Varför talar inte svenska kvinnor om män som inte vill gifta sig?

Det är väll kanske inte så viktigt för svenska kvinnor att bli gifta.
Deras mödrar och familjer har inte drivit på det eftersom dem klarar sig ändå.
De är inte beroende av en man för sin försörjning.
Det är okej att leva singelliv hela livet om man vill.
Det är normalt att vara ensamstående mamma. Det blir inga konstiga frågor "vem är fadern?" osv.

Ja det är utomlands. Irrelevant för Sverige.


Ja vad beror det på? Kan det ha med våra svenska traditioner som har sina rötter i en oxymoron som uppstod i mitten på 1800-talet, här i Sverige,som härledde till att vi fick en svensk BItradition med att skaffa barn med en man utan att gifta sig men ändå vara förlovade? Kallades på 1800-talets mitt-slut för just Stockholmäktenskap, eller "gift på stockholmska". Sedan blev det att man sa sambos.


Skulle du, som man, vilja gifta dig om du blev återigen omyndig och kvinnan blev din förmyndare, din lön blev kvinnas ansvar, och din egendom blev kvinnas egendom?


Varför skall en kvinna vara beroende av en man för sin egna lycka?
Är du, som man, beroende av en kvinna för din egna lyckas skull?

Om man måste vara beroende av en annan människa för sin egna lyckas skull, så skall man knappast ge sig in i ett förhållande alls. Detta går för både män och kvinnor.

Jag ingick i mitt äktenskap för att jag älskade min man.
Jag är inte beroende av min man för att finna min egna lycka.
Därmed så är ju jag lycklig med honom.



Romantiken kring långa äktenskap?
Romantiken är till för att klara av att hålla liv i ett långt förhållande överhuvudtaget.

Sedan så vad många inte (inte vill?) tänker på heller att man kunde ha äktenskap "till döden skiljer oss åt" var för att människan hade kortare livslängd förr och även så var det oftast som så att mannen dog ut i krig med så äktenskapen för var mycket kortare än i dag.



Jag är en stolt svensk kvinna och uppfostrad i svenska traditioner och kultur.
Så jag tänker där efter med.


Ja och? Mänskligheten dör ju knappast ut för den saken skull. Så det är icke problem i sig egentligen.

Dock för saken skull.
Jag har hört/läst många, BÅDE män och kvinnor, som klankar ned på en svensk kvinna/tjej som får barn vid 18-25 års åldern att "hon är ju inte mogen" och "vid den åldern så har man ingen livserfarenhet".
Med sådan skitnödiga resonemang så blir det ju självklart att man får höger ålder på förstföderskor. På 80-talet så låg genomsnittåldern för första barnet för kvinnorna runt 21 års ålder, och ingen ansåg att det var "för tidigt" att skaffa barn och komma med skitnödiga utlåtanden som "man är ju inte mogen för barn vid den åldern" och "vid den åldern så har man inte livserfarenhet".

Lätt att räkna ut.

1)
Du länkar till Aftonbladet och en blogg.

Micro113 länkade till SCB. (Statistska Central Byrån)

Länk direkt till SCB är mer trovärdig och solid än att länka till en blogg och/eller Aftonbladet (annan kvällskvallertidning).


2)
Datum.
Man behöver knappast vara Universitet utbildad med doktor och eller Magister examen i bagaget för att förstå att den artiklarna du referera till (bloggen och Aftonhoran) kan ha lit olika årtal. Mycket kan hända på ett -två år.



Varför sitter du och förväxlar singel med singelhushåll?
Det måste inte alls gå hand i hand.

Med din förväxling så kan ju inte min granne vara singel då hon delar hushåll med en kille. Men nu är hon detta hon är singel och killen hon bor i hop med är också singel, då han inte har hittat någon pojkvän. Men skulle dessa två fyll i enkät om huruvida de lever i ett singelhushåll eller inte så skulle det bli ett nej icheckat.
De är två singlar som lever i hop i ett flerhushåll

Att vara singel är inte samma sak som att man lever i ett singelhushåll.
Att man bor i ett singelhushåll utesluter inte att man kan ha ett förhållande, rent av vara förlovad med någon. Finns även gifta par som lever i singelhushåll (särbos).

Singelhushåll deklarera bara EN sak, att man lever ensam i hushållet inget över huvud taget om "civilstatus"..