Börjar misströsta lite. Trött på alla förbannade civilpersoner som har en potentiell makt att rubba yttrandefriheten genom att de är en stor massa och att de är förvridna. Tidigare i Sverige, utan all mångkultur, så var yttrandefriheten given. Vi visste alla ungefär vad som gäller, för vi är vi. Vi vet vad vi går för, men vad de går för vet vi inte riktigt. Visst, fanns ju alltid löjliga debatter förut som präglades av en moraliserande kristen syn - debatter om videovåld, tv-spelsvåld och våldsam musik. Men idag har vi en annan typ av debatt, en mycket större debatt.
Kan yttrandefriheten stryka på foten för folks säkerhet? Är det potentiellt så långt gånget?
Om så är fallet: varför kunde inget göras tidigare? Och vad är meningen med yttrandefrihet, om vilken idiot som helst kan göra anspråk på den och hävda sig kränkt och yrka på att yttrandefriheten avsevärt beskärs?
Är detta bara ännu en frihets-illusion som faller framför våra ögon - om man vill dra det cyniska och/eller konspiratoriska kortet? Vi är bara fria, tills någon ifrågasätter det?
