Citat:
Fast nej. Vi kan enas om icke-aggression utan att enas om vad som är våld. Du vill använda våld för att försvara det du anser är ditt. Jag vill använda våld för att ta tillbaka det jag anser är mitt. Bägge parter anser att just deras våld är legitimt och utgör försvar av fundamental rätt. Att människor som tycker lika enkelt kommer överens är givetvis korrekt i sak, men hur vi hanterar olikhet är för frågan mer intressant. Eller hur?
Det krävs givetvis en viss samsyn på vad som avser aggression, egendom ,liv ,tvång, hot med mera men det innebär inte att konceptet är innehållslöst eller att målet att skapa denna samsyn inte är eftersträvansvärt. Det du beskriver låter mer som ett laglig dispyt än olikheter i grundläggande filosofiska värderingar men även individer som inte delar samma synsätt kan fridfull leva i separata samhällen som har radikalt olika syn på äganderätt och aggression så länge de följer en enkel regel som låt säga "gå inte över den här linjen".
Nu har även de allra flesta individer en likvärdig och gemensam syn på både ägande och aggression (även om väldigt få applicerar sin moral på statens tillvägagångssätt konsekvent) och jag har svårt att hitta alla dessa personer som har den här radikalt olika och inkompatibla synen på aggression och ägande som tydligen är nådastöten för icke-aggressionsprincipen.
Varför inte kämpa FÖR att skapa samförstånd, frihet och välstånd istället för att ställa sig på tvären med argumentet att vissa andra inte delar samma filosofi?