Jag kan stundvis inte tala/skriva svenska

OBS! Jag fick lov att ta över kontot efter att flera vänner använt det, så bry er inte om tidigare inläggen

Så här ligger det till:
Jag har bott i Sverige i snart 8år och enligt mina kollegor och vänner/bekanta, så talar/skriver jag väldigt bra på svenska. Jo, borde väl vara glad för det, men problemet är, att jag är en sk "språkpolis" i grund och botten (på mitt modersmål), vilket gör att jag överanalyserar och tänker noga innan jag ska säga någonting och ja, som ni förstår så ger ju det motsatt effekt och jag säger fel istället för rätt eller tappar bort mig totalt. Samma sak gäller när jag ska skriva något, får jag inspiration och bara skriver på utan att tänka t. ex en novell (skolarbete), så får jag uteslutande "A" utan i princip ett enda fel.

När jag är ute med mina kompisar och är lite rund om fötterna så kan jag babbla i timmar utan att tänka på ordföljden osv.

Haha, ja, någon som kan ge mig ett tips på vad jag ska göra för att sluta vara så himla fixerad och kunna slappna av och prata utan att tänka för mycket?

Någon kanske känner igen sig och kan ge goda råd?

Tacksam på förhand///

Studera svenska och fortsätt med det till den dagen du tänker på svenska.

I nuvarande skick är det bättre om du tänker igenom hela meningen innan du pratar.
En kortare tystnad innan är att föredra framför "ehumm", "aeeee" eller en paus i mitten av en respons.

Nja, har läst upp till svenska 3, plus literär gestaltning osv, så det känns inte som att jag har så mycket mer att lära mig. Läser du mitt inlägg noga så ser du att jag inte har problem med språket, utan rädslan att säga/uttala något fel.

Om jag uppfattat det rätt är ditt problem perfektionism. Det tar sig sen uttryck i din språkbehandling, men grundproblemet verkar vara höga krav på dig själv. Börja i den ändan: http://www.dn.se/insidan/stravan-eft...onar-sig-inte/

Nivån på grammatik är oväsentlig.
Det jag menar är studerandet av svenska språket i praktisk tillämpning.
Du kan skriva på svenska uppenbarligen. "Ser" du orden först och bestämmer därefter placering?
Det handlar bara om att korta ner den processen till tiondelar av en sekund.
Jag är svensk och tänker i text innan jag talar under sammanhang som kräver lite mer än reflexmässiga svar man egentligen inte bryr sig om.

Det finns många lågpannor av svensk börd under din nivå.
Om du är intresserad av svensk gemenskap ska det mycket till för att misslyckas eftersom du redan är införstådd i regelverket, på en nivå utöver gemene man.

Jo, jag är nog lite av en perfektionist, även när det gäller mitt vardagliva liv, så det väl det som är mitt problem. Tack för länken, ska läsa den

Jag vet inte riktigt, men när jag ska t. ex skriva/tala till någon så kan jag hänga upp mig på ordföljden, ungefär: "Det var bra iaf" eller "det var iaf bra", vilket är rätt? Det är sådana dilemman jag får upp i mitt huvud hela tiden.

Det är liksom inte så att jag "ser" orden eller så, utan att jag hela tiden oroar mig att det jag säger är fel :/

Men låter jag blir att tänka på hur jag skriver så går det alldeles utmärkt.

Verkar handla mer om osäkerhet än förmåga.

Sen är långt ifrån alla rappa med bibehållen substans.

Gå till krogen nykter en gång eller lyssna in på bordsgrannarna under restaurangbesök så ska du få höra på riktigt snömos. Flytande samtal med satt kurs mot avgrunden, inspirerat av dagens fluga, sponsrad av Aftonbladet, lokal slakspress, TT eller ett facebook-rykte.

Precis, handlar väl mest om min perfektionism, allt ska vara felfritt och rätt
Det är just den osäkerheten som jag måste bli av med, men jag misslyckas med det gång på gång.

Har exakt samma problem! Även jag kan låsa upp mig ibland när jag talar pågrund av att jag tänker för mycket hur jag ska formulera mig. När jag är med vänner så är jag väldigt avslappnad och talar precis hur som helst, men när jag pratar med utomstående så kommer problemet upp ibland.

hm, menar du att det handlar om att svenska inte är ditt modersmål? grejen är väl att även folk med svenska som modersmål formulerar sig grammatiskt felaktigt ganska ofta i "vardagsprat". tänkte mycket på det när jag transkriberade intervjuer i ett arbete för några år sedan. Många meningar såg märkliga ut i skrift, med konstig ordföjld osv. Men det är ju inget som man direkt lägger märke till under ett samtal.

Jo, jag vet det, men känner mig ändå nervös när jag ska säga något.

Minns att jag en gång i tiden skrev med en kille på en chatt i si sådär 3månader. Efter ett tag så frågade han mig om mitt ursprung och så, han blev väldigt, väldigt förvånad när jag skrev att jag inte var född i Sverige.

Vet egentligen inte varför jag tänker som jag gör, för att om jag ska vara ärlig så har jag endast hört positivkritik angående mina språkkunskaper. Men det nog självförtroendet som spökar :/