Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2015-05-05, 21:33
  #1
Medlem
Veniconess avatar
Detta scenario är helt orealistiskt i och med att dessa krigare verkade på helt olika platser i världen och aldrig ens var i närheten av varandra. Men om man föreställer sig ett scenario i vilket en medeltida korsriddare från 1100-talet möter en samuraj i klassisk utrustning (1500-talet) i en envig - vem skulle gå segrande ur striden?

Många kommer säkert att säga samurajen enbart för att samurajer i populärkulturen anses vara oövervinnerliga supermänniskor - vilket de definitivt inte var. Många av de asiatiska kampsporterna utvecklades som ett sätt för vanliga obeväpnade människor att skydda sig mot aggressiva samurajer, då vanligt folk inte tilläts bära vapen i det feodala Japan.

Jag efterlyser analyser som baseras på logiska motiveringar och inte schablonbilder.

Vad som talar för korsriddaren anser jag vara följande:

- I första hand korsriddarens skyddande rustning. Både ringbrynja, benskenor, sköld samt den skyddande plåtburksformade hjälmen erbjuder riddaren ett gott skydd.

- Det faktum att en europeisk krigare sannolikt är både tyngre och starkare än en japansk rent fysiskt. (Tänk på att den medeltida samurajen inte kan karate eller något sådant).

Vad som talar mot korsriddaren:

- Riddarsvärdet är underlägset samurajens Katana.

- Rustningens tyngd som sannolikt gör att riddaren blir trött fortare än samurajen.

Vad som talar för samurajen:

- Mer rörlig då samurajens rustning inte är lika tung.

- Bättre vapen. Katanan är överlägsen det europeiska riddarsvärdet i och med att klingan är mycket starkare och designen på vapnet gör det perfekt för att utdela fruktansvärda hugg.

Vad som talar mot samurajen:

- Avsaknad av sköld. Riddaren skulle kunna parera ett svärdshugg från samurajen med sin sköld och sedan sticka svärdet i samurajen innan denne samlat sig inför nästa hugg.

Vad tror ni? Ge exempel på scenarion där riddaren respektive samurajen går segrande ur striden. Och hur detta skulle kunna utspela sig.
__________________
Senast redigerad av Venicones 2015-05-05 kl. 21:56.
Citera
2015-05-05, 21:45
  #2
Medlem
Krappfiskarns avatar
Det japanska svärdets klinga är hårdare längs den skarpa änden, vilket gör att den tål mindre stryk och således lättare går sönder.
Citera
2015-05-05, 21:52
  #3
Medlem
Gloria.Romanas avatar
En samuraj från 1100-talet bar väl rimligen ingen katana. Han bör ha haft en tachi.
Citera
2015-05-05, 21:54
  #4
Medlem
Veniconess avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Gloria.Romana
En samuraj från 1100-talet bar väl rimligen ingen katana. Han bör ha haft en tachi.

När jag skrev en samuraj i "klassisk utrustning" menade jag mer en sådan från 1500-talet. Den typ av samurajer som brukas skildras på film.
Citera
2015-05-05, 22:09
  #5
Medlem
Gloria.Romanas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Venicones
När jag skrev en samuraj i "klassisk utrustning" menade jag mer en sådan från 1500-talet. Den typ av samurajer som brukas skildras på film.
Aha.

Det beror nog en hel del på olika ting. Miljö exempelvis. Om vita européer i form utav korsriddare skulle ha sökt invadera Japan så kan man tänka sig att kami-no-kaze skulle ha drabbat anfallarna i form av tyfoner eller andra mycket hårda vindar. Se mongolernas invasionsförsök 1274 och 1281 för mer information om det.

Är uppsuttet kavalleri för båda parter det bästa och mest rättvisa scenariot?

Sjöstrid?
Citera
2015-05-06, 01:55
  #6
Moderator
Jeckes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Venicones
Detta scenario är helt orealistiskt i och med att dessa krigare verkade på helt olika platser i världen och aldrig ens var i närheten av varandra. Men om man föreställer sig ett scenario i vilket en medeltida korsriddare från 1100-talet möter en samuraj i klassisk utrustning (1500-talet) i en envig - vem skulle gå segrande ur striden?

