hade jag levt ett hälsosamt liv där jag tränar och äter rätt.

Hade varit snällare mot mina axlar, men hade utövat samma sporter.

Skulle nog utövat mycket yoga och meditation varje dag samt ha en naturlig diet för att få en så stark koppling mellan sinne och kropp som möjligt.

Säkerligen så skulle det bli annorlunda. Men av min personliga självinsikt lär det snabbt falla tillbaka i gamla vanor

Problemet är ju att man istället kan börja tänka; "äh va fan.. Nu kan jag käka pizza och lata mig i tio år till innan den nya kroppen börjar protestera..."

Lätt hänt...

Eftersom jag har varit sjuk i hela mitt liv och inte kunnat leva ett sk vanligt liv skulle jag definitivt ta vara på chansen att starta på nytt ovh vara mer rädd om mig.

Inte röka, motionera ( tänk att kunna ge sig ut att springa igen utan att få ont som faan eller riskera en hjärtattack)
Äta nyttigare framförallt äta regelbundet.
(Jag blev tjock pga av hormonbesvär gick upp tjugo kilo på en månad sen har det fortsatt håller mig under 100 nu för tiden.) Nu äter jag en gång om dygnet och vissa dagar ingdt alls.

Den enda last jag har är rökningen.

Absolut och jag är ett ganska grovt exempel på det på flera punkter

svår fråga det här är egentligen mer platsande i psykologi eller filosofi men skitsamma tråden tycker jag kan ligga kvar ändå

Jag skulle nog vilja leva hälsosammare men det hela sitter nog i själva jaget hjärnan upplevelser sen tidigare osv situationer påverkar nog oss mer än vi vill tro de kan vara olyckliga vägar som vi väljer eller väljs medvetet/omedvetet eller händelser

ställer frågan varför väljer vissa personer att alltid le och att alltid ta en morgontur med en frukt i handen och tex premeunera på olika hälsotidningar - Medans andra väljer missbruk, stillasittande och alltid eller ofta väljer det klart sämre valet för dem i olika situationer?

Svårt att besvara frågan.

Att leva ohälsosamt kräver en definition på vad det ohälsosamma är.

I mitt fall så lever och levde jag hälsosamt i form av vad jag stoppar i mig. All form av godis och läsk är uteslutet, förutom någon bit mörk choklad då och då, samt bakelser/desserter vid bjudningar / kalas, men detta var inget som skedde regelbundet.

Dock levde jag ohälsosam på det viset att jag satt vid datorn väldigt ofta och stressade enormt gällande skolan, privatlivet och så vidare.

Jag fick diagnosen Ulcerös Kolit för 1 år sedan och känner mig handikappad då och då, nu är ett sådant tillfälle.

Jag har ont i kropp, gått ner 7 kg på 1 månad och kan inte äta vad som helst och hur som helst. Jag fick ta ett uppehåll på min arbetsmarknadsutbildning som jag trivdes på, just på grund av min sjukdom.

Rockfestival närmar sig, blir inget för mig på grund av sjukdom, styrketräning som jag även journalade här tog sig ett uppehåll.

Min sjukdom gör att jag kan gå från att må piss i 1 månad och sedan tillfriskna efter hand för att sedan hamna i ruta 1 igen.


Om jag hade levt annorlunda om jag aldrig insjuknat vet jag inte, men om jag kunde resa tillbaka i tiden med allt vetande jag har nu så hade jag självklart gjort det.

Mitt hopp och motivation som gör att jag fortsätter leva är :
- "Det finns de som har det värre".

Samt ett citat jag klämt från Bear Grylls som har inspirerat mig som om jag vore religiös:
- "Det finns alltid något positivt med det negativa".

...Bear Grylls övernattade i en övergiven stad och skulle försöka hålla sig varm och torr i en upp- och nervänd bil. Plötsligt började det pissregna.
- "Nu är jag kall och dyngsur, men det finns något positivt med detta negativa - Nu kan jag samla upp dricksvatten".

Min tro är att ska man leva med kroniska sjukdomar inte bara överleva.
Är det viktigt att koncentrera sig på allt som är possetivt och lägga det negativa bakom sig, annars blir livet ett helvete.
Jag har Cronhs bla.