Citat:
Ursprungligen postat av
grelin1999
Vetenskap står egentligen inte motsats till
Gud... Men däremot står vetenskapen i motsats till mycket av det religionerna lär. Så hur löser vi det? Vi kan inte i all evighet kräva tro på evangelierna alla hadither, och till alla lärda genom historian som inte hade den vetenskapliga kunskap vi har.
Du gör det svårare för dig, än det i själva verket är.
Vetenskap är samlingsnamn på kunskapssökandet, att uppnå vetande och att utveckla vetande och lärandet.
Religion är samlingsnamn för troende, att uppnå fantasins känslovärde och leva efter fantasins ingivelse och utveckla tron.
Vetenskap och kunskapssökande söker faktum och har objektivitet och neutralitet som riktmärke.
Religion och människans berättelseförmåga söker upplevelse och subjektiv känsla att uppfylla fantasins riktmärke, som attraktion att vidmakthålla och därför polera berättelsen via fortsatt flödande av lyrisk fantasi.
Religion har upplevelsen som underlag, för skapandet av berättelser som man använder för övertygelser att övertyga varandra och pseudofilosofi utvecklas.
Vetenskap har fakta, data och naturen som underlag , för ständig utveckling vilken följer den föränderlighet som dels natur och energier i sig själv uppvisar, samt förhåller sig tidsmässiga axlar som gör vetenskapen mer följbar och därför förmår identifiera sakligt.
Religionen förhåller sig således mot en fixerad livssyn, genom att fastlåsa en förklaring som ultimativ, den äär dessutpm kontradikterande mot religionens drivkraft : tolkningen som försvarsmekanism... vilket är enbart ettständigt applicerande av fantasi som den troende uttrycker i motsats till föregångarnas utnyttjande av antändandet av euforisk illusion, där man leker med imagination, skillnaden mot religion idag och religion förr : idag leker man med de vetenskapliga vektygen som aldrig fanns förr... det ger en förstärkande falsk bild av att man därmed talar med mer skärpa idag än förr.. men det är exakt samma förfarande att fördriva för att skapa sig illusioner som ska förstärka illusion, inte för att identifiera illusion.
(därmed de oärliga agendorna.. varhelst gudsöövertygade börjar missbruka vetenskapliga parametrar.. för ändamål i helt annan riktning, tillbaka in i ett fixerat förhärligande, att tro sig bestyrka den ytterst fixerade föreställningen, att ge sig egenhändigt lov att påstå sig vara "gudskännare", det inbringar förtroende... på falska grunder, men med nytillskott av det förtroendekapital som man mkt väl vet, att vetenskapligt sökta kunskaper inbringat)
Just detta euforiska antändande, där förnuftet trängs undan och förbränns, är själva motsatsen till vetenskpligt tänkande... eftersom ett förnuftsmässigt tänkande skulle vara helt förödande för fortsatt fantiserande omkring den fixa "parameter" som religion kretsar omkring : guden.
Att aldrig fixeras och låta sig fångas och låsas av trosmekanismen som människor förstärker i gruppdynamik : vidskepelsen som i guppdynamik får en så stark förstärkning av suggestiv karaktär, att det utlöser känslan av att chimären är reell.. pseudoeffekten av att ens fantasi har en faktisk kropp.
Men när tron och fantiserandet väl övertagit tänkandets ursprungliga motiv, och därför kännetecknas ifrågasättandets inneboende funktion, gällande de vetenskapliga nyfikna sinnet. Man näöjer sig inte med den upprymda känslan, att "detta är slutet" man låser inte tesen... den är i sig och kan logiskt, i sig.. aldrig vara "ett faktum" , enbart ett tankens mellanled. för vidare framfart.
Det är därför det faktoida, har sådan avgörande innebörd... skulle man låsa de teser som KÄNNS rätt och också är rätt i sin delbetydelse, skulle man missa allt resterande som ligger framför.. att upptäcka.
Detta framför, når religion aldrig fram till, för att man har låst fantasin samtidigt som man kontradikterar.. för att kunna fortsätta fantisera, men man når inte fram till något, allra minst gud, som ju är en fixerad berättelse som saknar SÖKANDETS riktiga sökarlykta/verktygen..
Ett viktigt steg som troenden behöver utveckla är självrespekten, eftersom man föreställer sig att man moraliskt behöver godkännas av en gud, och utifrån att ha placerat en fix gudomlig föreställning om att guden tillhandahåller med utportionerandet av respekt, därför måste förtjänas respekt.. men då guden via manipulerande sinnen ideligen tolkas.. så tolkas och bortförklaras också den nödvändiga grundrespekten för faktoida uppnådda kunskaper - men dessa faktoida kunskapliga förklaringar, verkar på det överdrivna troende sinnet.. som ett hinder.. och verkar stoppa det fantasiflöde som den troende är helt beroende av. Den troende får istället mental abstinens.. där den ombeds att ta sitt förnuft till fånga.
Vissa troenden (eg. rätt så många) har redan förlorat förmågan att tänka rationellt objektivt, logiskt och ärligt, det är att därmed också mista en viss självrespekt, inte enbart kunskapsignorans som yttrar ssig mot andra, som inte är-lika-fantasifullt-lagda-åt lyrisk lättfotad verklighetsbeskrivning och ständiga omskrivningar.
Det hotar ju imaginationen av gud, man har fastnat i fiktion.
Fiktion är inte främmande för vetenskap, men det simuleras fram i bestämda syften.. de fixeras aldrig.
Självförhärligandet är målet för gudstro, samma självfrhärligande är helt förödande, i det nyfikna kunskapssökandet, att vilja veta mer. att ömsa.. att leva med tiden, inte emot den.
Ni kunde skriva en bok ihop. Men då är ju frågan: snurrar jorden kring solen eller solen kring jorden?