Många kommer säkert att säga samurajen enbart för att samurajer i populärkulturen anses vara oövervinnerliga supermänniskor - vilket de definitivt inte var. Många av de asiatiska kampsporterna utvecklades som ett sätt för vanliga obeväpnade människor att skydda sig mot aggressiva samurajer, då vanligt folk inte tilläts bära vapen i det feodala Japan.

Jag efterlyser analyser som baseras på logiska motiveringar och inte schablonbilder.

Citat:
Ursprungligen postat av Venicones
Vad som talar för korsriddaren anser jag vara följande:
- I första hand korsriddarens skyddande rustning. Både ringbrynja, benskenor, sköld samt den skyddande plåtburksformade hjälmen erbjuder riddaren ett gott skydd.

Rustningen skulle ge korsriddaren en enorm fördel. Många har helt fel syn på hur mycket en rustning faktiskt gör. I filmer så är rustningar bara coola kläder medans i verkligheten så är de järn och stål som ligger i skyddande lager. Eller andra material....
Man kan till exempel inte hugga igenom en ringbrynja. Ringbrynjan är extremt motståndskraftig mot skärande vapen och man kan hugga och skära om och om igen i den och du kommer inte att kunna skära isär den så att eggen på ditt vapen kan skada din motståndare.

Ett svärd förvandlas till ett krossvapen istället för ett skärande verktyg, när den möter en ringbrynja.
Om någon nu vill kolla på test med ringbrynja mot skärande vapen på Youtube, så är det viktigt att det verkligen är en korrekt bild av europeisk ringbrynja.
Moderna ringbrynjor är nämligen inte tänkta som rustning, utan är en kostym, för sitt utseendes skull.
Modern ringbrynja är gjorda i fjäderstål där ringarna bara hålls ihop av den fjädrande kraften i materialet medans en medeltida europeisk ringbrynja hade ringar som antingen var hela (inte hade någon öppning) eller stängda med en nit. Så man kunde inte dra isär dem bara med händerna. Därtill så är modern ringbrynja oftast 4-i-1, alltså varje ring kopplas ihop med fyra andra och bildar ett kvadratiskt mönster. Medans medeltida oftast är 6-i-1 och bildar ett hexagonalt mönster. Många använder också ett 6-i-1 mönster men bara med 4 ringar i varje (man lämnar en närstående ring på varje sida öppen, för att kunna använda sig av hela ringar i större utsträckning) resultatet är fortfarande en brynja mycket starkare än ett kvadratiskt 4-i-1 mönster.
Därtill så är ringar med mindre diameter bättre för skydd (fler ringar blir mer metall), medans moderna använder större ringar eftersom det gör brynjan lättare att tillverka (mindre antal ringar som måste länkas ihop).


- Det faktum att en europeisk krigare sannolikt är både tyngre och starkare än en japansk rent fysiskt. (Tänk på att den medeltida samurajen inte kan karate eller något sådant).

Storlek, styrka och vikt är naturligtvis en stor fördel för riddaren.
Och om den medeltide samurajen kunde karate så skulle det inte göra någon skillnad.
Testa att slå på en polis i kravallmundering med nävarna eller sparkar och se hur bra det fungerar.
Rustningar tål stryk och det är svårt nog att slå någon så att denne skadas bara denne har på sig en MC-läderställ med hjälm.
Lägg till lite plastplattor här och var och du förstår snabbt hur värdelöst karate är.

Personligen tror jag mer på att samurajerna tränade sumo-brottning, då det är något som fungerar i strid mot en motståndare med rustning och vapen (alltså att rusha denne och kasta dem till marken).
Riddaren i sin tur hade dock med största sannolikhet rejält med träning i romersk-grekisk brottning, som har samma syfte, att komma tätt inpå motståndaren så att denne inte kan använda sina vapen.


Citat:
Ursprungligen postat av Venicones
Vad som talar mot korsriddaren:

- Riddarsvärdet är underlägset samurajens Katana.

En myt. Riddarsvärdet var alldeles utmärkt som vapen.
Katanan är överlägsen som konstföremål, men inte som vapen. Katanan är ett tvåhandssvärd i grunden och är naturligtvis bättre än ett enhands-riddarsvärd i sig. Ett enhandssvärd har istället fördelen att man kan ha en sköld i den andra handen.

