Djurens moraliska status i ett anarkistiskt samhälle

Vilka belägg jag har? Teorierna på området om det duger, med de observationer de kunnat göra. Att plantor känner stress och smärta - och sprider informationen till sin omgivning - verkar utifrån resultaten ytterst rimligt. Hur pass mycket du läst in dig på området är upp till dig. Att du inte tror andra växter har nytta av att känna fara i omgivningen tyder på att du bör läsa in dig på växters symbios, istället för att avfärda dem som inget mer värt än en sten.

På det fetstavade: Varför tror du jag nämnde "utifrån ett mänskligt perspektiv"?
Hur kan man likställa ett levande väsen med en tavla? Är du nihilist?

Jag accepterar att jag kommer döda annat liv för att min egen organism ska leva, det är ofrånkomligt såsom våra begränsningar är skapade. Gör du? Klarar ditt psyke det?
Hur i hela friden kommer du ner till det här bisarra resonemanget? Diskuterar du dina egna logiska fallgropar eller mina, det är den stora frågan? Det är du som ställer djur som moraliskt överlägsna från växter (närmre dig i näringspyramiden) och behandlar annat liv som olika än det du som människa bäst kan relatera till. Episkt hyckleri att sedan ifrågasätta min "näringsfascism" som tycker man bör vörda såväl växter som djur.

"Åh nej, det är så fruktansvärt hemskt att döda ett djur och sedan äta det, för jag kan bättre relatera till djurets känslor och beteende, men att slita upp en näve morötter från landet och koka dem levande är så godhjärtat som det bara kan bli."

Jag respekterar vegetarianer och veganer för deras ståndtagande, men knappast för sina illusioner om moralisk överlägsenhet. Bisarrt. Om du tror jag förespråkar koncentrationsläger för djur eller annat allsköns helvete som det här systemet eskalerar, så kanske du bör läsa om min text igen.

Tror man att döda ett annat djur för att få näring är ondskefullt och att döda växter för att få näring är godhjärtat, så är man religiös (hippie, new age), så har man större problem än så.

Hela näringspyramiden har sitt värde och allt liv måste respekteras. Värderingar hit och dit, all möjlig existens i symbios bör bevaras för helhetens bästa. Sliter jag sönder ett knippe blommor eller dödar maskar, har jag dödat annat liv i onödan. Att döda för att leva är inte att döda i onödan. Att tro att visst dödande är bättre än annat dödande är en illusion, det är dödande, punkt slut. Därför tar man aldrig annat liv i onödan, tvärtom.

Ska man bo i subarktiskt klimat, vara hippie-vegan och bygga episka matförråd över en kort sommarperiod för hela året - med antagen lyckad skörd varje år, all respekt. Men ska man gå in på illusioner om moral, nej tack. Det är den föreskrivna moral du är övertygad om genom betingning.

Det är alltid trist att ödelägga för att få sin näring som biologisk varelse i toppen av näringspyramiden. Att inte känna någonting när man slaktar växter, men bryter ihop om man skulle slakta ett djur, är en föreställning, inte en sanning.

Upplys mig gärna om dessa teorier. Nej, jag är inte påläst inom området, men övertyga mig om att växter känner smärta så ändrar jag uppfattning, den bevisbördan ligger på dig eftersom ingen vetenskaplig konsensus råder i frågan medan forskarvärlden är väldigt överens med att om du sparkar på en hund så upplever den smärta.

Ja det undrar jag också, vi tar det från början där du frågade:
Jag har aldrig talat om att djur har högre moralisk status än växter, snarare att vi är moraliskt jämlika djur som liknar oss i vissa relevanta avseenden, inom filosofin talar man 'kännande' (eng: sentient) eller livssubjekt. Om växter hade kapacitet att lida, viljeattityder och ett känsloliv som spelar roll för dem, så hade jag givetvis övervägt att även inkludera växter och då vore hela argumentet för djurrätt meningslöst. Men tills dess har jag väl rimliga skäl för att ge djuren moralisk status medans du fumlar efter halmstrån som att växter skulle vara på samma kognitiva nivå som grisar, kycklingar, elefanter, hundar, katter osv...du har väldigt svaga argument som jag ser det.

Jag har aldrig påstått att vi inte har några som helst moraliska skyldigheter gentemot växter, vilket jag tycker vi har eftersom de är värdefulla för oss och ekosystemet, men jag ser inte växter som 'personer' eller moraliska subjekt.

Givetvis erkänner jag detta, men bara för att vi inte kan överleva utan på bekostnad av andra organismer så rör vi inte oss i ett moraliskt vakuum, våra skyldigheter försvinner inte bara för att vi inte kan vara perfekta varelser.


Det sista stycket var bara en reflektion, inser att det var taget ur sitt sammanhang. Vad vill du ha sagt med resten av texten? Jag håller med om att det är försvarbart att döda djur om det gäller överlevnad, det är liksom inget jag ifrågasätter. Att respektera djur gör man genom att inte behandla dem som ägodelar eller att vi kan härska över dem, precis samma syn vi bör ha gentemot människor, om vi är överens här behöver vi inte diskutera vidare. Växter är också betydelsefulla men de kan inte behandlas som personer med en autonomi.