Ska rörelsen enas eller inte?

Det publicerades idag en krönika om att SvP och NMR borde bli en och samma organisation. Alltså att rörelsen ska ensas.

https://www.nordfront.se/svp-borde-u...dsrorelsen.smr

Läser man kommentarerna till artikeln så verkar det råda delade meningar.



Så bör rörelsen enas i en och samma organisation?
Vad finns det fördelar och nackdelar med ett sammanslagning?

Den obskyra sajten Nordfront refererar och skärmdumpar till en fråga här skriven av mig.

Jag känner mig både smickrad och äcklad på samma gång faktiskt.

I artikeln beskrivs Svenskarnas Parti som inklämda mellan
Sverigedemokraterna och Nordiska Motståndsrörelsen?

Men jag får ingen klarhet i vad som skiljer galningarna åt?

Väldigt underhållande hur de öppet hyllar Adolf Hitler,
men samtidigt känner sig kränkta över att bli kallade nazister.

Okej? Flashback är ett öppet forum, så vill du inte bli citerad försvinner du härifrån.


Vem bryr sig?

Okej.

Läs SvPs partiprogram, sen läser du motståndsrörelsens när det släpps och jämför?


Tror inte motståndsrörelsen blir kränkta över att benämnas som nationalsocialister. Däremot finns nog invändningar på skällsordet nazist.

Fast är SMR och SvP lika med ”hela rörelsen”? För mig så omfattar rörelsen även individer bortom organisationens gränser. Nåja, oväsentligt.

Jag skulle nog beskriva läget som att det är ”enat” på vissa håll redan. Vissa områden eller även hela städer har helt enkelt gått från SvP till SMR. Bevisligen fungerar då detta ”enande” lokalt. Men organisatoriskt? Nja, det väcker alltför många frågor. Skulle SvP gå med i hela SMR i dess kamporganisation, eller enbart i dess parlamentariska del? Till vad skulle SvP gå med i när det i dagsläget finns inget partiprogram? De framträdande politikerna i SvP, ska de få lika framträdande roller i SMRs parlamentariska gren? Hur skulle APF samarbetet se ut där SvP sitter i styrelsen?

Jag gillar goda och positiva idéer. Men organisationerna känns alltför olika varandra på så många viktiga frågor vilket beskrivs redan av Klas Lund i hans text ”Motståndsrörelsen bilder parlamentarisk gren”. Det är därmed upp till individer att bestämma sig för vilken organisation de ska organisera sig i och rösta på, vilket skulle kunna styra utvecklingen till ett enande i framtiden.

Du verkar nästan känna dig personligt förolämpad?

Det var av ren nyfikenhet jag undrade över skillnaderna mellan organisationerna.

Alltså helst beskrivet ur deras eget perspektiv, då det blir mer intressant att läsa
reflektioner från företrädarna själva.

Varför ska jag som opartiskt beskriva detta för dig?
Jag tycker det är onödigt att ha 50 olika organisation som strävar mot samma mål, nämligen att säkra vårt folks framtida existens.

Jag tycker det vore önskvärt med en sammanslagning, däremot råder det skillnad om den saken, därför jag startade tråden. Tyvärr ser det ganska mörkt ut då rörelsen har en tradition med kukmätningar om vem som är bäst och mest nazist.

Vad tycker du själv?

Jag har väl aldrig frågat just dig efter en beskrivning heller?

Du som nationalist borde väl förresten hylla Sverige istället för Ryssland och Putin?

Jag hyllar Putin för hans motstånd mot HBTQ-tramset.

Det är nog öppet för diskussion och beror på vad man menar med "rörelsen"? Räknas alla organisationer och grupper som är invandringskritiska till "rörelsen"? Alla som är "nationalister"? Alla som är "nationella"?

Själv tycker jag att "nationell = nationalsocialist/radikal nationalist som inte tar avstånd från NS" (alltså "nationella" är "the good guys" som man gillar). Och med den definitionen blir Motståndsrörelsen nationalsocialistisk och nationell samtidigt som SvP till stora delar är nationellt även om det kanske rör sig åt fel håll. NU känns inte nationellt då de är öppet kritiska till nationalsocialism. Andra kanske vill definiera begreppet på ett annat sätt och då blir väl resultatet ett annat.
Ja, individer och mindre projekt kan också vara "nationella" och räknas till samma rörelse som nationella organisationer.
Tror inte att något enande är aktuellt och därför finns det inga svar på frågorna, utan det står väl alla fritt att ha en åsikt om hur diverse praktiska problem i teorin skulle kunna lösas. Dock är ju ingen av frågorna olösliga, så hade det funnits vilja och intresse hade det väl säkert gått att hitta rimliga lösningar.

---

En mer realistisk tillfällig lösning som jag såg att någon förespråkade i Nordfronts kommentarsfält var valsamarbete med gemensam riksdagslista, uppdelning av kommuner osv. Det hade kanske kunnat vara genuint konstruktivt utan att någon skulle tvingas till några eftergifter de inte kan gå med på.

Att hålla den svenska nationalsocialismen effektivt splittrad i ett antal betydelselösa småsekter, har varit motståndarnas effektivaste taktik alltsedan 1930-talet, då splittringen iscensattes.
Omsorgfullt inplanterade infiltratörer i samtliga organisationsledningar ser till att nya sekter bildas och att utbrytningar och uteslutningar inträffar hela tiden.
Senast så skedde var för drygt tio år sedan då Nationaldemokraterna bildades efter en iscensatt schism inom SD. På den tiden uppfattades SD fortfarande som i grunden fascistiskt av sina motståndare.
Idag har motståndarna delvis ändrat sin attityd till SD, sedan partiets företrädare uppträtt med avsevärd parlamentarisk kompetens.
Å andra sidan behövs inte längre några splittringsaktioner mot SD, då partiledningen numera - icke utan bravur - själv sköter den detaljen.
För att återgå till TS, den föreslagna sammanslagningen ingår antagligen i ett avancerat taktiskt spel om kontrollen över den allt mer fragmenterade NS-rörelsen.

Jag tycker det verkar som om alla de egna bristerna alltid skylls på motståndarna.

Varje gång extremhögern och nationalister misslyckas bygga upp fungerande organisationer,
så är det alltid någon annans fel.

Lite självrannsakan vore nog nyttigt för dessa självutnämnda patriotiska viking wannabes.

Självrannsakan har aldrig varit politiska sekterister starka sida. Detta gäller såväl nazister som kommunister och anarkister.