Citat:
Svårt att svara på. Om man kan utesluta att hunden har ont så är det väl snarare så att den förknippar trappan med något relaterat till när den hade ont. Det kan vara så att ni varit väldigt försiktiga samt lite ängsliga när ni burit hunden och därför har hunden nu förknippat trappan med er ängslighet och får därmed ångest vid trappan
Om godis inte funkar kan ni ju prova att vara lite bestämda. Sätt koppel på och gå bestämt men lugnt i trappan. Se till att vara lugna själv. Börja uppför och sen mycket beröm när ni väl kommit upp.
Att hunden dessutom drar kan även bero på att ni bytt attityd till hunden. Han kan ha klättrat lite i rang för att ni varit mer omhändertagande och mindre ledare under perioden som hunden var sjuk. Det är ganska vanligt att man ändrar beteende och tycker synd om men det föder tyvärr ofta ett oönskat beteende hos hunden.
Jag har själv en 18årig gammal hund som flyttade hem till oss när min sambos föräldrar skiljde sig. Han var paniskt rädd för veterinären (svimmade vid ett par tillfällen), åska, skott, smällare och hans matte har alltid varit väldigt överbeskyddande.
Eftersom vi har 2 andra hundar så har han bara fått vara en i flocken sedan han flyttade hit och han har helt ändrat sig. Veterinären inga problem (tog med en av de andra när vi åkte dit), skott, åska ja all rädsla som bortblåst. Troligtvis på grund av att vi hanterar hunden annorlunda samt att de andra hundarna inte bryr sig.
Om godis inte funkar kan ni ju prova att vara lite bestämda. Sätt koppel på och gå bestämt men lugnt i trappan. Se till att vara lugna själv. Börja uppför och sen mycket beröm när ni väl kommit upp.
Att hunden dessutom drar kan även bero på att ni bytt attityd till hunden. Han kan ha klättrat lite i rang för att ni varit mer omhändertagande och mindre ledare under perioden som hunden var sjuk. Det är ganska vanligt att man ändrar beteende och tycker synd om men det föder tyvärr ofta ett oönskat beteende hos hunden.
Jag har själv en 18årig gammal hund som flyttade hem till oss när min sambos föräldrar skiljde sig. Han var paniskt rädd för veterinären (svimmade vid ett par tillfällen), åska, skott, smällare och hans matte har alltid varit väldigt överbeskyddande.
Eftersom vi har 2 andra hundar så har han bara fått vara en i flocken sedan han flyttade hit och han har helt ändrat sig. Veterinären inga problem (tog med en av de andra när vi åkte dit), skott, åska ja all rädsla som bortblåst. Troligtvis på grund av att vi hanterar hunden annorlunda samt att de andra hundarna inte bryr sig.
Att hundar drar har inget alls med rang och göra. I alla fall är det min fulla övertygelse om att det inte har ett jota med rang och göra. I gasen skulle jag snarare säga.
Många människor när de går ut med sin hund är i sinnesstämningen av att ta en lugn skön promenad. En hund är av en helt annan uppfattning då hundar vill vara effektiva och arbeta. De är inte ute efter att skingra tankarna eller njuta av utsikten, de vill jobba och kolla omgivningarna.
Att hunden drar är i sig inget negativt. Det betyder bara att det är liv i hunden. Att hålla på med alla möjliga ryck hit och dit och konstiga halsband som visa gör är bara sätt att tro att man kan kringgå faktumet att hunden är skapt till att vara effektiv och arbeta. Det ultimata vore att ha möjlighet att låta hunden jobba med något som tröttar ut den lite innan man går ut och därifrån sedan få den att gå fint i koppel. Att få uppmärksamhet av en hund som har myror i arslet är svårt.
Detta är anledningen till varför jag aldrig i livet skulle skaffa en husky, om jag typ inte bodde ute i bushen. För mycket att matcha upp energimässigt. De är ju inte ens menade att ha som sällskap, i alla fall inte i första hand.
__________________
Senast redigerad av Ålen 2015-05-07 kl. 13:58.
Senast redigerad av Ålen 2015-05-07 kl. 13:58.

Men jag vet inte om draghundar blir triggade till att dra mer om de hamnar bakom övriga spannet eller ej.