Hur ser du på att vara duktig?

Jag är nog inte så duktig för om man är duktig så blir man väl belönad och inte straffad. Dom som är duktiga bor i stora, fina hus, dom har fina jobb, vänner och familj mm.

I takt med att jag själv tycker att jag har blivit duktigare och duktigare har jag fått allt hårdare smällar och nu är jag snart nere på botten och simmar. Därför så anstränger jag mig för att inte vara så duktig, men jag förmodar att jag misslyckas för det mesta.

Förr i tiden så hade jag allting. Men jag tyckte inte att jag var särskilt duktig. Jag var inte duktig i skolan och sedan skaffade jag mig bara en massa dåliga vanor, jag gjorde överhuvudtaget ingenting nyttigt.

Sedan när jag påbörjade en uppryckning, först med att studera upp mig, då började det så sakta gå utför.

Man kan ju göra någonting och känna sig jätteduktig och så får man veta att detta är inte värt någonting, det är helt värdelöst, och tom har kanske en negativ påverkan.

Så är det tex när samhället förändras som tex från jordbrukssamhälle till industrisamhället då fick många människor som hade varit väldigt duktiga veta att det dom hade gjort var väldigt värdelöst.

Och detta lever ju kvar i samhället idag. Så därför så kan det vara lite skamligt att vara duktig också.

Fast ändå så ska man ju vara duktig, men hur, det kan vara väldigt svårt att förstå.

Är jag duktig i betydelsen produktiv hjälper det min karriär. Det innebär att jag tjänar mer pengar. Det gör tillvaron för min familj stabilare, och förhoppningsvis kan jag spara ihop pengar som min son får ärva, vilket gör det lättare för honom att klara tillvaron.

I korthet gör min produktivitet att mina gener får större möjlighet att föras vidare. Att vara produktiv är helt enkelt en evolutionär fördel. Jag anlägger inga moraliska eller lutherska perspektiv på min duktighet.