Sedan så har man i det traditionella Japan bevarat svärdskonsten, medans man i Europa snabbt glömde bort den när den inte längre var intressant ur ett militärt perspektiv.
Och det som bevarats i form av fäktning är rätt löjligt egentligen och handlar om vem som kan peta den andre först med ett litet spö.
Som ett exempel så kan nämnas att man vinner om man rör motståndaren någon tiondels sekund innan motståndaren rör dig. I verkligheten så hade båda förlorat, då båda blivit skadade....

- Rustningens tyngd som sannolikt gör att riddaren blir trött fortare än samurajen.
Fast samurajen har också rustning, får man förmoda. Har han inte det så är det en promenadseger för riddaren. Och en rustning väger mindre än vad många tror, särskilt som att vikten är jämnt fördelad över kroppen.
Därtill har riddaren tränat med sin rustning på sig i många år och är därför van vid den. Visst, han kanske blir trött fortare än samurajen, men inte så pass mycket att det skulle göra någon skillnad i en envig.

Citat:
Ursprungligen postat av Venicones
Vad som talar för samurajen:

- Mer rörlig då samurajens rustning inte är lika tung.
Se ovan.
Dessutom blir han inte mer rörlig, då en ordentligt utformad rustning inte minskar din rörlighet i någon större utsträckning.

- Bättre vapen. Katanan är överlägsen det europeiska riddarsvärdet i och med att klingan är mycket starkare och designen på vapnet gör det perfekt för att utdela fruktansvärda hugg.
Återigen, se ovan.
Katanan är inte överlägsen, och dess förmåga att utdela fruktansvärda hugg neutraliseras av att ringbrynja är exceptionellt bra på att stå emot fruktansvärda hugg av vassa vapen.

Citat:
Ursprungligen postat av Venicones
Vad som talar mot samurajen:

- Avsaknad av sköld. Riddaren skulle kunna parera ett svärdshugg från samurajen med sin sköld och sedan sticka svärdet i samurajen innan denne samlat sig inför nästa hugg.

Sköld och svärd har naturligtvis sina fördelar mot ett tvåhandssvärd, men ett tvåhandssvärd har i sin tur ett antal fördelar, främst en längre räckvidd.

Citat:
Ursprungligen postat av Venicones
Vad tror ni? Ge exempel på scenarion där riddaren respektive samurajen går segrande ur striden. Och hur detta skulle kunna utspela sig.
Den största avgörande faktorn skulle nog vara de individuella männens skicklighet med sina vapen.
I en konstig form av envig med hjälp av tidsmaskin så skulle jag lägga mina pengar på riddaren. Och detta främst pga ringbrynjan.
Citera
2015-05-06, 08:07
  #7
Medlem
Moramannens avatar
Hade inte samurajer också ringbrynja?
Citera
2015-05-06, 09:10
  #8
Medlem
Astrobiologis avatar
Inget hindrar ju en lätt utrustad samuraj att springa iväg och trötta ut en tyngre utrustad riddare. Hur stor är "ringen" de slåss i?
Citera
2015-05-06, 10:52
  #9
Medlem
Zaedrewss avatar
Låter som ett bra avsnitt för Deadliest Warrior.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of...rrior_episodes

Samurajen ställdes där mot vikingen. Samurajen vann mycket beroende på deras överlägsenhet på längre avstånd med pilpågen. Vissa vapen vikingen hade där kan sägas vara ganska lika riddaren som svärdet och även yxan. Riddaren ställdes i det programmet mot piraten och förlorade.
Citera
2015-05-06, 17:57
  #10
Medlem
Superkufs avatar
Om vi accepterar ett tämligen osannolikt scenario och utgår från en duellsituation skulle mina pengar sättas på riddaren.

Japan har alltid varit fattigt vad gäller naturresurser, så även järn. Japanerna hade helt enkelt inte så mycket järn (eller koppar och tenn för att göra brons) att heltäckande rustningar var realistiskt. Därför bestod japanska rustningar av dessa konstfärdiga laminat - men lika viktigt var de japanska vapnen designade för att hugga sönder fiender med lätt eller inget pansar. Katanan är jättebra på att filéa människor, men rent dåligt på att slå igenom ringbrynja eller helplåt.

