trodde jag levde drömmen

hur ska man gå vidare?

har haft ett förhållande i 12år, å vi hade börjat prata om barn, å giftemål å hela skiten....hon har vissat mig olika klänningar, tårtor osv... jag levde drömmen
men så kom de en dag.. - Vi ska gå skilda vägar, känner att vi är mer vänner.



BOOM

där rasade hela min värld, vad ska man göra nu?

bara glömma allt å gå vidare, försöka få henne tebax? hur?

Hur gamla är ni?

Är ju ganska ovanligt man är i ett förhållande 12 år utan att varken barn eller giftermål blivit av än.

Skaffa en annan slida att knulla. För hon vill ha en annan kuk i sig än din. Det är därför hon gjorde slut.

Kvinnor är förstörda idag. Tyvärr.

idag är jag 27år ne ja skoja lite med dig, 11år blir de.

Ni var väldigt unga när ni blev tillsammans. Ni har växt ifrån varandra.
Du är 27 och fortfarande ung. Försök att va singel ett tag och njuta av ensamtiden. Sen kan du hitta dig en ny kvinna.

Ja man börjar ju undra.

Till TS. Det finns metoder att försöka få tillbaka henne som är seriösa och inte bygger på manipulation. Googla på Lee Baucum t.ex. och lyssna på hans podcast eller betala en slant för att läsa det han skrivit. Jag tror det är rätt effektiva metoder även om jag själv nog var för sent ute. Du är också väl sent ute om jag ska vara ärlig. Men det är värt ett försök.

Det där med att "växa ifrån varandra" och "blivit vänner" är omoget skitsnack. Ingen frisk människa går runt och är förälskad i en partner länge än 6-12 månader och max två år, sedan drivs relationen av andra lugnare känslor. Tyvärr har det moderna samhället lurat i människor, främst kvinnor, att kärlek är lika med förälskelse och då får de för sig att de känner "fel" och börjar leta efter någon som ger "rätt" känslor. Ett liten djävul tar då chansen att förstöra ert förhållande och sätter sig på hennes ena axel och börjar ständigt i viska till henne: "Du kan hitta någon ännu bättre, du kan hitta någon ännu bättre..." Det är till honom hon har lyssnat.

Hej

Beklagar och höra att det tog slut så plötsligt. 12år är verkligen en lång period och en separation från detta kan få den starkaste mentala hjärna att kollapsa. Jag har varit i liknande situation, mitt förhållande varade 7år och tog ett abrupt slut i vintras. Vi pratade om att flytta ihop och eventuellt förlovning, men ödet hade andra planer.

Nu har det gått några månader och livet flyter på ganska bra. Trodde i tidiga månader att jag aldrig skulle komma över smärtan men så fort man börjar träffa nya människor så upptäcker man andra intressen och möjligheter. Ett tips som jag kan ge dig är att aldrig ha för bråttom in i en ny relation. Efter ett uppbrott så är man känslomässigt instabil och det första man vill åt är samma kärlek som man hade med sin tidigare hälft. Men detta för dig bara in på ett villospår och dessutom så är det inte respektfullt mot den andra partnern. Du måste först bli bekväm mig dig själv, bearbeta sorgen och lära älska dig själv. Därefter kan du gå vidare, och tro mig då kommer även din partner uppskatta dig och din hängivenhet ännu mer.

Jag säger inte att det blir lätt men du får inte ge upp! Jag är själv fortfarande i bearbetningsperioden och har ingen aning om hur länge jag kommer att befinna mig i den. Jag tänker inte så mycket på det utan försöker fylla mina dagar med aktiviteter, umgås med vänner osv. Självklart är vissa dagar jobbigare än andra, men jag blickar alltid framåt och försöker att fokusera mycket på mig själv och vad jag vill uppnå. Tillåt dig också att vara ledsen, för det behövs för att du ska inse vad lycka är.

Jag brukar läsa en del citat och lyssna på musik vilket har hjälpt mig väldigt mycket. Många människor som vi träffar på kommer inte att vara delaktiga i våra liv, dessa passerar bara förbi för att lära oss vad som är rätt och fel.

Lycka till nu och ge inte upp! PM om du vill snacka ytterligare.

/Pest

Till TS och netpest vill jag säga att det säkert känns bittert att bli lämnade just när ni var på väg att binda er, men det är inte kul att bli lämnad när nån fått igång familjelivet heller.

Livet är som det är och det finns fördelar och nackdelar med alla situationer. Men ofta är det bra att fokusera på fördelarna i ens egen. Därför ska ni komma ihåg att ni nu är helt fria att hitta någon annan att bygga upp en familj med. Visst ska nu låta bli att rusa in i något men efter en tid kan ni obehindrat satsa på det.

min värld har rassat helt...... vi satt å prata om barn, bröllop... HON vissa mig tårtor, olika klänningar för 1 månad sen, så jag mådde ju prima å levede drömmen, ...


Å sen kommer den här bomben från inte någonstans. Jag blev chockad, nu på senare så finns de massaor av frågor, men de finns inte några svar



Lee Baucum den killen ska jag kika in.
oj jävlar 91 avsnitt


Nu börjar alla ångest komma, Det är NU jag inser hur Jävla bra hon va, å jag vissa inte de. Nu när man sitter helt sj i huset. Då inser man det. vilket gör att man får panik.

Jag vill ju bara Vissa henne nu. hur undebar hon är. å hur mkt hon betyder för mig. Mitt stora misstag, var att jag tog henne för givet.
Vi gick i samma spår dag in å dag ut. inte något extra på dagarna, Å de tror fan de att om man inte får tillbax av de man ger, så ledsar man vill dra vidare.

Antagligen var planerna på bröllop och barn försök från hennes sida att "rädda" förhållandet och göra det intressant och spännande igen, men det failade. Du ska nog inte se det som en plötslig helomvändning utan snarare som sammankopplade företeelser...

Exakt. Mycket bra skrivet.