Erfarenheter/kunskap gällande Escitalopram

Stephen M. Stahl rekommenderar den b.l.a. som förstahandsbehandling gällande depression. Många pratar om kramprisk men den är inte hög alls på doser inom 150-300 mg. Ponera att flertalet andra vanliga antidepressiva mediciner har högre kramprisk och dessa ligger på 0,1%-0,3%. Hos fullt friska människor ligger kramprisken utan medicinering på 0,1%. Bupropion (aktiva ämnet i Voxra) som utsöndras via "sustained-release" har en kramprisk på 0,1% och direktutsöndring av 450 mg bupropion har en kramprisk på 0,4%.

Ponera nu att jag syftar på att lägga till Voxra till din SSRI. Voxra ensamt kommer inte hjälpa särskilt mycket mot ångestproblematik. Voxra tar bort/minskar sexuella och andra biverkningar om SSRI medför.

Som sagt.
Jag kommer ringa läkaren antingen imorgon eller idag för att diskutera det jag har fått lära mig.
Undviker gärna benzo då jag märker hur mycket jag tycker om den

OCH DEN SEXUELLA BITEN ÄR MYCKET VIKTIG OM MAN INTE VILL BLI MER DEPRIMERAD..

ja normalt sett tar det tid, men inte ovanligt att det går att känna effekt redan tidigt i behandlingen.

Det är som du säger ofta så att enbart ssri ofta inte ger full remission, däremot nästan alltid symptomförbättring (i mindre eller större omsträckning) så definitivt värt att testa, och ssri är ju tämligen ofarligt innan tyngre mediciner med fler biverkningar sätts in.

Hur farligt är det att jag har tagit koks rätt regelbundet under "lovet"..
Kommer det försvåra insättningen av medicinen?
Känner själv att det har blivit lite väl mycket men jag behövde verkligen den artificiella lyckan och drivet ett tag. Kände mig nästan lika pigg och skarp som ett barn första linorna.

Och jag vet.. inga pekpinnar tack.. drugs are bad mmmkay.
Men ibland behöver man faktiskt tyvärr något..

Om jag som förmodligen mår sämre en du klarar mig utan droger så lär du också göra det. Förstör inte ditt psyke mer då kanske du blir lika dålig som jag.

Jo jag klarar min utan droger. Jag har varit ofrivilligt nykter i lite över ett år pga att jag blev sjukskriven för PÅ/GAD, såklart pga drogbruk och väldigt mycket stress.
Jag höll dock inte på med droger när jag kraschade, slutade faktiskt ett bra tag innan, men det kan väl fortfarande ha varit en katalysator.

Mitt lilla snetramp berodde mest på att jag var utråkad och ville se om det gick att ta stimulantia trots att jag har problem med panik, och jag bevisade för mig själv att det går alldeles utmärkt.
Men det är inget jag kommer fortsätta med.. scouts honour.

Och vad vet du om mitt mående, jag mår riktigt risigt i perioder.
Mycket pga mitt dåliga leverne och dåliga gener.. och rakt igenom riktigt dåliga livsval.

Men tack för omtanken.

Men hur dåligt mår du?
Vilka droger har du tagit?
Och klarar du av att leva ett drägligt liv trots allt?

Jag kommer inte ihåg om jag någonsin har mått bra överhuvudtaget..

Jag är sängliggandes hela dagarna som tur får jag hjälp med att laga mat och städa då jag bor hemma.
Mina symtom varierar beroende på hur medicinen funkar under dagen men jag har en ångest som är helt sjukt svår, den är konstant utan uppehåll.
Jag kan inte få självmorstankar för att medicinen tar bort det annars hade jag hafft det varje dag.
tänkt dig att ha en panikångest atack som aldrig avtar som är likadan i år. Man vill bara döö

hash har jag provat med fick bara ångest och nojja utav det.

Livet är inte rättvist inte..

Själv har jag haft allt upplagt för mig men ändå slarvat bort allt på alla droger som man kan ta förutom dom man injicerar då. Så min ångest är utan tvekan min bara egen konstruktion om man inte vill se sig sig som ett offer för omständigheterna då, men jag gillar att känna att jag har kontrollen så på det stora hela är nog allt mitt fel..

Men jag hankar mig fram och gör fortfarande det jag vill så jag har fortfarande en positiv syn på framtiden.

Hur gammal är du?

Jag har haft problem med kroppsliga symptom, som bland annat högt blodtryck och ett ständigt tryck i min hals. Trycket är konstant, och ibland så tycker jag att det blir väldigt besvärligt att andas. Dessutom har jag svårt att svälja mat, för det går ofta fel (känns det som), eller fastnar någonstans i halsen.

Läkarna säger att det endast sitter i huvudet. Vet att jag har rätt svår hälsoångest, men är det rätt att försöka sig på antidepressiva för detta? Allt jag vill är att släppa mina fysiska symptom. Utan dem så skulle jag inte vara deppig alls...

Men är det någon som vet hur Escitalopram fungerar, om det är bra, beroendeframkallande, sinnesförvrängande eller något? Känns som en väldigt stor grej att ens försöka sig på dessa mediciner, så... vad tycker ni om det?

Vården är under stor press. Läkare är stressiga och ska hinna med många patienter. Det lättaste för dem är att skriva ut mediciner med komplexa namn.

Just sayin...

Jo, naturligtvis är det ju så. Men samtidigt så finns det läkemedel som fungerar. Allt är väl inte en konspiration?
Det är min husläkare som skrivit ut detta. Han känner mig hyfsat väl, och vi har haft många dialoger.
Men vågar nog inte riktigt ta det... Skulle därför vara skönt att få höra vad andra, som gått genom något liknande, har att säga.