Riddaren å sin sida torde ha ett svärd och något krossvapen (spikklubba, stridshammare eller liknande - beroende på land, tid och situation) vilka är designade för att möta och besegra rustningar av järn/stål och skulle fungera bra mot samurajens rustning.

Sköld är en stor fördel, framför allt mot ett icke-krossande tvåhandsvapen. Hade samurajerna alls någon vana av att slåss mot fiender med sköld?

En europeisk riddare var i de flesta fall född in i en militär elit som tränades från barnsben. Det varierade naturligtvis väldigt mycket mellan franske kronprinsen och polsk fattigadel, men över lag var de vältränade, fysiska praktexemplar (där enbart bärandet av rustningen var ett träningspass). Och riddarsporrarna var något du måste förtjäna - du kunde inte födas in i riddarskapet. Samurajstatusen var däremot ärftlig och innebar inte samma fokus på krig och träning för krig - även om det även här var stor spännvidd.

Katanor är snygga och lämpar sig väl för jonglerande och poserande - det är därför TV och Hollywood älskar dem. Men i verkligheten är katanan dels tämligen kort för att vara ett tvåhandssvärd, dels helt utan parerplåt (den lilla ovalen kallat "tsuba" är för liten). Samurajen är inte säker på att få in första stöten (vilket han skulle vara med ett långt vapen typ värja) och kan inte parera fiendens anfall (vilket han skulle vara med antingen ett västerländskt tvåhandssvärd eller med svärd+sköld).
Citera
2015-05-06, 18:17
  #11
Medlem
Ormen Långes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Jecke
Sköld och svärd har naturligtvis sina fördelar mot ett tvåhandssvärd, men ett tvåhandssvärd har i sin tur ett antal fördelar, främst en längre räckvidd.

Nja, ett tvåhandssvärd ger faktiskt kortare räckvidd vid samma bladlängd
än ett enhandssvärd och med svärdsmått så har en katana ett kort blad.
Även jämfört med enhandssvärd.

Det europeiska enhandssvärdet har således dels räckviddsfördelen
av att vara ett enhandssvärd och dels ett lika långt eller längre blad.
För de aktuella perioderna ett 10-20cm längre blad på det europeiska svärdet.

Vad gäller rustningar så tenderade japanska rustningar med liknade täckning
att vara tyngre, mera rörelsebegränsande och de erbjöd ett lägre skydd.


Sämre järn, en ovilja att förändra sig och mycket små influenser gynnade inte direkt
effektiviteten i den japanska krigsmaterielen.


Det är ingen slump att svärd liknande det klassiska riddarsvärdet fanns i all möjliga kulturer,
från Island till Kina och från Finland till Etiopien,
medan ingen verkar har kommit fram till (eller i.a.f. hållit fast vid) samma lösning som japanerna.

Unika konstruktioner, tenderar att vara unika, eftersom de är undermåliga.
Citera
2015-05-06, 20:42
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ormen Långe
Nja, ett tvåhandssvärd ger faktiskt kortare räckvidd vid samma bladlängd
än ett enhandssvärd och med svärdsmått så har en katana ett kort blad.
Även jämfört med enhandssvärd.

Det europeiska enhandssvärdet har således dels räckviddsfördelen
av att vara ett enhandssvärd och dels ett lika långt eller längre blad.
För de aktuella perioderna ett 10-20cm längre blad på det europeiska svärdet.

Vad gäller rustningar så tenderade japanska rustningar med liknade täckning
att vara tyngre, mera rörelsebegränsande och de erbjöd ett lägre skydd.


Sämre järn, en ovilja att förändra sig och mycket små influenser gynnade inte direkt
effektiviteten i den japanska krigsmaterielen.


Det är ingen slump att svärd liknande det klassiska riddarsvärdet fanns i all möjliga kulturer,
från Island till Kina och från Finland till Etiopien,
medan ingen verkar har kommit fram till (eller i.a.f. hållit fast vid) samma lösning som japanerna.

Unika konstruktioner, tenderar att vara unika, eftersom de är undermåliga.
Det fetade var ett bra sätt att, i alla fall inledningsvis, bedöma saker. Tar med det i min framtida arsenal, tack.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback